Lundins konditori

Lördagen försvann utan att Fikatipset hann fika och på söndag morgon funderar vi kring frukostbordet på var man ska skulle kunna åka. Idéerna börjar ta slut och det känns som att vi varit nästan överallt vid det här laget. Vi kanske rent utav blir tvungna att skicka efterlysningar på fikatips till er läsare? I slutändan bestämmer vi oss för att nappa på ett tips vi fick för ett tag sen från en av stans mest etablerade bagare. På frågan var hen själv brukar fika när inte tiden spenderas i det egna bageriet fick vi många självklara och bra tips men också ett ställe vi inte varit på. Så Fikatipset styr söderut mot ett snöigt Västertorp. Vi hamnar på Lundins konditori.

Jag tror vi nästan ögonblickligen tittar på varandra och tänker: var det verkligen det här stället hen tipsade om? Det måste ha hänt någonting här? Ett missförstånd? Ett ägarbyte? Va? Lundins vintern 2016 är ett väldigt klassiskt konditori (med allt vad det innebär av alldeles för söta tårtor / bullar / bakelser) och inredningen är lite sorglig och eftersatt. Som att stället fastnade i en tidskapsel 1985 och precis kommit ut igen. Det är lite sjabbigt, lite oorganiserat och rätt omodernt. Vi är osäkra på om det kan vara så att Lundins bytt ägare, då det dessutom är så att stället ligger vägg i vägg med en pizzeria - som man kan gå emellan de två ställena. Dörren mellan lokalerna öppnas några gånger och helt plötsligt luktar konditoriet pizza och sur vitkålssallad.

Fikatipset betvivlar inte att allt som bakas på Lundins kommer från ett eget bageri. Ambitionen är säkert hög men fikat är inte jättebra. Det är tyvärr de gamla konditoriernas stora problem nu för tiden - att mycket är så osofistikerat och över-sött.  Man bakar allt såsom man alltid gjort och smakerna är inte så uppdaterade och subtila för att passa modernare smaklökar. Mandelkroken är ofärdig, tårtan alldeles för söt och saffransbullen består mest av luft. Lägg därtill en oerhört snål latte. Det kanske är lika bra i och för sig, eftersom den latten kan klassa in som årets sämsta. Helt obalanserad och besk. Och då ber vi ändå om mer mjölk för att jämna ut smakerna. Lundins överhuvudtaget känns omodernt och det behöver inte vara något fel i sig att man inte vill hänga på de hetaste nya trenderna men det känns omodernt på ett klumpigt sätt. Det är trångt, vägglampor i form av jättesnäckor, spegelpelare, hängande sladdar lite varstans, halvtrasiga hyllor och stora ställ med disk som man kan spana in, om man har lust. Att personalen är trevlig och serviceinriktad är ett plus men det räddar inte helheten.

Fikatipset tar gärna emot tips från er läsare men nästa gång gör vi lite bakgrundscheck innan. Den sista positiva recensionen på Cafékartan för Lundins konditori var från april 2014. Det kanske säger en del...

Robin Delselius

På söndagen drar Fikabilen iväg mot söder och åtminstone ena halvan (herrn i sällskapet) är väldigt förväntansfull inför den nykomling vi tänkt besöka. Fru Fika vet inte om vart vi ska, så för henne är allt en överraskning. Väl på plats går det däremot upp ett ljus var vi hamnat. För oss, boende i nordöstra Stockholm så är "Dellan", systrarna Delselius bagerier på Värmdö (Grisslinge, Stavsnäs och Gustavsberg) välkända och välfrekventerade. Är man på Värmdö är Delselius ett måste. Fikatipset har tidigare hyllat Grisslinge-bageriets gifflar och rekommenderat minst ett sommarbesök på Tornhusets uteservering i Gustavsberg  som ett absolut måste. Därför är det med stor nyfikenhet vi noterar att nästa generation Delselius, Robin, nu testar sina vingar och öppnar sitt första egna bageri och att han dessutom väljer att lämna tryggheten på Värmdö och placerar sig själv mitt i Sofo, i gamla konditori Munkens lokaler på Renstiernas gata 19.

Av det gamla Munken finns inte mycket kvar, allt är totalrenoverat och lokalen känns ljus, urban, modern och trendig. Mycket av färgerna i lokalen går i stilfullt ljusgrått och man har lagt in en nytt vackert golv. Känslan går nästan lite till Brioche i Alvik. När vi besöker Robin Delselius (både stället + att vi får en liten pratstund med Robin själv) så har stället bara varit öppet i tre dagar men det verkar ändå flyta på väldigt bra. Fikatipset noterar inga klassiska barnsjukdomar som alltid uppenbarar sig på nyöppnade ställen. Lokalen är inbjudande - fullsatt till sista plats av hipsters, kändisar och oss vanliga dödliga. Trots att det är så mycket folk i lokalen och ljudnivån är rätt hög så har man också lyckats med akustiken i lokalen. Det blir inte skramligt och skrikigt, utan mer ett behagligt sorl. Vi återkommer flera gånger till ordet "trivsamt".

