Wienerkonditoriet

Wienerkonditoriet har legat på Biblioteksgatan sedan 1904. Konditoriet kommer säkerligen ligga där i 100 år till, dock inte på grund av sitt fantastiska utbud och charm, utan tack vare sitt läge. Biblioteksgatan är och förblir en av Stockholms snofsigaste gator med avseende på shopping, så i jämförelse så känns gatans enda fik som rätt medelmåttigt.

Wienerkonditoriet är inte dåligt på något sätt men det är inte heller speciellt. Det finns trevligare ställen att fika på och den senaste renoveringen på övervåningen är även den prydlig men den avsaknar charm och alla former av egen profil.

/C

Tidemans

Vi besökte Café Tidemans en regnig fredagseftermiddag i december på väg till Dramatens uppsättning av Kung Ubu. Tidemans ligger på Sibyllegatan, endast ett kvarter från Dramaten så det var nära och bra.

Det känns som att Tidemans har stora ambitioner och önskar att de vore något som de tyvärr inte är. Utbudet är helt okej, dock inte hembakat men inköpt från några av de bättre leverantörerna. Lokalen är inredningsmässigt säkerligen genomtänkt men den saknar helt själ.

Det är som om den vore stöpt i en mall som är helt 2008 men det gör att lokalen helt saknar charm och personlig värme. Det hjälpte inte heller att vi i stort sett satt helt ensamma i lokalen. Sedan har jag mycket svårt för detta nya koncept att ha bildskärmar som visar reklam, som går om och om och om igen, på väggarna. Nej, det finns betydligt mycket trevligare kaféer att besöka.


Dock måste tilläggas att Kung Ubus första akt var mycket bra och att Ingvar Kjellson, 85, var helt underbar.

/C

Espresso House

Som jag tidigare bloggat om så är jag ett stort fan av Starbucks. Varje gång vi är utomlands så är det en självklarhet att besöka ett Starbucks och dricka deras fantastiska frappuccino. Jag beklagade mig då att inte Starbucks finns i Sverige och det lär inte bli något heller. En av mina vänner tröstade mig med att det skulle finnas något liknande på Espresso House.

Vi har vid tre tillfällen besökt olika Espresso Houses och vid samtliga tre tillfällen har deras frapino (motsvarigheten till frappuccino) varit slut. Vi undrar ju nu naturligtvis om det finns någon sådan över huvudtaget.

Espresso House har gjort en storsatsning och finns nu överallt känns det som. Utöver fristående kaféer som i Gamla Stan och Sveavägen finns Espresso House på de flesta köpcentrum runt Stockholm. De har även sitt eget bageri som försörjer de olika butikerna med bröd och sötsaker.

På deras hemsida kan man läsa att "Bagaren är lika viktig som baristan" men av det fikabröd jag ätit på Espresso House så undrar jag om deras bagare har lika lång utbildning som en barista (ca 2 dagar) för den Mud Cake jag åt smakade mjöl och kletade fast i gommen. Bullen hade fortfarande en eftersmak av jäst. Dock kan man inte klaga på kaffet. När jag passerar T-centralen så brukar jag slinka in på Espresso House och köpa en latte.

I vår jakt på något motsvarande en frappuccino så har jag nu hört rykten om ett ställe vid Odenplan. Måste undersökas.

/C

Biscotti

Jag har av någon underlig anledning fått för mig att julen och biscotti är någonting som hör ihop. Här kommer ett favoritrecept på apelsin- och chokladbiscotti.

Apelsin- och chokladbiscotti

75 g Smör
2 dl Strösocker
2 st Ägg
1-2 st Apelsiner
(finrivet skal + 2 msk saft)
75 g Mörk choklad
5-6 dl Vetemjöl
1 tsk Bakpulver
2 tsk Vaniljsocker

Ugnstemperatur 200/80-100 grader 20/45-60 minuter

1. Rör smör och socker pösigt.
2. Vispa ner äggen ett i taget.
3. Tillsätt apelsinskal och apelsinsaft.
4. Grovhacka chokladen och blanda med de torra ingredienserna.
5. Dela degen i 4 delar och rulla dem i 1,5 cm tjocka längder.
   
6. Grädda längderna på bakplåtspapper i mitten av ugnen i 200 grader i 20 min.
7. Sänk ugnstemperaturen till ca 100 grader.
8. Skär längderna i sneda bitar och torka dem i mitten av ugnen i ca 45-60 min.

