K-märkt, Teatern

Förra helgen öppnade så matkonceptet Teatern i köpcentret Ringen vid Skanstull. Mestadels består detta matmecka av just mat, med ett undantag - och det var det undantaget som fick Fikatipset att styra mot Söder på söndagen. Vi har tidigare besökt K-märkt i Garnisonen och det har haft både sina för- och nackdelar. God mat, god fika men stället har bara öppet vardagar 10-17 - vilket gör det svårt att besöka, om man har ett "vanligt" jobb. Dessutom får kanske konstatera att Garnisonen ligger lite off, för den som inte är verksam i dessa absoluta närhet - samt att lokalen är våldsamt överdimensionerad och rätt osexig om man vill ta en mysig fika. 70-talsstrukturalism är kanske inte den mest upphetsande av arkitektoniska trender, varken in- eller utvändigt.

Med det sagt - Fikatipset kände sig manade och nyfikna att se konceptet K-märkt avknoppas, på annan plats, i annan stil och i ett småskaligt format. Därför blev vi något snopna när vi anlände till Teatern och fick en logisk förklaring till namnen: de små restaurangerna (och patisseriet) är symboliskt sedda som Scenen och runt dessa breder en läktare ut sig, den där matgästerna från de olika matställena kan njuta av sin mat, sittandes som på en amfiteater. En cyniker skulle beskriva det hela som en klassisk food court och bespara sig den poetiska marknadsföringen.

Tanken är att du antingen tar med ditt fika och äter den någon annanstans, eller sitter och förtär den ihop med alla andra matgäster i amfiTeatern. Det kanske inte är vår idé av hur man skapar mysig kafékänsla. Fikat däremot, är fortfarande K-märkts styrka. Bullarna och brödet ser ljuvliga ut och våra bakelser är spännande och något du inte hittar på så många andra ställen i stan. Kaffe- och körsbärsbakelsen är smarrig, om man gillar choklad och äppel- och kolabakelsen med pepparkaksbotten är len och fin. Kanske att den skulle behöva lite mer syra för lyfta helt.

Fikatipset tror att K-märkt bör söka vidare på att fullända sitt koncept och göra sina bakverk full rättvisa. Bröd, bullar och bakelser behärskar man men än så länge motarbetar man sina varor genom att inte ge dem rätt forum att avnjutas i.

Lundbergs konditori

Fikatipset har varit frekventa gäster på Lundbergs konditori i Gröndal under något år men antalet fikor här kan nog räknas på ena handens tumme. Tidigare var det ett habilt konditori i närförort, som var helt ok men som kanske fick oförtjänt mycket superlativer. Sommaren 2013 bytte stället ägare (bagarprominenser från Pock och Söderbergs bageri i Hägersten) tog över och skapade ett nytt ställe, där mycket var sig likt men där Lundbergs fick en uppdaterad twist. Främst handlar det om att man fått en med renodlad, ljus lokal med nya fräscha möbler och inredning. Stället är fortfarande retro med skillnaden att det nu känns rent, fräscht och ombonat.

 

 

Anledningen till att Fikatipset ofta är här men aldrig fikar beror på att det blivit ett av våra favoritställen för tidig frukost. Om man är på väg söderut längs motorvägen tidiga morgnar och inte vill in och böka i stan  - allt för att undvika både rusningstrafik och biltullar - då har Lundbergs få konkurrenter. Dagen till ära passar vi på att fika också och den saffran-smörbulle vi äter är alldeles ljuvlig. Det känns som att Lundbergs börjat motsvara sitt rykte om att bli ett riktigt bra konditori.

 

Helt plötsligt har Lundbergs börjat göra sig förtjänt av sina superlativer. Man har klivit in 10-talet med rätt uppdateringar, med kvalitet och bra priser. Även om det råkar ligga i förorten så har det väldigt bra flöden och är ofta fullsatt. Om det beror på att Lundbergs är bra, eller att det saknas vettiga konkurrenter i närområdet låter vi vara osagt. Hur som helst är det värt en omväg.

