torsdag 18 augusti 2011

Tevere

Tevere, det italienska namnet för floden Tibern, ligger som i Skånegatans flodmynning ut mot väster. Mitt på Nytorget, mitt i smeten bland restauranger, kaféer och folkliga uteserveringar. Det är helt enkelt ett skönt stråk och man ska vara bra usel för att misslyckas här. Tevere är, som så många andra kaféer vi besök, precis sådär lagom.


Faktum är att 2005 så rankades den kombinerade pizzerian och kaféet som "bäst på Skånegatan" av SvD kultur och det är i sig obegripligt idag, sex år senare. Redan då var stället en klassiker med obefintlig känsla för inredning men med goda pizzor och mackor. Klassiker kan man kanske skriva under på, då stället är Stockholms äldsta espressobar (grundat 1972). Inredningen är nu precis som då, opersonlig och intetsägande. Pizzorna kan vi inte uttala oss om, men mackorna var goda. Att Tevere skulle ha tillägget "bageri" i namnet måste vara nåt gammalt som hänger kvar, då allt fikabröd är inköpt och inte hembakat. Vi tvivlar på det, åtminstone.


Det bästa med Tevere är läget. En varm sommarkväll på en fullsatt uteservering med hyfsat kaffe och god macka - ja, då finns det väl inte så mycket att klaga på? Miljön är i Teveres fall mer än halva helhetsintrycket.


onsdag 17 augusti 2011

Delantina


Efter att ha skrivit på Fikatipset ett tag inser man problematiken och det som Fröken S redan beklagat sig över. Det är inga som helst problem att skriva om riktigt bra fik och kaféer och det är lika lätt att såga de riktigt dåliga. Problemet är alla dessa mellankaféer, de som bara är och inget mer. Varken bra eller dåliga, inga bestående minnen - bara lagom, mellanmjölk och tillfredsställelse för stunden. Tyvärr är Delantina ett av dessa ställen.

Lite oturligt kanske, besökte vi Delantina på Östermalm veckan efter att vi varit på Bianchi café & bicycles. I den jämförelsen blir Delantina lite som ett enkelt kvarterskafé. Temat är italienskt här också och man tar lika seriöst här på sina biscottis, canolis och sitt kaffe. Utbudet känns dock lite magert men det kan bero på att vi tydligen kom dit samma dag som man öppnade efter semestern.


Om det finns nåt som gör Delatina lite unikt så är det deras väldigt små smakbitar och sötsaker. Även här jämkar vi våra smakupplevelser till lagom, då Fröken tycker att hennes choklakaka var utmärkt och smälte i munnen medan min cannoli var tråkig och torr. Helheten blir därför att Delantina mest passar som just ett stillsamt och ett alldeles lagom kvarterskafé och inte något man vallfärdar till, för det lilla extra.

Bianchi café & bicycles

Vi på Fikatipset älskar förutom genuina råvaror och det hembakta också det lite udda och konceptkaféer. Bianchi café & bicycles är allt det, som en lyxig del av Milanos shoppingkvarter direktimporterad till Norrlandsgatan i Stockholm. Det är precis som det låter, en kombinerad cykelaffär, cykelverkstad och kafé - i ett.


Edoardo Bianchi var från början en mekaniker som 1885 startade sin egen cykelverkstad, som senare också kom att utvecklas till motorcyklar och bilar. Bianchis cyklar blev så populära att han under sin livstid också utnämndes till kunglig hovleverantör. Bianchicyklar har dessutom alltid varit framstående inom Tour de France och Giro d'Italia. Men nog om det. Cykel- och kafékonceptet är betydligt yngre än så och nu föräras också Stockholm med sitt första kafé. Och kafét genomsyras av flärd och passion. Lika mycket en passion för de vackra cyklarna som står i montrar överallt i lokalen men också passionen för kaffe, för cannolis, för tilltuggen och maten.



Bianchi café & bicycles är förhoppningvis ett kafé som är här för att stanna. Ett kafé som tar sin kund på allvar och samtidigt utstålar klass. Lokalerna känns stora, luftiga och lyxiga och det är nåt speciellt med att fika samtidigt som bara en glasruta skiljer oss från verkstan, där man reparerar cyklar för fullt.

måndag 15 augusti 2011

Hundudden

Framsidan på huset

Verandan

I helgen var jag och fröknarna på äventyr med C och Loppan. Vi promenerade från tTkniska högskolan via Gärdet och ut till Hunduddens träningscenter - ett helt fantastiskt ställe som man bör besöka oavsett om man har en fyrbenting eller inte (även om man nog bör gilla hundar i alla fall :). Hundar är naturligtvis välkomna in kopplade, om de kan föra sig.