Njut!

/C

Citerad i DN

Min lilla blogg hamnade på brev och bloggkommentarerna i DNs På Stan!

Fast det roliga är att jag egentligen kontaktade På Stan-redaktionen för att få svar på vilka kriterierna för en Gulddrakenominering är. Detta har jag fortfarande inte fått svar på och lär nog aldrig få, vilket är synd. Men å andra sidan så var motiveringen till priset mycket informativt och korrekt.

/C

Pepparkaksdags

Första advent har redan varit och det dröjer inte länge innan Lucia står vid dörren. I dessa jultider så överöses vi av recept på saker att baka till jul. Jag vill dock åter påminna om att stödja Röda korsets kampanj "Kramas för de ensamma". Det kan man bland annat göra genom att köpa Göteborgs Kex En ask full av kärlek.

Om man vill baka sina egna pepparkakor men ändå vill sticka ut lite så kan dessa pepparkaksformar från Coolstuff.se kanske vara en inspirationskälla. Dock kanske inte "pipparkaksformarna" är till för den mest pryda.

/C

Café Mineur

På stora Nygatan inte långt från Gamla Stans T-banestation ligger Café Mineur. Kaféet är inrymt i en källarlokal med takvalv och vita väggar där teglet sticker fram fläckvis. Mineur har bara funnits sedan januari 2008 men har snabbt etablerat sig som ett välrenommerat kafé om man vill tro olika sajter där man kan betygsätta kaféer.

Atmosfären är varm och inredd med en stor flora av olika stolar och bord, mestadels från 50-talet. Själv avnjöt jag min latte i en rejäl läsfåtölj. I taket hänger olika typer av lampor, allt från kristallkronor till röda fransskärmar.

Mineurs utbud bygger på ekologiskt och rättvisemärkt kaffe och det finns en stort variation av olika lösthésorter. Bakverken är i största möjliga mån ekologiska och matmenyn är till viss del vegetariskt. Tyvärr var det ganska torftigt på fikabrödsfronten när vi var där men saffranskakan med grädde och sylt såg god ut på håll. Vi valde att förtära något lite mer matigt denna gång och avslutade med en chokladdoppad havre/kokoskaka.

Mineur delar lokal med en liten butik där man kunde köpa palestinasjalar, Che-tröjor, batik, döskallekläder och reagge-färgade saker. Detta speglade sig nog i klientelet på kaféet som vi upplevde bestå av lätt vänstervridna, folkhögskolestuderande, rollspelare, HBT-personer, en och annan förvirrad turist och så vi då ;-). T beskrev det som trend-Stockholms antites, på gott och ont.

Mineur har säkerligen hittat sin nisch och sin kundkrets. De har lyckats skapa en trevlig, nej rent ut sagt mysig atmosfär och jag förstår de människor som vill sitta där länge och bara konversera. Detta är strongt med tanke på att det i samma kvarter ligger fem andra kaféer (som alla var fullsatta denna dag). Det är kul att hitta kaféer i Gamla Stan som inte är helt turistorienterade utan finns till för vanliga Stockholmare.

/C

Gulddraken vinnare 2008

Så var det avgjort, med följande motivering tog Petite France hem Gulddraken för bästa kafé 2008:

"Petite France är bokstavligt talat en liten bit av Frankrike, inrymt i ett hörn av Kungsholmen. Lika delar bageri, kafé och lunchrestaurang är detaljomsorgen fullkomlig. Konditoridisken är ren ögonfröjd, här finns såväl överdådiga varianter av croissanter som arkitektoniska underverk av konditorekvilibrism. De smakar precis lika bra som de lovar. Till ett högst humant pris. Den oslagbara mixen av höga ambitioner och låga priser gäller även varmrätter och sallader. Luncherna är ett fynd."

Jag kan inte mer än att gratulera till en välförtjänt utnämning (av de tre nominerade kaféerna).

Mer information om Gulddraken 2008 kan ni finna här.

/C

DN's Gulddraken

På onsdag presenterar DN's På Stan vinnarna till 2008 års Gulddraken. Detta är för mig en riktigt märkligt utmärkelse. Jag har försökt dammsuga nätet om information samt att jag har frågat de nominerade kaféerna vad kriterierna är för att bli nominerad till en Gulddrake. Jag har helt kammat noll. Ingen vet varför just deras verksamhet blivit nominerad. Det går knappt ens att hitta information på På Stans egna hemsida om Gulddraken, om man inte specifikt söker via Google.

