Enskedeparkens bageri

Så här dagarna efter att DN släpper sina Gulddrake-nomineringar för bästa kafé (men samtidigt klumpar ihop kategorierna kafé och bageri som likvärdiga) så inser vi på Fikatipset att vi faktiskt inte hunnit besöka Enskedeparkens bageri. Vi trodde att vi var där i somras och hade vi då varit aktiva med Fikatipset så hade vi skrivit en rätt sågande recension. Men vi blandade ihop namnen och adresserna och besökte tydligen Gamla Enskede bageri då. Ett klassiskt String-ställe (loppismöblemang) av värsta sort. Trasiga möbler, smutsig lokal och ogräddade bullar. Men nu passar vi på att besöka RÄTT ställe den här gången. Som om inte det lilla 1700-talstorpet och lokalen i sig är väldigt litet och vi bara räknar det till 19 trånga sittplatser, så är det just idag köer ut genom dörren för att avnjuta bageriets semlor och bullar. Gulddrakenomineringarna är förstås en bidragande orsak och personal på stället tycks gång på gång berätta för nya inströmmande kunder att det sen nomineringen i fredags varit helt galen ruljans. 

Så, vår tajming är kanske inte den bästa. Enskedeparkens bageri når förmodligen full blom på en solig och grön sommardag, när man kan sitta på uteserveringen. Fru Fika konstaterar något syrligt att känslan nästan ändå är som att sitta på en uteservering, eftersom köande kunder låter ytterdörren stå öppen hela tiden, när kön ringlar sig ut på innergården. Inte speciellt solidariskt mot de fikande inne på stället, att låta dem ta del av minusgraderna utifrån. Men som sagt, ogenomtänkta kunder är ju inte Enskedeparkens bageris fel.

Bageriet är trångt och närheten gör att man kan ha svårt att föra en privat konversation, då angränsande gäster nästan sitter i knät på en och försöker göra samma sak. Stressnivån är hög, mackorna helt ok. Kaffet är felfritt, herr Fikas vaniljkringla är härligt knäckig i konsistensen, medan fru Fikas mandelbulle är "alldeles för kompakt". Vi inser att det överhuvudtaget är svårt att ge Enskedeparkens bageri ett rättvist betyg en dag som denna, när personalen tycks gå lite på knäna under anstormningen och allt tar slut i en rasande takt. När helt plötsligt det lilla genuina, lokala kafét över en natt blir en Stockholmsangelägenhet och alla från stan vill hit, samtidigt. Fikatipset rekommenderar ett besök - i sommar.

Café Mariaberget

Café Mariaberget är som att kliva in i någons stora kök. Inredning och hela känslan i lokalen är väldigt familjär och varm. Det känns som att alla känner alla. Utom vi i Fikatipset, som inte känner någon. Vi känner också ändå väl omhändertagna och inkluderade bland trasmattorna och alla hundar och ungar som kutar runt på golvet. Vi får känslan att Mariaberget är väldigt stammistätt och att många verkar känna varandra. I och med att det är hundvänligt också, verkar många av hundarna också känna hushunden Malte, som går runt och socialiserar i rummet.

På väggarna hänger fina tavlor av Solveig Stampe och bredvid oss sitter en kändis med familj, om man nu är intresserad av att spotta sånt. Kaffet är perfekt och smörbullen är ok. Café Mariaberget är ett rätt litet ställe och det är trångt mellan borden, så det blir mycket folk på liten yta. Samtidigt vill man också inkludera viss försäljning i lokalen, i form av kläder och skor av fint hantverk.

Trots sin belägenhet, som sista utpost på Blektornsgränd, innan Ivar Los park och berget ner mot Söder Mälarstrand så är det ett ständigt flöde av folk i närheten. Det måste tyda på att Mariaberget arbetat upp en väldigt stark kundkrets, som kommer hit, till ett ställe "där alla känner dig vid namn". Här sitter alla möjliga ålderskategorier och alla är lika välkomna. Hipsterfaktorn är låg, bageritrenden känns också långt borta men det gör inget. Då är det befriande med ställen som vågat gå en annan väg.  

Café Egoïste

Fikatipset brukar egentligen sällan frekventera mitt-i-smeten-City, både för att det är svårt med parkering men också för att det inte finns så himla många bra kaféer där - där det egentligen borde finnas som flest, dvs där folk och turister rör sig mest. Det är Vete-katten och kanske NK då. Och så Saturnus lillasyster Egoïste förstås. Egoïste är alternativet, när man tycker att Saturnus är för avsides och lite för trångt. Här kan man istället ta del av stort flöde av shoppare, flanörer och en rätt hög ljudnivå (om man gillar sånt). Dessutom välkomnar stället, precis som hela Mood-gallerian gör, hundar och det uppskattar vi.

Utbudet mellan Egoïste och Saturnus är i stort sett detsamma och det gillar vi. Är det någonting som de båda kaféerna tar på allvar så är det fikat. Maten är för det mesta god men fikat är alltid höjdpunkten. Perfekt kaffe (har man tur kan få det serverat i skål på klassiskt franskt vis) och tårtorna och mousserna är... som alltid: perfekta. Herr Fika rankar en hallonmousse-tårta med italiensk maräng som förra årets absolut godaste fikastund och på Egoïste finns en variant på den, bara det att hallonen är utbytta mot citron. Fantastiskt gott!