Fungerande kakelugn
Lokalerna är helt underbart renoverade med mycket  värme och kärlek och detta kommer absolut att vara ett ställe dit vi kommer att återvända.

Serveringsdisken

Inkaklade hundar på toaletten
Eftersom vi tagit oss en rejäl promenad så blev det både lunch och efterrätt som båda smakade mycket gott. Fikabrödet bakas på plats och smakar riktigt mumsigt.

Räksallad

Cheesecake med hallonsås

Mini citonmarängpaj
Hunduddens träningscenter är inte helt enkel att hitta till så det kan vara väl värt att kolla upp hur man tar sig dit men jag lovar att det är väl värt resan!

/C

lördag 30 juli 2011

Vasaslättens Konditori


Som hundägare tar vi ofta med oss hundarna ut på äventyr och det finns inget bättre än att kombinera en härlig hundpromenad i naturskön miljö med en riktigt god fika.

Herr Fika är av någon anledning inte så förtjust i Hagaparken men ibland hamnar vi där ändå. Sedan jag fick min första version av Mia Öhrns Guide till Stockholms sommarcaféer så har jag velat besöka Vasaslättens konditori. Ett konditori som bara har en uteservering på grusplan i parken och som endast har öppet dagar det inte regnar under sommarhalvåret - tidigare år har de inte heller tagit betalkort.


Här kan man förtära den beryktade Hagabullen. En bulle fylld med mandel och kardemumma. För att uppskatta bullen till fullo så bör man vara väldigt förtjust i just kardemumma. Hos konditori Vasaslätten serveras bryggkaffe ur termos men för att vara just termoskaffe var det riktigt gott!

Vasaslätten är ett helt okej ställe att sätta sig ner på en stund när man strosar genom parken även om mängden joggare som sprang förbi kanske minskade njutningsfaktorn något ;) I parken passerade vi även förbi en liten vattenstation för hundar, vilket uppskattades mycket.


/C

Saltå kafé

Sommaren innebär utflykter även en bit utanför Stockholm och en halvsolig dag styrde vi åter kosan mot Järna för att göra ett besök på Saltå kvarn. Fröken Fika är mycket förtjust i deras produkter och efter att ha ätit havregrynsgröt med Saltå kvarn-havre kan man aldrig gå tillbaka till andra märken - med andra ord var förväntningarna ganska höga.


Lokalen där kaféet är inrymt är inte den roligaste. Dessutom var det ganska mycket folk vilket gjorde att det blev mycket trångt och det tog (för) lång tid innan vi köat oss igenom - något som kan sänka humöret något. Inredningsmässigt hade man kunnat önska att kaféet lagt ner lika mycket kärlek som på sina bakverk.


Då inte hundar var välkomna upp på verandan satte vi oss på en liten ö strax utanför där det fanns bord. Lummigt runt omkring med lite porlande vatten gjorde det riktigt mysigt även om jag av någon anledning inte gillar att sitta på smågrusplan.



När Herr Fika äntligen tagit sig igenom kön kom han i alla fall med en ost- och skinksmörgås som verkligen var god. Det var länge sedan jag åt en sådan smakrik skinka! Även tårtbitarna som han köpt (på vinst och förlust eftersom jag inte hade möjlighet att komma in och titta på utbudet pga trängseln) var väl tillredda och härligt smakrika.


Under kaféet finns en liten butik där man kan köpa Saltå kvarns produkter och bröd.  Känslan är lite gammaldags och det känns bra att välja bland ekologisk och närproducerad mat. Lite lustig är det dock att priserna är högre här i deras egen butik än om jag skulle handla den amma på mitt lokala ICA. Men lite havregryn, vetemjöl och juicer samt ett bröd fick följa med hem i alla fall.

Jag är lite kluven över detta ställe. Det är ungefär som att se en favoritfilm med en skådespelare som man verkligen älskar. Sedan ser man recensioner och intervjuer med skådespelaren om filmen och så helt plötsligt försvinner den där magiska känslan som fanns innan. Mystiken är bruten och det blir inte detsamma igen. Det som bakas och serveras på Saltå Kafé är verkligen gott och jag är absolut villig att betala lite mer för ekologiskt och närproducerat med rena produkter men miljön som detta görs i förtar tyvärr känslan något så i fortsättningen bakar jag nog själv med deras produkter.