 

 

Viggbyholms stationskafé

Fikatipset har länge funderat över ett märkligt fenomen (och ofog) kring bagerier och kaféer i stan. Att många ställen väljer att ha stängt på helgerna (eller åtminstone på söndagar) och bara bedriver verksamhet på vardagarna. Vi har svårt att förstå den tankegången. De flesta människorna är lediga på helgerna och det är på helgen man har tid att göra saker, socialisera, spendera pengar och exempelvis ses över en fika. Att då ha stängt tyder ju bara på att man inte förstår sin egen marknad. Ett annat fenomen, som berörts tidigare i bloggen, är helgbemanningen. Hur bagerier som drivs av en grundare och eldsjäl väljer att ta ledigt på helgen och plockar in personal, ofta yngre personer, som kanske inte riktigt brinner lika mycket för kaféet som ägaren gör. Kvaliteten blir sämre, servicen slappare och städningen mindre frekvent, exempelvis.

Därför är det en njutning att besöka vårt stamställe Viggbyholms stationskafé – för de har tänkt till och förstått poängen. Helg betyder inte vilodag och kvalitetssänkning, utan tvärtom. Till helgen plockar man in MER personal, för att möta ökningen av fikasugna gäster. En stor skillnad mellan ex Under kastanjen och Viggbyholms stationskafé är att man dessutom förstått poängen men att kvalitet alltid är viktigare än kvantitet. Less is more. Vi äter en prinsesstårtebakelse, som i jämförelse med den princesstårtebit vi smakade på Under kastanjen visserligen är en 1/3 i storlek men smakar tio gånger bättre. På Viggan får man alltid kvalitet och det är därför man ständigt återvänder dit. Kaffet är alltid bra, mackor och sallader håller hög klass och dessutom är det bordsservering – bara en sån sak! Därför är Viggbyholm ofta fullsatt och det beror inte främst på att det har ett bra läge, utan för att folk aktivt söker sig hit. Det är fortfarande Täbys bästa kafé och det vet alla som bor här.

I fallet Viggbyholms stationskafé har storleken ingen betydelse och det får oss att tänka på hur ovanligt det är i stan med petit fours, varför inte den idén lanserats på bredare front. Oss veterligen är Brot på Odengatan en av de få ställen som satsar på denna geniala idé. Mycket mer intressant att äta något riktigt gott i två tuggor än att behöva plåga i sig nåt som visserligen är gott de första tuggorna men att sen veta att det återstår 40 tuggor till och vid det laget kommer man vara illamående.

Under kastanjen

Denna frusna novembersöndag styr Fikamobilen mot Gamla stan. Primärt för att besöka julmarknaden men också för att hinna med en fika, förstås. Vi besökte Under kastanjen på ett av stans charmigaste torg; Brända tomten, redan i somras men då åt vi lunch här och maten var så pass god att vi ville återvända. Dels för att avnjuta fikautbudet men också för att Under kastanjen tillåter gäster med hund, om än bara i en liten del av restaurangen. Det är ett stort plus i vår värld!

 

Under kastanjen är inte ett genuint och renodlat kafé även om man har sitt eget lilla bageri och serverar traditionell fika: sockerkakor, kladdkakor, toscatårta, sju sorters kakor, princesstårtor osv. Stället har, som många andra kaféer och restauranger en tydlig karaktär. Det är rustikt: det vänder sig mycket mot en turistig målgrupp, som vill ha traditionella svenska rätter och konventionell svensk fika. Så på det sättet är Under kastanjen inte alls en del av den bagerirevolution som dragit över Stockholm de senaste åren, där många ställen eftersträvar ett och samma urbana stil och uttryck. Under kastanjen följer inga trender och nymodigheter. 

 

Så även om vi gillar Under kastanjen för miljön och traditionen, för att det är så befriande chosefritt, så måste åtminstone det klassiska vara bra, av bra kvalitet, för att inte bara bli ett i mängden av konditorier. Nu riskerar Under kastanjen att bli ett konventionellt fike, ett av alla habila ställen som gjort samma sak i åratal och nöjer sig med det. De "middle of the road"-ställen som får en lagom trea i betyg och inte lämnar några bestående intryck. Såna går det dussinet av, bara i Gamla stan. Herr Fikas Kastanjeknut är visserligen helt ok men Fru Fikas princesstårtebit är för stor, för söt och för torr. Vårt tips är att gå hit för matens skull - gärna på sommaren. Då finns det få exteriörer som slår Under kastanjen.