Några gifflar hittar vi inte men den stiliga disken är ändå full av godsaker och det Fikatipset äter är mer än godkänt. Saffrans-bullarna är perfekta, både de släta och de med mandelflarn på och den lilla minipajen med italiensk maräng och svart vinbärskräm är magiskt god. Hade vi varit Birgitta Rasmusson hade vi deklarerat att fikat var "rrrrrrrasande gott". Kaffet - spot on. Borden har perfekt storlek, allt verkar genomtänkt och fru Fika utbrister faktiskt under fikat att hon är "sjukt imponerad" av att inte bara ha hittat ett nytt smultronställe men att det är så bra på nästan varje punkt. Vi har svårt att hitta egentliga fel mer än att vi hamnar i en diskussion om gentrifiering och hur ett sånt här ställe bidrar till att göra Söder ytterligare lite dyrare, lite mer polerat och övremedelklassigt. På bekostnad av folk med tunnare plånböcker, som sakta men säkert knuffas ut. Men det är ju knappast Delselius fel.

Det är en väldigt trevlig känsla, när man som fikaspanare åker ut och blir rejält överraskad av ett ställe. Fikatipset har under året haft flera riktigt bra fikor, några riktiga femmor i betyg, på gamla bekantingar men också på nya stjärnor. Vi räknar med att vi hittar ungefär ett guldkorn per årstid. Som bagarens bord på Petrus på våren, Fosch i somras och Enskedeparkens bageri på hösten. Vinterns stora utropstecken är Robin Delselius. Fikatipset vågar tippa att det här stället kommer finnas med i nomineringarna inför 2017 års Gulddrake för bästa kafé.

Konditori Vallmofröt

Då Fikatipset under lördagen har ärenden i Huddinge passar vi på att göra ett besök i Hagsätra centrum. Herr och fru Fika inser att ingen av oss någonsin satt sin fot i denna förort men att det mesta känns väldigt bekant och väldigt typiskt förortsmässigt. Ett litet centrum med butiker omgärdat av en stor mängd grå punkthus som fått alldeles för lite kärlek med åren. Årstiden i sig hjälper inte till att förhöja intrycket. Däremot verkar Hagsätra vara livligt och konditori Vallmofröt är i det närmaste fullsatt av alla möjliga människor. Det är befriande icke-homogent. Här samsas alla, sida vid sida. Pensionärer, hipsters, olika invandrargrupperingar och helt vanliga Svenssons. Det är så långt ifrån trendigt och "rätt" man kan komma - vilket också är rätt skönt.

Vallmofröt lanserar sig själva med orden "kvalité och personlig service" och Fikatipset kan väl egentligen varken klaga på det ena eller det andra. Fikat, både blåbärs- och vaniljbullen och fruktpajen med mazarin-botten är goda. Våra mackor och är också helt ok, precis vad man förväntar sig av en macka. Personalen är trevliga, kaffet är gott. Lokalen är stor, ljus och inbjudande - samtidigt som man har utsikt över ett ständigt flöde av folk som rör sig kring affärerna och in och ut ur tunnelbanan. Hagsätra verkar vara en väldigt levande stadsdel denna söndag och Vallmofröt känns som en naturlig del av detta.

Fikatipsets slutsats är att konditori Vallmofröt är ett väldigt habilt kafé. Det är föga unikt på något sätt men serverar produkter med kvalitet från sitt eget bageri. Man har vegan- och glutenfria alternativ, vilket är ett plus. Ett kondis av klassiskt snitt som hade kunnat lega i vilken svensk småstad som helst.

Fru Marias bak

En av Fikatipsets traditioner är att äta frukost på lokal lite då och då. Då menar vi inte att bruncha på helgerna, utan vardagsfrukost innan jobbet. Ett av de mer frekventa ställena, pga. sin närhet till E4:an är Fru Marias bak i Älvsjö. Stället har genom åren genomgått en transformation till trångt och lite smutsigt kafé till att idag vara dubbelt så stort (då man övertagit en grannlokal), ljust, fräscht och hemtrevligt. Och med en släng av vintage och nostalgi. Känns konceptet igen?

