Skroten café och skeppshandel

 

Skroten, eller som det hette ungefär fram till årsskiftet: Tackel & tåg café och Skeppshandel, är förmodligen inte stället du bara råkar trilla in på. Det här är ett ställe för de initierade, vilket också märks på kundkretsen. Äldre svensk medelålder. Har man väl dock hittat hit, till Nya Djurgårdsvarvet och in i återvändsgränden på Beckholmsvägen, så är det definitivt värt resan. Om så bara för den med intresse av genuin Stockholmiana och lokal marinhistoria.

 

Bara att komma in i lokalerna gör en på gott humör. Det här stället kör sitt helt egna race, vad gäller inredning. Om det är en skeppshandel eller ett marint minimuseum låter jag vara osagt men stället är helt fullproppat av gamla prylar - det mesta relaterat till sjön och båtliv. Sydvästar, sjökort, taljor & block, gamla fiskenät, verktyg, instrument, daterad elektronik och allsköns tillbehör - you name it. Mellan fikatuggorna kan man ha frågesport om vad det är för konstiga prylar som ligger på hyllorna.

 

Så, inredning och miljön får höga betyg men fikat då? Jovars.. Herr och fru Fika hinner med att både äta en god lunch och fika rulltårta och hemmagjord paj och betyget blir godkänt där också. Irriterande är väl att kaffet är beskt men pajen känns väldigt genuin och hemmagjord - på ett positivt sätt. I och med att herrskapet Fika dricker relativt stora mängder kaffe så har det blivit kutym att redan veta hur koppen kommer att smaka, bara genom att titta på hur ytan och kaffeskummet ser ut. Latteskum med brunbrända strängar i, brukar nästan alltid betyda beskt, bränt kaffe.

 

En dag som denna kan vi leva på att kaffet är dåligt. Miljön är mysig, lokalerna livliga men gemytliga. Knasfaktorn är hög, fikat är gott och ännu ett väldigt stort plus för oss gäster med fyrfota vänner är att hundar är välkomna här.

Haga tårtcompani och bageri

Efter att besökt ursprunget; Oskar Måleviks och Anna Cardelius första bageri vid Torsplan, kände vi oss nyfikna på att också besöka deras lillasyster på Kungsholmen, Fleminggatan närmare bestämt. Vi gillar stället på Torsplan och vår enda invändning har varit, som tidigare nämnts, att man sitter nere i en halvmörk källare och tittar upp på gatunivån, genom lite smutsiga fönster. Det nya stället är på gatunivå och får direkt en ljusare lyster, som ett välkomnande leende av ljus som kontrasteras av bruna bullar och färgglada tårtor. Samtidigt känner man direkt igen sig från Torsplan med träpanelerna på några av väggarna och disken - målat i falu rödfärg. Haga tårtcompani lyckas utmärkt med att förmedla en känsla av intimitet och hemtrevnad.

Hagabageriet motto sen starten har varit "En tårta säger mer än tusen ord", så då är det väl lika bra att dagen till ära förtära lite tårta. Det är ju trots allt lördag, som fru Fika skulle säga. Vi väljer två varianter på en princesstårta: en klassisk och en där marsipanhöljet är täckt med chokladtryffel (vilket var mycket gott) och där grädden inuti smaksatts med päron (dock lite artificiell, tyvärr).

I vårat Fikatips vill vi också passa på att tipsa om ett praktiskt förhållningssätt: när på dygnet man intar sitt fika. En klassisk fikaregel: kom tidigt. Ju närmare inpå stängning man kommer, desto tröttare blir färskvarorna - samtidigt som också utbudet blir sämre. Ett wienerbröd eller en fralla som bakats tidigt på morgonen blir rätt torrt och tråkigt efter en hel dag i rumstemperatur. Kommer man sent på dagen, är det ju sistahandsexemplaren man får välja bland. 

Så här faller vi lite på eget grepp. Vi kommer relativt nära inpå stängning och äter tårta med "oroväckande" tjocka brödbottnar i flera lager. Grädde, bär, marsipan och choklad smakar väldigt bra och är välbalanserat i sötma men brödet förstör en del, både genom att vara för tjockt och lite för torrt. Där har vi egentligen bara oss själva att skylla. I övrigt har vi få saker att klaga på. Kaffet är bra, lokalen mysig och personalen trevlig. 

Enda klagomålet här, förutom tårtbrödet, är väl något som många, många bagerier i stan tycks lida av: platsbrist. Vill man inte ha sittande kunder eller vad är tanken?