 

Bageri Petrus

 

Återigen är det kanske så att vi hamnar på ett bageri som gör sig bättre på sommaren än på vintern. Som så många andra nyöppnade bra bagerier i stan lider Petrus av att ha väldigt lite kaféyta inomhus. På sommaren kan man sitta på uteserveringen men, som idag, på en kylig höstig lördag vill man gärna krypa in i värmen och kura ihop sig en stund. Ett inte helt lätt projekt på Bageri Petrus, då sittutrymmet är begränsat och kundflödet stort. Det är en rätt typisk bageriplanlösning numer, 50% av lokalen upptas av bageriet och de resterande 50% ska räcka till disk, personalutrymme och kafé. Här får man slåss (alternativt köa) för en plats och det blir smått irriterat när kunder som handlat fika står och väntar på lediga bord, samtidigt som bord ockuperas av kunder som vill läsa tidningen i lugn och ro över en kopp java (som är urdrucken sen länge). Alternativt det som händer när vi är där: gäster som känner sig ivägsjasade av personalen och muttrar lite högljutt att de får lämna ifrån sig sitt bord likt "ofrivilliga flyktingar". I-landsproblematik, visst.

 

 

Ska vi istället fokusera på själva fikat så har vi bara positiva saker att säga. Lokalen är liten, varm och intim. Kaffet (här serveras bara bryggkaffe) är gott och bullarna är superba. Herr Fikas Kouign-Amann-bulle är ren perfektion och Fru Fikas chokladkaka är väldigt god. Dessutom är vi förtjusta i den enkla men geniala konsten på väggarna. Tavlor med inramat bakplåtspapper efter gräddade limpor, bullar och kakor.

 

 

Bageri Petrus är väl värt om en omväg och Fikatipset älskar ställen som tar hantverket på allvar. Swedenborgsgatan, Mariatorget och gatorna runt om har (vårt favorituttryck) bra flöde, attraktiv omgivning och bra konkurrens i närområdet (Drop coffee, Rival och Johan & Nyström, bla). Vårt enda minus blir då att klaga på storleken, eftersom det skapar en tråkig konkurrens om de åtråvärda borden på stället. Det är inget ställe du bör gå till om du vill softa några timmar och skriva på din roman på laptopen och bara insupa atmosfären - det kan nog göra kunder lite griniga. 

Bread and table

Lördag och fikabilen styr mot Östermalm till ett ställe som är helt nyöppnat. När vi gör vårt besök har man bara haft öppet i två dagar och det märks på den lite vimsiga servicen och barnsjukdomarna, sånt som man med tiden kommer att putsa bort. Sånt har vi överseende med idag. Entrén ser både urban och inbjudande ut. Lokalen har stora ljusa ytor och en viss hemtrevnad, redan. Ägarna bakom detta ställe är familjen bakom Brunkebergs bageri och Brioche, så det finns en viss rutin på hur man får ett bageri / kafé att fungera. Bread and table är ersättaren för det Brunkebergs bageri på Regeringsgatan som stängde igen i slutet av maj och valde att flytta till nya lokaler.

 

Mycket av fikautbudet känns igen här. De vackra nybakta bullarna och mackorna med riklig fyllning. Gillar man choklad ska man definitivt prova på Bread and tables Operabakelse; choklad och subtil kaffekräm i ljuv harmoni. Fru Fika har sin beskrivning av stället klar: som om man skulle ta ett klassiskt svenskt 50-talskafé och utvecklat det in i 2015. Lokalen är väldigt ljus, på gott och ont. Vill man vara poetisk skulle man kunna tala om det nordiska ljuset. Är man mer diskbänksrealist skulle man kanske beskriva mångfalden av takspottar som "skolbespisnings-belysning". Det är inte ett helt charmigt ljus, även om resten av lokalen och planlösningen är mysig.

Efter några tuggor beskriver fru Fika stället som "storstads-allmoge" och att det sobra, sparsmakade egentligen är skönt otrendigt - vilket gör att det blir ett större fokus på det som är viktig. Råvarorna. Här ligger man helt rätt i tiden. Fikat och kaffet är bra, mackan är god och vi kan tänka oss att frukosten på Bread and table är en höjdare den också. Dessutom känns det som ett väldigt bra tillskott till en rätt tråkig del av Birger Jarlsgatan. Det har redan, efter två dagar, bra flöden av kunder.