/C

onsdag 20 juli 2011

Tant Brun


Fikatipsarna har som årlig tradition att besöka Sigtuna varje sommar och detta år är naturligtvis inget undantag. Det är någonting med bebyggelsen: de små trähusen, det gamla, de trånga gränderna och Mälaren som ramar in staden. Extra roligt är att man i år förskönat kajerna och håller på att utvecklas ytterligare en nivå.


Till vår förvåning så insåg vi att vi faktiskt aldrig skrivit om Sigtuna trots att vi besökt ett flertal kaféer i området. Denna gång fick Tant Bruns kaffestuga ett besök. Gården är en av Sigtunas äldsta och det kan man verkligen känna. Kaffestugan består egentligen av ett flertal hus som tillsammans bildar en liten innergård som är fylld med växtlighet och ger en härlig skugga varma dagar.


Tant Brun har ett eget bageri och serverar klassiska svenska bakverk och bullar. Det som gör kaffestugan lite unik är att man har bordsservering på klassiskt vis med servitriser i gammaldags förkläden som tar beställningen och serverar vid bordet, en företeelse som tyvärr nästan är utdöd i Sverige. Det enda som egentligen saknades på detta lilla pittoreska och klassiska kafé var Paradis-Oskar och Rasmus sjungandes en visa ackompanjerad av handklaveret.

Ett skafferi


Ut i de genuina södra förorterna for kosan en lördag för att träffa upp kompisar från förr och samtidigt göra det på ett ställe vi hört goda vitsord om. Midsommarkransen är annars en lika blind fläck för oss... som Årjäng. Men hit lär vi återkomma, om så bara för att bekanta oss mer med den fantastiska arkitekturen, gamla arbetarklasslängor med snart 100 år på nacken, som för tankarna till Majorna i Göteborg. Till slut hamnade vi så på Ett skafferi. En sann cyniker skulle himla ögonen och avfärda inredningen som ännu ett ställe med det här lite ljusa lantliga skafferi-känslan men det här är ett ställe av rätta virket.


Här känns det verkligen som att man hamnat i ett gammalt skafferi och till skillnad från många andra kaféer med ungefär samma tema så känner man direkt av en äkta hemtrevnad. Hyllväggarna dignar av roliga produkter och råvaror att botanisera bland. Är det nåt åtminstone undertecknad gillar så är det ett stort och varierat utbud - och det får man här.


Vi hinner med att båda äta och fika och sånär som på lite överkokt potatis så har jag ingenting att invända på. Gott kaffe, goda bullar, roligt och gott godis på hyllorna, som man ju också var tvungen att testa. Australiensiskt äppel-lakrits är dock inte alls som man skulle kunna tro. Fikatipset lämnar lokalen belåtna och kan lägga ännu ett ställe till listan "att återbesöka".


lördag 2 juli 2011

Brunkebergs bageri


Ingen som läser denna blogg kan undgå att vi på Fikatipset gillar det närproducerade, egentillverkade med genuina råvaror, framför det färdiginköpta och prefabricerade. En ansats är alltid berömvärt, även om slutresultatet i själva genomförandet kanske inte alltid når ända fram. Stenungs- och surdegsrevolutionen med nya små bagerier som poppar upp som svampar i höstskogen gillar vi. Brunkebergs bageri är ett av dessa ställen, som ligger rätt i tiden. Det känns väldigt 10-tal, även om ju tanken knappast är ny. Det är bara lika självklart som genialt - vem vill inte äta sin bulle nybakt, fortfarande varm från ugnen? Mr och miss Fikatipset är inte helt eniga om bageriets pain au chocolats men undertecknad (mr) var mycket förtjust i dem. Pain au chocolats med betoning på chocolat. Rikligt och underbart frasigt.


Inte för att jag vet om det är nån trend men det enda som är lite tråkigt med fler av de nya bagerierna som vill kombinera bakande med kaféverksamhet (gärna i samma lokal) är att själva bageriet ofta tar upp en stor majoritet av lokalen och att själva kafédelen blir ihoptryckt mot en vägg, i paritet med en trång ståbar. Vi vill ju njuta av atmosfären, bakelserna och mjöldammet på plats, utan att tvingas bli påskyndade av andra gäster, eller stå och vänta på att nåt sällskap fikat klart vid de alldeles för fåtaliga borden. Konceptet är en vinnare - utnyttja det!