Fru Marias bak har egentligen alla beståndsdelar för att vara ett riktigt bra bageri. Bara den här känslan att lite frusen traska in i värmen och mötas av bulldofter från ugnarna och massvis av motiverande tavlor på väggarna som skänker en pepp inför dagen som ska komma. Utbudet är stort och frontdisken dignar av bullar, matiga som söta. Ändå är det någonting som stör... Nu har Fikatipset varit här så pass många gånger att det inte kan avfärdas som en slump eller engångsföreteelse. Majoriteten av gångerna som vi varit här och ätit frukostbullar så har känslan varit att brödet systematiskt är lite undergräddat. De söta bullarna är också lite irriterande i och med att de ofta känts lite för osöta. Snåla på smak, kanske är ett bättre ord.

För Fikatipset blir ett av nyckelorden med Fru Marias bak "nästan". Det är nästan perfekt. Det smakar nästan helt ok. Det är nästan lite eget men påminner samtidigt om väldigt många andra ställen med sina omaka möbler och känslan att komma in i en ombonat gammalt kök. Vi rekommenderar absolut ett besök hit, vilken årstid som helst och kanske är det vi som är petiga? Om inte för råvarorna så kan man hänga här och insupa en skön atmosfär, lyssna på LP-skivor och bara stressa av.

Café Silltruten

En iskall, vindpinad och hal novembersöndag bestämmer Fikatipset sig för att dra iväg till Vaxholm och vårt tidigare stamställe: Café Silltruten. Under de år vi på Fikatipset bodde här var Silltruten tillsammans med Lena Linderholms ställe de två bästa fiken i stan. Det sistnämna hade söndagsstängt så vi valde därför Silltruten och det är ändå märkligt att ha varit ifrån stället i säkert ett år, om inte mer - men att allt är precis som vanligt. Det är som att vi aldrig lämnat det. Som om stället stått orört i 50 år. Det är en väldigt trygg och trevlig känsla, som att komma hem till farmor och farfar en kall höstdag.

Vintertid är Silltruten perfekt som skydd undan skärgårdsvindarna och den heta gulaschsoppan brukar vara spektakulär. Fikatipset passar dock på att enkom fika och utbudet är klassiskt. Det är genuint svenska klassiska pajer och kakor, allt liggande på upphöjda fat och under glaskloshar. För oss på Fikatipset som är rätt Stockholmsfärgade så är såna här klassiska gamla svenska konditorier börjar bli sällsynta i Stockholm men att de förmodligen är betydligt mer vanliga ute på landet. Där är allt är bevarat såsom det var förr: från tapeter och möbler och inredning till bakverken och den musik man spelar på transistorradion. Idel gamla svenska kupletter och örhängen.

Gillar man det klassiska och sentimentala är Café Silltruten väl värt besök. Trots allt är man inte bara ett roligt tidsdokument utan också ett bra kafé. Sen är det kanske ingen större hemlighet att Vaxholm gör sig bättre på sommaren än på vintern men Silltruten håller alltid jämn kvalitet, samt att man har en stor mysfaktor. Fikatipset lämnar i alla fall Vaxholm nöjda, varma och med en efterhängsen melodi på hjärnan: "Anna, du kan väl stanna..?"

Café Jarla

Med halvruggigt väder ute så känns det skönt att glida in på ett varmt kafé och tina upp lite. Denna dag befinner vi oss i hörnet av Ellen Keys park, på Birger Jarlsgatan 76. En mysig lokal som genom åren huserat flera trevliga kaféer - som tyvärr alla varit kortvariga. Fikatipset minns både Cookbook café för några år sen och senast Café & Bistro Birger på samma adress. Sedan i början av maj har stafettpinnen för lokalen tagits över av Café Jarla, ett klassiskt kvarterskafé med skön stämning och hemlagat fika och mat. Lokalen har fått sig en ansiktslyftning med klassiska tapeter och möbler - det är ljust och fräscht  men med en touch av fransk finess. Som en nordiskt avskalad variant av Laduree.

Utbudet av fika är inte jättestort på café Jarla men det som är - är bra. Klassiskt hembakt. Generösa portioner. Herr Fikas jordgubbs- och rabarberpaj är riktigt god och fru Fikas kladdkaka får också höga betyg, då den både är lätt, smakrik och dessutom ljummen. Det ger en känsla av hembakt, som att kakan kommit direkt ut ur ugnen. Kaffet är gott också, så vi har egentligen få invändningar mot stället. Det skulle möjligtvis vara att armstödet, i den soffa herr Fika sitter i, sitter löst.

Café Jarla har absolut potentialen att bli ett riktigt stamhak för de boende i området. Det är inte bara hundvänligt - våra egna hundar fick dessutom smaka kyckling från köket. Dessutom: vi antar att det var en av ägarna som gled runt på kaféet och småpratade med alla gäster (äldre och yngre) och såg till att alla hade det bra. Feelgood-småprat om högt och lågt. Om hundar, fotboll, hockey och mat. Bara en sån sak! Det händer inte så ofta. Fikatipset ger Café Jarla tummen upp för en sociala atmosfären, skönt häng och en riktigt bra fika.