Boulangerie Waxholm

 

På söndagen tar Fikatipset en sväng ut på landet, ut till skärgårdspärlan Vaxholm. Såhär års har turisterna åkt hem, liksom alla Stockholmare och seglingsfolk och stan har börjat gå in i vinterdvala. Vindarna från havet är nu något man helst vill undvika och vad är då bättre än att värma sig på ett mysigt kafé? För några år sen hette ett av stans bästa ställen Waxholmsbagarna och var bland annat känt för sin crossover: lusse-semlor. Då var det ett lite oplanerat svenskt konditori med otydlig inredning i 90-talsstil. Kundkretsen var ofta lite äldre.

 

 

Sen maj i år har stället genomgått ett rejält ansiktslyft: från ett bedagat svenskt pensionärskondis till ett väldigt tidstypiskt franskt patisserie. Lokalerna har inte bara omdanats från golv till tak - med nytt möblemang känns lokalen mycket större och mer homogen. Boulangerie är ett ställe som det går dussinet på inne i stan men här ute gör det sig utmärkt, samtidigt som det besitter en utsikt få ställen i stan kan mäta sig med. Vita kakelväggar, svartmålat tak, enhetliga Thonet-stolar till små klassiska franska kafébord i gjutjärn med marmorplatta. Nakna glödtrådslampor. Frukt i gamla trälådor, nybakta limpor i flätade brödkorgar, hemtrevliga glasburkar och konserver på hyllorna.

 

 

Det tar faktiskt ett tag att inse att utbudet är detsamma som förut men att inramningen gör så mycket för intrycket. Möbelval, planering och estetik. Med den uppdaterade franska exklusiva touchen har också klientelet gått mot det yngre. Sen är det mycket möjligt att den här stilen om 10-15 år känns väldigt passé och signifikativ för 10-talet, igen.

 

 

Vi tycker att det är ett jättelyft för lokalen, även om vi också noterar att man inte nått riiiiktigt hela vägen fram. Vissa detaljer från det gamla kaféet har man sparat / inte hunnit åtgärda och det skär ju lite i herr Fikas OCD-gener. Fikat är helt ok, kaffet sådär, det lokala flödet bra. Under vår vistelse är det en strid ström av besökare och få bord står tomma.

Älskade traditioner

 

Denna kyliga novemberlördag styr Fikatipset mot hypade tema-kafét Älskade traditioner i hjärtat av SoFo. Kundkretsen är inte främst gamla traditionalister (som man kanske kunnat tro) utan mest skägghipsters och barnfamiljer som ser ut som de hämtats ur Lukas Moodyssons "Tillsammans". Dvs, typiskt Södermalm. Att kliva in på Älskade traditioner är som att kliva in i svunna tider. Associationer till en svensk 50/60-talsdiner blandat med en retro-möbelbutik. För oss lite äldre är igenkänningsfaktorn stor.

 

 

Även om Älskade traditioner handlar om svunna tider och nostalgi så tycker vi ändå att man lyckas bra med att faktiskt också göra stället gemytligt och hemtrevligt och inte bara framstår som ett museum, ett tidsdokument med fikat som alibi. Vi äter en lite osöt kanelbulle (men den är hembakt) och en mumsig jättestor hallongrotta som åtminstone för herr Fika tillbaka till farmors köksbord. Och att resa tillbaka till barndomen brukar ju anses vara det bästa argumentet för god mat.

 

 

Kaféet är inbjudande, varmt och livligt. Bra flöde, som vi brukar säga på Fikatipset. Fullt av små detaljer som påminner om barndomen. Trasmattor, schackrutiga golv, Perstorpsbord, pinnsoffor, Lilla Åland-stolar, en jukebox, Elvis, Gustavsbergs-porslin, sju små kakor, Hemmets journal, gamla serietidningar, reklam och såna här röda lådor med gamla recept som fanns i var mans (och kvinnas) hem på 70-talet. Det är svårt att inte gilla det här stället, så vi har till och med överseende med att fikat inte var top notch.

Om du har en bulle...