Brunkebergs bageri finns för närvarande i två butiker, en på Dalagatan och en på Regeringsgatan. Än så länge har vi bara hunnit besöka den förstnämna men vi ser redan fram emot systerbageriet också. Är man mer intresserad av Brunkebergs bageri, bakande och recept så har ägaren Heléne Johansson dessutom gett ut en bok: Bröd från Brunkeberg där du själv kan bara till det mesta av det som säljs i butiken.


måndag 27 juni 2011

Café Hagagränd


En halvsolig onsdag, en av de första dagarna på semestern, valde Fikatipset att göra ett nedslag på Café Hagagränd på Surbrunnsgatan. Just den här första delen av gatan känns lite grå och trist, så Hagagränd är en liten färgklick i betongen. Mitt första och bestående intryck av detta kafé är att det är så fantastisk rent på stället! Som om ägaren storstädat just inför vår ankomst, skrubbat toaletten, tvättat dukarna och fluffat till alla kuddar. Som att hamna i ett bildreportage i Sköna hem. Klassisk Skandinaviskt, avskalat, vitt, enkelt med gamla detaljer.


Kanske kan man säga att inredningsdesignen är Hagagränds stora problem. Intentionerna är goda men problemet är att det börjar finnas väldigt många exakt likadana kaféer som just detta. Lagom hemtrevligt men samtidigt rakt igenom opersonligt. Inget extra, inget udda, inget som särskiljer detta kafé från alla andra med samma inriktning. Visst, det är alltid gulligt med hembakta kakor och bullar men även här syns ju Hagagränds profillöshet: det dåliga utbudet. Man bakar inte mer än man möjligtvis kan sälja, så hellre för lite än för mycket. Det är en förståelig minimalism utifrån ägarens sida men tråkigt för konsumenten.



Då hungern var större än suget efter fikabrödet denna gång så valde vi att förtära en kycklingsallad med något som skulle föreställa ceasardressing men för min del var den alldeles för fet för salladen, även om den var gudomlig med den kluvna sparrisen som låg på toppen. I övrigt var salladens största problem, utöver att den var ganska snålt tilltagen, att kycklingen var torr.


Det som väger upp och förmodligen räddar Café Hagagränd är dess personal. Åtminstone killen i kepsen som när han väl visade sig var mycket varm och trevlig i sin framtoning. För övrigt har jag har sett recensioner där andra gäster varit mycket positiva till kaféet så det kanske var så att vi var där vid fel tidpunkt så vi i stort sett var ensamma och utbudet var begränsat.

I detta fall är fikatipsarna lite oense om huruvida vi skulle kunna tänka oss att återvända. Men eftersom jag får avsluta så är ändå min ståndpunkt att denna typ av kafé är att föredra över de stora kedjorna.

/C

lördag 11 juni 2011

Åsgatan 2


Det ska erkännas att Kafékartan är en god guide när vi å Fikatipsets vägnar åker ut och gör våra små nedslag i länets kaféflora. Eftersom vi ändå hade vägarna förbi Sveriges New Jersey (klura på den..) så lockades vi av oerhörda superlativer kring två kaféer, till att bege oss till lilla sömniga Järna naturskönt placerat i den sörmländska myllan. Personligen är jag fortfarande helt konfys efter besöket på Åsgatan 2 och det kan vara framkallat av mina personliga fördomar från förr. Järna för mig var en liten hippiehåla, som lockat till sig alternativa människor i egenfärgade batikkläder från hela Sverige och Europa. Mycket på grund av antroposoferna, som har sin egna lilla by och "huvudkvarter" här. Så är det kanske inte längre, även om Järna som liten tätort är ovanligt internationellt och särpräglat för sin storlek. Elaka tungor skulle kalla det Horntulls ohippa kusin från landet.


Som jag redan påpekat så är jag rätt konfys över det här stället. Bageriet i anslutning till kaféet lovar ju gott men när vi kom dit kändes det väldigt utplockat i disken och vi kom inte dit en halvtimme innan stängning, ska sägas. Kvaliteten på råvarorna är bra och det sedvanliga ekologiska tänket finns här. Udda möbler och konst till salu på väggarna är ju inget nytt koncept. Kaffet är helt ok och istället börjar åtminstone jag tänka på geografin. Är det placeringen som gör att kaféet fått såna superlativer? Konkurrensen i Järna med omnejd är ju inte direkt mördande och där står sig förmodligen Åsgatan 2 som "bäst i stan".