Om nu detta är en tävling där man utser Stockholms "bästa" kafé, krog och bar så borde det väl finnas några kriterier som definierar reglerna, eller? Kan det vara så att detta pris är en högst subjektiv bedömning från redaktionen för På stan?

De tre nominerade till 2008 års Gulddrake i kategorin kafé är:

Bakverket

Cocovaja

Petite France

Vi har besökt alla tre kaféer och för mig finns det en självklar vinnare. Visserligen är det ganska jämt mellan Bakverket och Petite France. Båda kaféerna är franskinfluerade och tillverkar sitt eget bröd med passion och kärlek. Personalen har varit trevlig och stämningen lättsam. Båda ställena har förvånatsvärt bra priser för sin höga kvalitet.

Segrande ur striden går dock Petite France. Det som avgör är den något större och mer exklusiva utbud som erbjuds, till i stort sett likvärdiga priser. Den mer ombonade lokalen och då framförallt akustiken samt möjlighet till en mysig uteservering var också en avgörande faktor. Slutligen känns Petit France mer tillgängligt på Kungsholmen med promenadstråk mot Norr Mälarstrand och Rålambshovsparken än Bakverket.

Så jag håller tummarna för Petite France på onsdag och får ni inte Gulddraken så får ni i alla fall en Gyllene kanelbulle av mig.

/C

Petite France

Tredje och sista anhalten i Gulddrakens spår ligger på John Ericssonsgatan på Kungsholmen och det är Petite France som är anhalten.

Min trogne vapendragare T har försökt locka hit mig tidigare men då var det söndagsstängt. Vi tittade då in genom fönstret och den lilla tomma lokalen såg inte så lockande ut men jag kunde inte ha haft mer fel!

Lokalen är ganska lustigt utformad då man först kommer in i försäljningsområdet med bröddisk. För att ta sig till serveringslokalen går man genom en korridor och in i nästa rum. Inredningen är en crossover mellan det enkla skandinaviska med vita väggar och träarbete i ek med räta linjer, uppblandat med bilder och assessoarer från Frankrike. Man kan ju tänka sig att detta speglar ägarnas bakgrunder.

Fikabrödet är klassiskt franskt och naturligtvis finns det färskbakade pain au chocolat, pain aux raisins och croissanter. Här kan man även finna olika typer av tarteletter, creme brulée fondanter och allt annat ett välsorterat patessire har att erbjuda till förmånliga priser. Kaffet serveras i Iittalas Origomuggar och även om det är en kaffemaskin som blandar latten var det absolut drickbart, även om jag föredrar egentillrett kaffe mer.

Petite France har inte bara tillverkning för egen del utan distribuerar även sina bakverk till hotell, restauranger, kaféer och delikatessbutiker runt om i Stockholm. Själva köpte vi franskt lantbröd med oss hem, som fick bli en del av vår middag.

Petite France var verkligen en liten pärla och hit kommer vi definitivt åter, om inte förr så till våren då det är dags att öppna uteserveringen. Stockholm har verkligen haft tur att få ta del av en så duktig konditor som Sébastien Boudet med personal.

/C

Cocovaja

Vi fortsätter i Gulddrakens fotspår och har nu besökt lilla Cocovaja på Norrtullsgatan 51. Cocovaja är nominerade i kategorin årets kafé -08 för andra året i rad och detta besök ställde oss frågande till vilka kriterier som ligger till grund för utnämnande av årets kafé enligt DN? Detta speciellt om man jämför med förra årets vinnare Xoko.

Cocovajas ståbarkoncept är något som spridit sig och hype'as i Stockholm de senaste åren. Tanken är att bara slinka in en snabbis för lite, förvisso välgjort, kaffe och möjligen något ätbart för att sedan rusa vidare.

Lokalen är spartanskt inredd med högt i tak och vita väggar. Ett råd är att inte granska golvet för ingående. Menyn är lika knapphändig som den tiden gästerna förmodligen har att tillägna sig stället. En fördel är ändå att Cocovaja har ett mål att sträva mot närproducerat och ekologiska produkter och samarbetar med Valhallabageriet.

Själv är jag lite ambivalent för denna typ av koncept. Om det hade funnits en trevlig stå-kaffebar på vägen till bussen på morgonen hade jag säkerligen kunna tänka mig att slinka in för att ta med latte och en macka. Men samtidigt bygger detta koncept på idén om att allt ska gå så fort i en stressad vardag. Personligen gillar jag att sitta i lugn och ro och dricka min latte tillsammans med nära och kära utan stress och måsten.