Om du har en bulle
vill du dela den med mig
i en bulle-melodi?
Eller vill du ha din goda
bulle för dig själv
Och inte få nån melodi?

Som ni kanske märker är Fru Fika en produkt av 70-talet även om man i barndomsvisan sjöng om äpplen...

Men hur är det där med att dela godsaker egentligen? Herr Fika är ensambarn med allt vad det innebär (förmodligen att han både åt sin egen och halva sin mors fikabröd som barn ;-) )

Fru Fika växte upp med tre glupska bröder och vi fick dela på i stort sett allt som var gott. Var det dåligt då? - Nej, principen var enkel den som delade fick alltid, utan undantag, välja sist. Detta gjorde Fru Fika och hennes bröder till matematiska problemlösare av högsta rang. Det användes linjaler, gradskivor, vågar, vinkelhakar och andra verktyg. Det var bråkräkning (1/2, 1/3, 1/4) grader och viktberäkningar.

Ni vet väl hur man delar ett paket blåvitt vaniljglass på bästa sätt om man är 2, 3 eller 4 personer?

Sedan har vi ju rättvise- och värdegrundsaspekten. Naturligtvis var man ju tvungen att kontrollera att man inte blev lurad och välja vilken bit man ville ha utan att ta på dem för vem vill ha en bit som alla tagit på?

Kanske var detta delande av godsaker en väg in i naturvetenskap och teknik där Fru Fika och hennes syskon alla hamnade rent yrkesmässigt.

Nu för tiden är Fru Fika mer ambivalent när det kommer till att dela på godsakerna. Vid ett dåligt val delas det gärna -annars njä. Så när Herr Fika inne på Bageri Brillo säger att vi ska dela bullarna vi valt ställs Fru Fika inför ett svårt val...

Det slutar med att Fru Fika delar sin gudomligt goda vaniljkrämsbulle och får ett halvt torrt wienerbröd i utbyte - en dålig deal.

så - om jag har en bulle delar jag gärna den med dig om jag smakat på den först och din är godare :-D

Hur delar ni?

Kaffeverket

Området strax norr om S:t Erikplan, kring skärningen mellan Torsgatan och S:t Eriksgatan tillhör ett av stans med kaféintressanta. Många bra kaféer skapar en kvalitetskonkurrens. Att kliva in på mycket livliga och populära Kaffeverket är att bli påmind om att Stockholms kaféflora uppdaterats några steg, sen hur det kanske såg ut för två, tre år sen. Det är ett i raden av trendiga urbana ställen, i stil med Green rabbit, Pascal eller Snickarbacken. Inte så konstigt, eftersom det sistnämnda är ett större systerkafé till Kaffeverket. Med en allt större medvetenhet kring råvaror och en flod av bak- och matlagningsprogram så har det självklart också speglat av sig på hur allt fler kaféer ser ut idag. Det duger inte att servera inköpta sötsaker. Idag måste du ha ett bageri i ryggen, som levererar dagsfärska råvaror - gärna i en angränsande lokal. Så är det också här och det är en trend vi gillar.

 

 

Till själva miljön så kan man snabbt konstatera att flödet av gäster är stort. Kaffeverket verkar ha stor dragningskraft i området, trots en hel del konkurrens. Ljudnivån är hög, det är fullsatt och utbudet av mat och fika är relativt stort. Det stora första rummet ackompanjeras av två mindre, intima rum. Ett ställe med absoluta förutsättningar att bli ett stammishak, om än inte för oss, så för de boende i närområdet.

 

 

Vårat fika är.. sådär. Herr Fika provar en minimuffin med kardemumma, serverad i strutform. Innovativt, helt ok, om än lite torr. Brownien med cocostosca föll inte fru Fika helt i smaken. Den var lite för söt. Däremot kunde vi båda enas om att chokladbollen med pistagenötter var riktigt fräsch och god. Kaffet, trots en oroväckande bränd rand på ytan, var gott. Så vårt slutomdöme blir att rekommendera stället, om man befinner sig i närheten. Däremot kanske vi inte skulle ta en extra omväg, för att specifikt åka hit.