Som om vi inte öst nog med beröm över Egoïste så är det dessutom en väldigt vacker och hemtrevligt inredd lokal. Den klassiskt franska patisseriekänslan infinner sig överallt. Från personalens klädsel, till möblerna och golven.

Newt

Söndagar har alltid varit en svår dag i kafé-Stockholm. Mycket är stängt, andra ställen har rätt snåla öppettider och kvar blir böset, så att säga. Till Fikatipsets stora glädje har vi sent om sider upptäckt en ny liten pärla på Kungsholmen. I Vurmas gamla lokaler på Polhemsgatan har sen ett år tillbaka Newt etablerat sig. Restaurang och bageri - i ett!? Konceptet för tankarna till Broms vid Karlaplan, men i ett mer småskaligt intimt format.

I och med att Fikatipset besöker Newt kring halv fem på söndag eftermiddag så har vi nästan hela kafét för oss själva. Nog för att svenskar och Stockholmare älskar sin fikatradition men inte på vilka tider som helst. En slaskig och mörk januarikväll är kanske inte den mest inbjudande tiden för bullar och bakelser heller. Vi tror ändå att Newt kan leva bra på att ändå befinna sig i ett bra läge (nära Hantverkargatan) och på att servera ekologisk mat och fika. Med bra kvalitet kommer man långt. Sen kan man ju alltid undra vad det innebär att stället säger sig laga mat med "väldigt lite laktos och gluten". Det kan ju vara hedervärt men är man allergisk är även "väldigt lite" för mycket.

Vår mat är helt ok och fikan är god den också. Fru Fika erkänner att hade det varit mer socialt accepterat så hade hon slickat ren sin desserttallrik, då drömbrownien med bärkompott får högsta betyg. Kaffet är gott det också, så Fikatipset kan inte annat än rekommendera Newt, om inte annat så just för deras generösa öppettider och kombinationen av mat och fika.

Sthlm Raw

Öppna för nya intryck och tips valde Fikatipset att denna snöiga fredag i januari besöka Hornstull och Sthlm raw, för att vidga sina vyer för vad en fika egentligen måste bestå av. Sthlm raw är ett kafé som vänder sig till kunder som, förutom att de inte serverar kött i sin mat också exkluderat GDS i sin fika. Inget gluten, inga mjölkprodukter och inget socker. Herr Fika började med att äta Raw-tacos med valnötsfärs - vilket ändå var förvånansvärt gott för en karnivor.  

Fikat i den lilla fullsatta lokalen var spännande. Latte (gjord på havremjölk) och tre sorts sötsaker. En lingon & lakritstårta, en mango-brownie och Nutella-boll. Utan gluten och socker!? Fikatipset konstaterar snabbt att lingon & lakritstårtan är riktigt god och väldigt smakrik, även om den är kompakt och i största laget. Mango-brownien är ok och vid Nutella-bollen känns som att vi beställt in alldeles för många saker. Även om det är gott (till en början) så infinner sig rätt fort en känsla av att man idisslar en allt tråkigare kletig massa - där allt till slut smakar likadant. Det är heller inte så konstigt, eftersom man i sina ansträngningar att bortse från elementära ingredienser och smaksättare i stort sett bakar allting på samma bas. Dadlar eller cocos. Det gör att allt åtminstone vi äter, får samma konsistens och i slutändan också samma smak. Nu har vi visserligen inte ätit oss igenom hela utbudet, så vi bör inte dra några generaliserande domar över hur "allt" smakar.

Så även om Sthlm raw kanske inte är helt vår bag (fast vi gillar lingon & lakrits-tårtan) så är det svårt att inte tycka om ett sånt här ställe. För att de uppenbart attraherat och hittat sin kundkrets och matchat ett behov och att de med sitt koncept kan locka allt från veganer till allergiker till diabetiker att också få njuta av god mat och god fika. Ett bevis på detta är att kaféet är uppbyggt helt via crowd funding.

Borgs bageri

Borgs bageri (fd Systrarna Anderssons konditori) är ett mysterium för Fikatipset. Egentligen borde vi inte tycka om det men speciellt herr Fika brukar enträget vilja besöka stället några gånger om året och ja.. tycket består. Egentligen är Fikatipset motståndare till vad vi själva kallar "String-möblemang": massor av omaka möbler och porslin och loppisfynd som inredning. Där man sitter i en second hand-butik på en ranglig pinnstol, eller en fåtölj utan stoppning och skär upp mungipan när man dricker kaffe ur en sprucken mugg. Det finns flera såna ställen i stan, som säkert är tänkta att vara genuina och härliga men som känns rätt insuttna och ofräscha. Såna där ställen där hela klientelet ser ut som skådisensemblen i Lukas Moodysons "Tillsammans". Vi nämner inga namn men de finns lite varstans och tycks vara extra populära på Söder.

Nåväl... Borgs bageri skulle kunna vara ett sånt ställe och visst finns det spruckna kakelplattor på väggarna och möblerna är lite udda men Borgs bageri har den fördelen att de serverar schysst mat, bra fika, gott kaffe och med ett stort utbud. Dessutom - och det här är en helt personlig åsikt - är stället väldigt trevligt och uppblandat. Det är hög mysfaktor. Man blir glad av att komma in här, med den ljusa lokalen och de varma färgerna.

Ska vi säga en negativ sak om Borgs bageri så är det att de borde uppgradera sina utemöbler till våren och sommaren. De var inte så fräscha i somras åtminstone. Men det är ju inget vi kan invända på en dag som denna, i smällkalla vintern.