Kundkretsen består till stora delar av kringboende och rusningen är vid frukosttid. Naturligtvis är kaffet gott, annars hade en sådan här verksamhet aldrig överlevt den tuffa konkurrensen från billigare kedjor som 7-eleven, McD etc. Ytterligare en säljpunkt är den välkomnande personalen som månar och bygger relationer till sina kunder.

För sin lokala omgivning är säkerligen Cocovaja ett naturligt val på väg till och från jobbet men om Cocovaja skulle vinna Gulddraken skulle detta ge negativa konsekvenser för Stockholms kaféliv då risken finns att det ensamma och snabba konceptet blir trendsättande. Fler flyktiga möten, minimalism och ensamhet är det sista Stockholm behöver.

/C

Café Foam

I de pampiga gamla husen på fashionabla Östermalm finns en dörr som inte riktigt stämmer in i med resten av fasaden. Dörren leder in till Café Foam och adressen är Karlavägen 75.

Café Foams fikautbud kändes lika spartanskt och sparsmakat som resterande inredningen. Ägarna har säkerligen lagt ner sin själ i att skapa ett modernt och coolt ställe och även om jag gillar den röd/lila färgskalan kan jag inte annat än känna att någonting saknades. Visserligen var lokalen L-formad och andra delen bestod av låga stolar med bord där mysighetsfaktorn var något större. Jag är överlag inte förtjust i att sitta på rad och balansera på höga pallar/stolar som aldrig passar någon under medellängd.

Denna gång valde vi att äta mat istället och min Ceasarsallad var helt okej om än något mäktig. T's kyckling- och fetaostsallad var också god om man bortser från den överdoserade dressingen av balsamvinäger.

Jag hade ganska höga förväntningar på Foam då deras hemsida ser varm och välkomnande ut samt att jag läst på andra sidor att det ska vara trevligt. Tyvärr måste jag säga att jag blev besviken då det inte levde upp till mina förväntningar. Jag kommer säkerligen besöka Karlavägen igen men då går jag till kvarterets andra hörn och besöker grannkaféet Tösses istället.

/C

Hang-a-round

Nu har jag också införskaffat mig en väskkrok. Denna hang-a-round säljs på designtorget för 125 kr och är numer en ständig följeslagare på mina kafébesök.

Eftersom borden alltid är så små på kaféer och stolarna sällan är "hängvänliga" (och dessutom bakom ryggen på en) så är detta en finurlig uppfinning som gör att jag numer inte behöver ha handväskan trängandes på bordet eller vid fötterna.

Har man en mamma eller väninnor som gillar att hänga på kaféer eller restauranger så är hang-a-round en ypperlig present att ge bort.

/C

Bakverket

Denna tid varje år nominerar och utser DNs På Stan Gulddraken till ett antal krogar och kaféer. I år är Bakverket nominerat till kategorin bästa kafé och vi var ju naturligtvis tvungna att provfika.

Bakverket ligger högt upp på Bondegatan (nr 59 för att vara exakt), inte långt från Ersta sjukhus, där det hippa och trendiga Söder blivit lite mer alldagligt. Planlösningen i lokalen är öppen och gränsen mellan kök och kafédel känns flytande vilket ger en informell känsla. Här hade jag önskat att jag kunde skriva hemtrevlig men den enkla, näst intill asketiskt inredda lokalen förtar tyvärr den känslan. Den spartanska inredningen ger även upphov till en hel del buller vilket gör det något svårt att konversera.

Under vårt fika var kaféet fullt och med ett konstant flöde av kunder. Vi kan inte mer än att undra huruvida detta beror på att Bakverket är ett fantastiskt kafé eller om de ökat sin kundkrets i och med DNs skriverier.

Bakverket bakar sina egna franskinspirerade bröd och kakor. Utbudet är varierat och har en fantastisk charm. Min Brioche med färskost och marmelad var verkligen dagens överraskning och var absolut värd sina ynka 12 kr. Utöver sitt hembakade bröd är nämligen Bakverkets styrka sina överkomliga priser.

Bakverket har ingen egen hemsida utan en blogg. Fast jag undrar vad man ska med en företagsblogg till då den senast är uppdaterad för nästan fyra månader sedan. Då hade en hemsida med lite fina bilder och information om öppettider varit bättre.