Bageri Brillo

Vår nästa fikadestination är ett efterlängtat ställe med stor kompetens. Bagarchefen Håkan Johansson är regerande världsmästare i bakning av sött bröd och syns numer överallt, både som expert i Hela Sverige bakar, som i sin nyutgivna bakbok i bokhandeln. Inhyst på Skeppsbrokajen ligger alltså Bageri Brillo, i ett av de gamla tullhusen. Som namnet antyder så är bageriet en utflugen del av restaurangen Taverna Brillo men står också som brödleverantör åt flertalet restauranger i stan. Så redan innan vi klivit in genom dörrarna är ansatsen och ambitionsnivån hög.

 

                        

Mjöldammet yr när vi kommer in och personligen tycker jag att det adderar en viss charm till stället.  Vägg i vägg med kafédelen ligger bageriet, så det förklarar en del. Lokalen är ljus och man möts direkt av en dingnande disk, full av bröd, bullar och bakelser. Tyvärr är kafédelen väldigt liten, om man vill sitta inomhus. Tre små bord i ett hörn. Såhär på hösten sitter man helst inne men Bageri Brillo är nog mer tänkt som en affär / leverantör men också mestadels ett sommarkafé. När uteserveringen är öppen och solen skiner, är Bageri Brillo ett fantastiskt ställe, med en oslagbar utsikt ut mot Skeppsholmen och Södermalm.

 

                          

Fru Fika är inte helt såld på fikat som helhet, då hon tycket av standarden är lite ojämn.  Wienerbrödet var ok medan vaniljbullen var härligt smörig och riktigt smarrig. Kaffet var felfritt, helt perfekt. Lokalen i sig känns inte helt anpassat för inhysa ett kafé. Det är lite för trångt när inte uteserveringen finns till hands. Vi noterar också att golvet är ovanligt halt. Inredningssinnet slår till i herr och fru Fika och vi funderar på hur Bakeri Brillo gjort sig med en större kafédel inne ihop med ett vackert marockanskt kakelgolv. Förmodligen hade man då legat väldigt nära full pott.  

Papa Lee bakery

Som fans av Dessertmästarna har vi försökt besöka några av de ställen som deltagare från Stockholm huserar på. Det kanske inte är det absolut hetaste att därför besöka en deltagare från förra året, Lee Newbys bageri Papa Lee bakery i Finntorp. Men vi kände att det varit lite tyst om denne kompetente deltagare (årets konditor 2000), speciellt efter att avknoppningen på Drottninggatan i city lades ner, så därför styrde Fikatipset mot Nacka.

 

Ett sömnigt Finntorps torg i ett höstblåsigt oktober är å ena sidan inte den mest charmiga miljön men borde å andra sidan kunna erbjuda en utmärkt trygg hamn undan rusket. Första intrycket är lovande. Första rummet känns som ett klassiskt svenskt 50-talskafé med skyltfönstret fullt av nybakt bröd och diverse bullar bakom glasdisken.

 

Vid en närmare titt på utbudet bakom disken inser vi att kaféet har ett identitetsproblem. Herr och Fru Fika är hängivna anglofiler och har spenderat en hel del tid i Storbritannien och ett av våra absoluta favoritprogram är "the great British bake off" (Hela England bakar). Fru Fika hade hoppats på att hitta de engelska bak-klassikerna som Victoria spongecake, fruktkaka och liknande istället för bleka svenska bakverk. Visserligen fanns scones och hemgjord sylt och då undrar vi varför man väljer att använda upptinade jordgubbar i muffinsens fyllning istället för sylten.
 

 

När man sen kliver in i nästa rum ändrar allt skepnad och blir ett mish-mash av 90-talsmöblemang och ledsen matsal. För låga och klumpiga fåtöljer blandas med olika typer av stolar, spartansk inredning, halvdöda blommor och väldigt stora fönster som vetter ut mot en sorglig nedklottrad passage och ett fult modernistiskt litet torg. Socialrealism kontra mormors hemtrevnad, på bara några få steg. De två rummen symboliserar också känslan av ett ställe som varken är hackat eller malet. Det finns ingen konsekvent idé. Allt blir lite svengelskt. Inte sju sorters kakor - men tre. Det är varken genuint svenskt, eller genuint brittiskt. Varken nytt eller gammalt, varken gott eller äckligt. Bullarna är halvgoda: sylten är fantastiskt - frukten upptinad och torr. Det andra rummet skriker desperat efter lite kärlek och ombonad.
 