Frågan är väl snarare, satt i sitt sammanhang av luttrade fika"proffs" som oss själva, hur bra är Åsgatan 2 i det stora hela? Om Åsgatan 2 låg i vår hemkommun Täby - skulle jag gå dit då? Ok, det var ett dåligt exempel, eftersom Täby kommun är nästan befriat från genuina och bra kaféer. Så svaret skulle vara ja! Men om Åsgatan 2 istället låg i Stockholm - skulle det vara värt att besöka? Skulle det hålla i konkurrensen?


Jag är nog ändå beredd att svara ja på den frågan. Inte för att Åsgatan 2 är speciellt unikt på nåt sätt, utifrån ett Stockholmsperspektiv men det är ändå bra mycket bättre än många andra kaféer, på den nedre skalan, som finns på fina adresser i stan. Åsgatan har åtminstone ett intresse och en passion för naturliga råvaror och driver inte bara ett kafé enligt "good enough"-modell. Här känner man sig dessutom välkommen, utan att det blir påklistat.

lördag 21 maj 2011

Rabarberpaj

Pajen innan den åkte in i ugn
Trots att jag är en chokladälskare finns det några saker som står lika högt i kurs och en av dem är rabarber. Så här om dagen fick det följa med några stänger hem från affären. Visserligen inte svenska - än men jag kunde inte låta bli.

Eftersom Google är vår vän så hittade jag ett recept på rabarberpaj som numer förevigt kommer att konkurrera ut den klassiska smulpajen. Detta var dessutom mindre kladdigt att göra.

3-5 medelstora stjälkar rabarber
1 msk potatismjöl
0,5 dl socker
2 dl havregryn
1 dl mjöl
1 dl socker
ca 50 g smör
2 msk honung eller sirap

Börja med att värm ugnen till 175 grader

Skala och hacka rabarbern och lägg i en ugnsfast form. Strö 0,5 dl socker och potatismjölet över rabarberna. Blanda om och låt stå en stund så att rabarberna vattnar sig lite.

Blanda havregryn, resten av sockret och vetemjölet. Fördela detta jämnt över rabarbern. Hyvla det kylskåpskalla smöret och lägg över hela ytan. Ringla sedan sirap eller honung över smöret. Grädda sedan ca 30 minuter i mitten av ugnen

Servera med glass eller vaniljsås - Njut!
/C

..och en ny - Kura

Fikatipset styrde idag kosan mot vackra Atlasområdet och Kura café, som vi egentligen inte visste mer om än att det är relativt nyöppnat och drivs av två Nya Zeeländska killar. Ordet kura är maoriska och betyder gåva eller lärdom, beroende på om man tolkar ordet som ett substantiv eller ett verb.


Det är sällan det dyker upp nya kaféer på cafékartan.se som får höga betyg men detta är ett av dem vilket gjorde oss lite nyfikna. Kommentarerna handlade om att man nästan kände sig som en stammis redan första gången man klev över tröskeln och jag är absolut benägen att hålla med.


Vi blev uppmärksammade direkt vi kom in i den visserligen ganska lilla lokalen. Killen bakom disken välkomnade med ett stort leende och ett what can I do for you? Det är riktigt befriande att möta servicepersonal som gillar sitt arbete och en kura att ta efter för mången annan kaféägare.


Nu verkar det vara lite av Kuras profil är att erbjuda frukost, brunch och lättare luncher med hälsosam inriktning och surdegsmackorna i disken såg verkligen smaskiga ut. Vi var dock där för en fika och på fikabrödsfronten var det lite torftigare. Vi hittade i alla fall kakor med tranbär och en riktigt söt men god kakbit som bestod av mördeg, fudge och choklad. Kakan var precis lika söt och mäktig som den låter men kompletterade latten väl.

När jag beställt och betalat erbjöd sig killen bakom disken att bära ut våra saker medan vi kunde slå oss ner och känna oss som hemma. Och även om lokalen i sig inte var spektakulär så kändes det helt rätt med sin modesta inredning där samtliga stolar hade 50-talet som gemensam nämnare.

Så har du vägarna förbi Atlasområdet/S:t Eriksplan är detta absolut ett ställe att besöka.

/C