Café Hagagränd

En halvsolig onsdag, en av de första dagarna på semestern, valde Fikatipset att göra ett nedslag på Café Hagagränd på Surbrunnsgatan. Just den här första delen av gatan känns lite grå och trist, så Hagagränd är en liten färgklick i betongen. Mitt första och bestående intryck av detta kafé är att det är så fantastisk rent på stället! Som om ägaren storstädat just inför vår ankomst, skrubbat toaletten, tvättat dukarna och fluffat till alla kuddar. Som att hamna i ett bildreportage i Sköna hem. Klassisk Skandinaviskt, avskalat, vitt, enkelt med gamla detaljer.

Kanske kan man säga att inredningsdesignen är Hagagränds stora problem. Intentionerna är goda men problemet är att det börjar finnas väldigt många exakt likadana kaféer som just detta. Lagom hemtrevligt men samtidigt rakt igenom opersonligt. Inget extra, inget udda, inget som särskiljer detta kafé från alla andra med samma inriktning. Visst, det är alltid gulligt med hembakta kakor och bullar men även här syns ju Hagagränds profillöshet: det dåliga utbudet. Man bakar inte mer än man möjligtvis kan sälja, så hellre för lite än för mycket. Det är en förståelig minimalism utifrån ägarens sida men tråkigt för konsumenten.

Då hungern var större än suget efter fikabrödet denna gång så valde vi att förtära en kycklingsallad med något som skulle föreställa ceasardressing men för min del var den alldeles för fet för salladen, även om den var gudomlig med den kluvna sparrisen som låg på toppen. I övrigt var salladens största problem, utöver att den var ganska snålt tilltagen, att kycklingen var torr.

Det som väger upp och förmodligen räddar Café Hagagränd är dess personal. Åtminstone killen i kepsen som när han väl visade sig var mycket varm och trevlig i sin framtoning. För övrigt har jag har sett recensioner där andra gäster varit mycket positiva till kaféet så det kanske var så att vi var där vid fel tidpunkt så vi i stort sett var ensamma och utbudet var begränsat.

I detta fall är fikatipsarna lite oense om huruvida vi skulle kunna tänka oss att återvända. Men eftersom jag får avsluta så är ändå min ståndpunkt att denna typ av kafé är att föredra över de stora kedjorna.

/C

Åsgatan 2

Det ska erkännas att Kafékartan är en god guide när vi å Fikatipsets vägnar åker ut och gör våra små nedslag i länets kaféflora. Eftersom vi ändå hade vägarna förbi Sveriges New Jersey (klura på den..) så lockades vi av oerhörda superlativer kring två kaféer, till att bege oss till lilla sömniga Järna naturskönt placerat i den sörmländska myllan. Personligen är jag fortfarande helt konfys efter besöket på Åsgatan 2 och det kan vara framkallat av mina personliga fördomar från förr. Järna för mig var en liten hippiehåla, som lockat till sig alternativa människor i egenfärgade batikkläder från hela Sverige och Europa. Mycket på grund av antroposoferna, som har sin egna lilla by och "huvudkvarter" här. Så är det kanske inte längre, även om Järna som liten tätort är ovanligt internationellt och särpräglat för sin storlek. Elaka tungor skulle kalla det Horntulls ohippa kusin från landet.

Som jag redan påpekat så är jag rätt konfys över det här stället. Bageriet i anslutning till kaféet lovar ju gott men när vi kom dit kändes det väldigt utplockat i disken och vi kom inte dit en halvtimme innan stängning, ska sägas. Kvaliteten på råvarorna är bra och det sedvanliga ekologiska tänket finns här. Udda möbler och konst till salu på väggarna är ju inget nytt koncept. Kaffet är helt ok och istället börjar åtminstone jag tänka på geografin. Är det placeringen som gör att kaféet fått såna superlativer? Konkurrensen i Järna med omnejd är ju inte direkt mördande och där står sig förmodligen Åsgatan 2 som "bäst i stan".

Frågan är väl snarare, satt i sitt sammanhang av luttrade fika"proffs" som oss själva, hur bra är Åsgatan 2 i det stora hela? Om Åsgatan 2 låg i vår hemkommun Täby - skulle jag gå dit då? Ok, det var ett dåligt exempel, eftersom Täby kommun är nästan befriat från genuina och bra kaféer. Så svaret skulle vara ja! Men om Åsgatan 2 istället låg i Stockholm - skulle det vara värt att besöka? Skulle det hålla i konkurrensen?

Jag är nog ändå beredd att svara ja på den frågan. Inte för att Åsgatan 2 är speciellt unikt på nåt sätt, utifrån ett Stockholmsperspektiv men det är ändå bra mycket bättre än många andra kaféer, på den nedre skalan, som finns på fina adresser i stan. Åsgatan har åtminstone ett intresse och en passion för naturliga råvaror och driver inte bara ett kafé enligt "good enough"-modell. Här känner man sig dessutom välkommen, utan att det blir påklistat.