Det får oss att jämföra Papa Lee bakery med Saturnus. När man kliver in på Saturnus kliver man in i en liten bit av Frankrike. Det finns en helhet, ett tematiskt tänk, en kärlek till såväl råvara som miljö. Det vi här äter känns mest industriellt. Däremot ser vi absolut potential i detta ställe. Kundkretsen finns där, liksom ett genuint bageri i lokalen bredvid. Vi förutsätter att det nybakta brödet som säljs här är gott, även om just vår fika inte var det. Kaffet är väldigt gott. Fru Fika invänder också mot att rum två må vara hopplöst men att det finns en ljusglimt. En tavla som gör reklam för en tesort, medelst en ritad bullterrier. Den tavlan borde vara utgångspunkten och den första byggstenen för att renovera om hela rummet.

Café Lissabon

Herr och Fru Fikatipset hade nöjet att besöka Portugal förra sommaren och föll då för landets nationalbakelse Pastel de nata. Ändå tog det ett år att få en sån craving på bakelsen, att vi var tvungna att kolla upp var någonstans i stan man kunde avnjuta den igen. Den finns bara på några få ställen och vi valde att avnjuta den på Café Lissabon i Hornsberg och kanske återuppleva airen av sommarnätterna i Bairro alto och Cascais.

 

 

Redan när vi kliver in på Café Lissabon inser vi att det kommer bli med sorg i hjärtat man recenserar det här stället. För vi vill verkligen tycka om det här. Ägaren verkar vara en väldigt trevlig pratglad man, stället är genuint med massvis av portugisiska godsaker i disken och det är familjärt och så långt ifrån en kedja man kan komma. Men. Tyvärr finns det många men med detta ställe. Ett är storleken på stället - lokalen är alldeles för liten för att bedriva ett kafé i. Sen blir det kanske än mindre välkomnande att toaletterna på stället förvandlats till förråd och att lysrören i taket är rätt starka och omysiga. Kaffet är jättegott men vår efterlängtade pastel de nata känns ofärdig (seg) och inte helt färsk. Den saknar smördegens frasighet och är förmodligen inte tillverkad idag. Här ligger ju också problemet: om man har en sån liten omsättning att man inte har råd med ett eget bageri, utan kanske bakat grejerna hemmavid - en hel batch för hela veckan. 

 

 

Fikatipset vill dock tro att det finns hopp för Café Lissabon. Med en större lokal, som i sig skulle kunna generera ett större flöde av kunder - så skulle konceptet kunna bli riktigt bra. Det är ju såhär man vi ha ett kafé: genuint, lite udda, familjärt och intimt. Kanske bör man också renodla verksamheten till att bara vara ett kafé och inte en kombinerad livsmedelbutik, där man säljer sardiner, ost och fryst torsk.

För er som är nyfikna på receptet på en klassisk Pastels de nata. 

Tips, råd och tyckande

 

Mr Oakbitch och fru brukar roa sig med att besöka det mesta nya ställena i stan men också när vi reser utomlands: att besöka den specifika stadens bästa ställen. Under året har det varit en snackis kring Buzzfeeds högst subjektiva lista på Världens 25 bästa bagerier. Förvånande nog hade vi redan besökt ett antal innan listan kom och i somras hann vi med två till när vi besökte amerikanska västkusten. Som sagt, bara tanken att försöka sig på att göra en bäst-lista över hela VÄRLDEN är helt absurd, eftersom det bara inte går att göra. Det är omöjligt. Taxinge slottscafé är inte Sveriges bästa bageri. Om man nu inte med "bäst" menar kvantitet? I vår mening faller Taxinge på det gamla konditori-greppet: att en hög mängd socker är lika med god bakelse. Fikatipset är av den, kanske djärva åsikten, att lagom alltid är bäst. De bästa bullarna, bakelserna och tårtorna är de som är bäst balanserade i sötma, ihop med de andra ingredienserna. Hafiz Mustafa 1864 i Istanbul har egentligen samma problem som Taxinge: kvantitet och totala sockerbomber och väldigt lite subtila bakverk. Demel i Wien var bra men hur väljer man just det, när stan har 10 andra ställen som är exakt likadana? Demel var bra men Central var bättre. Dominique Ansel i New York kändes för oss, helt subjektivt, som ett ställe där man skulle komma in med mössan i handen och be om ursäkt för sin existens. Så vill man inte börja sin fikastund.