Om jag hade bott granne med Bakverket så hade ni förmodligen sett mig där ibland sittandes med en latte, eller kanske en frukost läsandes tidningen på helgerna. Bakverket är nämligen ett ypperligt kvartersfik men det är inget ställe jag skulle vallfärda till om det nu inte vore för den där gulddrakenomineringen.

/C

Äppelkaka i Långpanna

Snart är det dags för julkakor, knäck och lussebullar men än kan man njuta fantastiska höstdagar. Till hösten hör ju naturligtvis svenska äpplen och äppelkaka. Denna kaka var väldigt uppskattad på jobbet och själv uppskattade jag den för att den var så otroligt enkel att göra.

Receptet är hämtat från Allt om mat

Babas äppelkaka

7 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
4 dl strösocker
3 dl mjölk
4 msk smält smör

1 kg äpplen, skalade och klyftade
2 msk kanel
0,75 dl socker

1. Blanda mjöl bakpulver och vaniljsocker.
2. Knäck äggen i en skål och blanda ner övriga ingredienser
och rör till en fast smet. Obs, vispa ej.
3. Blanda socker och kanel i en plastpåse. Stoppa i äppelklyftorna och blanda om.
4. Lägg bakplåtspapper i en långpanna, 30x40 cm.
Häll smeten i formen och sätt i äppelklyftorna.
5.Grädda i 200 grader i mitten av ugnen i ca 25 minuter.

Servera gärna med vaniljvisp.

/C

Mojo

Efter en hundfri helg med bland annat skoköp i SKHLM - shoppingstaden skulle vi avsluta kvällen med ett biobesök på Sergel. Innan filmen skulle vi passa på att dricka lite kaffe och efter lite velande hamnade vi i alla fall på Mojo som ligger i korsningen Drottninggatan / Adolf Fredriks kyrkogata.

Första gången jag besökte Mojo var när jag ganska nyligen flyttat till Stockholmsområdet runt 2000. Lattekulturen var inte fullt utbredd och Mojo var nyskapande och hippt. Sträckan på övre Drottninggatan från PUB-husen och uppåt har en brutal konkurrens om sina kafégäster. På ett par kvarter ligger ca 15 kaféer så man får ändå vara lite imponerad över att Mojo stabilt ligger kvar.

Detta kan ju bero på sitt stilsäkra koncept som de hade redan från början och som de behållt under det senaste deceniet. Lokalen är relativt stor och inredd i olika bruna nyanser. Trots att inredningen är relativt sparsmakad har man lyckats skapa en varm och inbjudande atmosfär. Det är lite intressant att det börjar kännas som ett klassiskt "latteställe" från förr.

Kaffet är gott trots att jag inte är helt övertygad om att min latte Seattle style (med extra mycket skum) kommer att beställas igen. T's smoothie fick han färskgjord medan vi väntade. Smaken kan beskrivas som frisk och personligen gillar jag när man blandar smoothien med is för att få den lite kallare men det är säkerligen en individuell åsikt.

Då vi ganska nyligen ätit var vi inte direkt sötsugna så jag nöjde mig med en liten biskvi med mörk chokladtryffel i och den var verkligen god. Även chokladcookien med vitchokladkross i var njutningsfull.

Mojo är ett helt okej ställe och det finns inget att direkt kritisera men inte heller något att hylla till skyarna. Tja, lite intressant är att moderbolagets nyhetssida på internet är uppdaterad 2006... men till Mojo-Stockholms försvar så är det andra ägare men då saknar jag en egen hemsida.

/C

Café Saturnus

På Eriksbergsgatan i början av Lärkstaden kan man besöka Café Saturnus där något magiskt händer när man kliver igenom ytterdörren på kaféet, för helt plötsligt har man teleporterats till ett livligt patisserie i Frankrike.

Saturnus är ett mycket populärt kafé och det är lätt att förstå varför. Menyerna är välgenomarbetade och skrivna på franska, färgsättningen går i rostrött och gråblå. Golvet består av mosaik som förstärker den franska känslan. Disken är uppdukad med bakverk och den omtalade "saturnusbullen" som finns med kanel eller kardemumma. En saturnusbulle är ungefär lika stor som ett halvt bowlingklot eller som en liten gravidmage, om inte annat så kommer man se ut som om man har en gravidmage efter att ha ätit upp en sådan bulle. Att dela den tillsammans med sin käraste eller bästa kompisen är nog att rekommendera.

När vi klev in på kafét så möttes vi av en servitör med vit skjorta med en instoppad slips som matchade den blå färgen på väggarna. Ett långt svart förkläde täckte de svarta byxorna. Vi fick direkt hjälp med att få en sittplats, vilket vi uppskattade då kön ringlade sig ut på gatan. Bakom disken finns ett halvöppet kök där man ser kockarna jobba i traditionella vita kockmössor. Inget har lämnats åt slumpen på Saturnus, inte ens de faktum att man direkt ser till att barnen i lokalen är sysselsatta genom att snabbt förse dem med kritor och papper. Så den ramade teckningen på väggen där det med ett barns charmiga textning står Saturnus är det bästa kaféet på hela jordklotet /Fabian är väl förståeligt även om det skulle vara så att Fabian egentligen är ägarens son.

Precis som saturnusbullarna är övriga bakverk väl tilltagna i storlek. Banaoffipajen med hela bananskivor var helt gudomlig och Devils cake med aprikos i var också väldigt god. På traditionellt franskt vis serverades Café au Laiten i en skål som man måste använda båda händerna för att dricka ur, vilket fick mig att minnas en fransk utbytesstudent jag delade korridor med på universitetet. I hans papper hade det nämligen stått att det viktigaste att packa med inför sin resa till Sverige var just en skål för att dricka sitt morgonkaffe ur.

Om det finns någonting att klaga på med besöket på Saturnus så är det kanske den något höga ljudnivån som uppkommer i lokalen men samtidigt förstärker det känslan av att vara i ett livligt kafé i Paris. Även prisnivån är något hög men om man jämför med vad man får för pengarna så är det värt varenda krona. Ett tips är att komma rejält hungrig för du lär gå därifrån proppmätt.

Detta var en av de bästa fikaupplevelser jag haft på länge och ett besök på Saturnus rekommenderas varmt. Det enda som egentligen saknas är en egen hemsida med kontaktinformation att länka till.

/C

Konditori Ritorno

På Odengatan 80-82 har det funnits konditori sedan 1934 och i många år har Konditori Ritorno huserat i lokalerna. Ritorno betyder ju återvända på italienska och det gör många av kaféets gäster. Själv var jag på Ritorno för en väldans massa år sedan (innan fikaintresset var lika stort som nu) och i helgen återvände jag.

Att fika på populära ställen en vacker höstdag i Stockholm känns mer eller mindre hopplöst. Populärt förresten, nu för tiden räcker det med att det finns sittplatser och en solig uteservering så är det fullt. Jag är lite kluven där, eftersom hela tanken med att gå på kafé och fika är ju att ha folk runt omkring sig och själv vara en del av något större. Samtidigt är det inte kul att vara tvungen att gå runt mellan borden och köa för en sittplats.

På Ritornos hemsida (som verkligen skulle behöva en utbyggnad) beskriver man etablissemanget som "ett av de få kvarvarande fiken med mycket värme och känsla. 40-/50 tals inredning med underbar atmosfär i en avslappnad hemma miljö".

Visst har Ritorno försökt bevara en känsla från 40-/50-talet men det innebär inte att man inte behöver renovera och fräscha upp sin lokal med jämna mellanrum. Ritorno består av två rum där gästerna kan sitta och det första rummet som man kommer in i är enligt mig helt bedrövligt. Visst finns det klassiska möbler och kristallkronor i taket men den smutsgula ojämna färgen på väggar och tak gjorde mig lite illamående. Lägg dessutom till ett par riktigt nedsuttna sunkiga skinnsoffor och några smutsiga mattor så får man inte ha några större problem med bacillskräck för att vistas i lokalen.

Det andra rummet, som har utsikt mot gatan, är mycket fräschare och har en luftig, ljus och lite gammalmodig atmosfär som är betydligt mycket trevligare att sitta i. I mitt tycke skulle lokalerna behöva en varsam och kärleksfull renovering för att överleva ca 75 år till som konditori.

Fikautbudet var bra med ett stort utbud av tårtbitar, chokladbitar, vetebröd och annat smått och gott. Lite roligt var att husets bulle är döpt till "En sån där".

Konditori Ritorno har förmodligen en stor kundkrets av stammisar som återkommer helg efter helg. Dock kommer jag inte bli en av dem. Men vill man uppleva lite av Stockholms fikhistorik så är Ritorno väl värt ett besök.

/C