 

Hur som. I somras hann vi på vår bilsemester längs Stilla havskusten med att besöka ytterligare två Buzzfeed-hypade ställen och kunde väl efter det konstatera att de är galna och har helt fel, fel, fel. Först på vår resa tog vi oss in i livliga stadsdelen The Mission i San Francisco för att besöka Tartine. Det här stället har förutsättningarna för att vara i vår smak. Det har läget och miljön. På hörnet i ett skönt kvarter med ett ständigt flöde av mycket folk. Nu ska det kanske erkännas att vi råkade besöka stället samma dag som same-sex-marriage-lagen gick igenom i alla 50 stater. Det var lite galet på gatorna av firande människor och trängseln var stor. Därmed var också personalen något överarbetade och stressade. Så vårt intryck blev en lokal där folk köade och knuffade på varann för att få bord, där städningen inne hanns med och där fikat var... ok. Inte ett av världens 25 bästa kanske.. men ok. Inte ens bäst i San Francisco men ok. Faktum är att när vi pratade med lokalbor om att åka till det "berömda" Tartine så fick vi frågan "varför"?

 

 

Efter ett stopp i Portland, där vi lurades att gå på "stans bästa munkaffär" (Voodo doughnuts) och klassade det som "sämst på hela resan" (pga. den enorma sockerhalten) så hamnade vi i Seattle. Lustigt nog på ett hotell bara rakt över gatan till Buzzfeed-hyllade Macrina bakery. Bra läge, mysigt område, helt ok lokal men där tog berömmet slut. Vi ville verkligen ge stället en chans så vi beställde in tre olika bullar och bakelser men tyvärr var ingenting gott. Paul Hollywood, om han vore död, skulle rotera i sin grav, väsandes "under baked, it's under baked!". Resten var en torr muffin och en inte god bakelse. Juicen var godast och det är inget bra betyg för ett utpräglat bageri.

 

Så vår slutsats är att man ska ta tips och hyllningar med en nypa salt. Det mesta är bara subjektivt tyckande. Resans bästa fikor enligt oss, gjordes på Breka bakery i Vancouver och Nuvrei i Portland.   

Fågel Fenix

 

Fikatipset poppar upp igen, efter mer än ett års tystnad och vi inser att vi kanske ändå fyller ett tomrum, då det blir allt svårare att navigera i fikadjungeln i stan. Tack och lov har den mediala bakningstrenden också gjort att kaféerna blivit bättre, höjt sin standard och att det blivit allt svårare att idag komma undan med färdigköpta bullar, Delicatoprodukter och halvbränt fulkaffe som stått i en pumptermos halva dagen.

 

Vi gillar förstås uppgraderingen och den höjda medvetenheten men fortfarande är en bra bulle inte synonymt med ett bra ställe. Vi lever fortfarande efter devisen att det perfekta kaféet bygger på tre beståndsdelar: miljö, utbud, service och att det är skärningspunkten mellan dessa kriterier som vi finner perfektion.

 

Här kommer i alla fall några tips på våra favoritställen just nu:

 

Brioche, Alviks centrum. Har alla tre beståndsdelarna. Det märkligaste av allt är att med en sån pärla på orten - hur kan folk ens komma på tanken att hellre gå och fika på... Coffeehouse by George som ligger 10 meter bort? Vi blir lika förundrade varje gång.

 

Haga tårtcompani. Egentligen är det något som gnager med det här stället.. Det är god fika och korrekt service men det här med att sitta i en källare... Därför är förhoppningarna skyhöga på den nya avknoppningen på Fleminggatan. Möts cirklarna där?

 

Drömkåkens gårdskafé, utanför Norrtälje. Mest för att det var det galnaste ställe vi varit på, på många år. Bäst är nog att besöka det här stället en vacker sommardag och bara landa i denna färgbomb och äta en god bakelse med idisslande kor som åskådare. 

 

Sophie's canele. Det här kan vara en övergående hype, med canelen som den nya macaronen men stället har potential.

 

Saturnus. Ständigt detta Saturnus. Många år på nacken nu men de dagar då Saturnus serverar sin egen version av en baked Alaska med hallonmousse - så finns det inget ställe i stan som slår dem.

Printz bageri, Stallarholmen. Tänk om det här stället hade legat på Södermalm - då hade det skrämt skiten ur sina konkurrenter! Så här ska ett bageri / kafé vara. Kvalitet, miljö (nåja, det är ju ändå Stallarholmen) och service.

 

Vi vill också ge hedersomnämnanden till Petite France (alltid bra men hur är det renligheten?), Café Pascal (trevligt men lite väl trångt och stimmigt), Oscars (hundvänligt!), Borgs bageri (mysigt men hygienen....), Pom & Flora (mysfaktor), Blå porten (hög standard, som alltid) och Park kafé i Näsby park.