Skroten café och skeppshandel

 

Skroten, eller som det hette ungefär fram till årsskiftet: Tackel & tåg café och Skeppshandel, är förmodligen inte stället du bara råkar trilla in på. Det här är ett ställe för de initierade, vilket också märks på kundkretsen. Äldre svensk medelålder. Har man väl dock hittat hit, till Nya Djurgårdsvarvet och in i återvändsgränden på Beckholmsvägen, så är det definitivt värt resan. Om så bara för den med intresse av genuin Stockholmiana och lokal marinhistoria.

 

Bara att komma in i lokalerna gör en på gott humör. Det här stället kör sitt helt egna race, vad gäller inredning. Om det är en skeppshandel eller ett marint minimuseum låter jag vara osagt men stället är helt fullproppat av gamla prylar - det mesta relaterat till sjön och båtliv. Sydvästar, sjökort, taljor & block, gamla fiskenät, verktyg, instrument, daterad elektronik och allsköns tillbehör - you name it. Mellan fikatuggorna kan man ha frågesport om vad det är för konstiga prylar som ligger på hyllorna.

 

Så, inredning och miljön får höga betyg men fikat då? Jovars.. Herr och fru Fika hinner med att både äta en god lunch och fika rulltårta och hemmagjord paj och betyget blir godkänt där också. Irriterande är väl att kaffet är beskt men pajen känns väldigt genuin och hemmagjord - på ett positivt sätt. I och med att herrskapet Fika dricker relativt stora mängder kaffe så har det blivit kutym att redan veta hur koppen kommer att smaka, bara genom att titta på hur ytan och kaffeskummet ser ut. Latteskum med brunbrända strängar i, brukar nästan alltid betyda beskt, bränt kaffe.

 

En dag som denna kan vi leva på att kaffet är dåligt. Miljön är mysig, lokalerna livliga men gemytliga. Knasfaktorn är hög, fikat är gott och ännu ett väldigt stort plus för oss gäster med fyrfota vänner är att hundar är välkomna här.

Haga tårtcompani och bageri

Efter att besökt ursprunget; Oskar Måleviks och Anna Cardelius första bageri vid Torsplan, kände vi oss nyfikna på att också besöka deras lillasyster på Kungsholmen, Fleminggatan närmare bestämt. Vi gillar stället på Torsplan och vår enda invändning har varit, som tidigare nämnts, att man sitter nere i en halvmörk källare och tittar upp på gatunivån, genom lite smutsiga fönster. Det nya stället är på gatunivå och får direkt en ljusare lyster, som ett välkomnande leende av ljus som kontrasteras av bruna bullar och färgglada tårtor. Samtidigt känner man direkt igen sig från Torsplan med träpanelerna på några av väggarna och disken - målat i falu rödfärg. Haga tårtcompani lyckas utmärkt med att förmedla en känsla av intimitet och hemtrevnad.

Hagabageriet motto sen starten har varit "En tårta säger mer än tusen ord", så då är det väl lika bra att dagen till ära förtära lite tårta. Det är ju trots allt lördag, som fru Fika skulle säga. Vi väljer två varianter på en princesstårta: en klassisk och en där marsipanhöljet är täckt med chokladtryffel (vilket var mycket gott) och där grädden inuti smaksatts med päron (dock lite artificiell, tyvärr).

I vårat Fikatips vill vi också passa på att tipsa om ett praktiskt förhållningssätt: när på dygnet man intar sitt fika. En klassisk fikaregel: kom tidigt. Ju närmare inpå stängning man kommer, desto tröttare blir färskvarorna - samtidigt som också utbudet blir sämre. Ett wienerbröd eller en fralla som bakats tidigt på morgonen blir rätt torrt och tråkigt efter en hel dag i rumstemperatur. Kommer man sent på dagen, är det ju sistahandsexemplaren man får välja bland. 

Så här faller vi lite på eget grepp. Vi kommer relativt nära inpå stängning och äter tårta med "oroväckande" tjocka brödbottnar i flera lager. Grädde, bär, marsipan och choklad smakar väldigt bra och är välbalanserat i sötma men brödet förstör en del, både genom att vara för tjockt och lite för torrt. Där har vi egentligen bara oss själva att skylla. I övrigt har vi få saker att klaga på. Kaffet är bra, lokalen mysig och personalen trevlig. 

Enda klagomålet här, förutom tårtbrödet, är väl något som många, många bagerier i stan tycks lida av: platsbrist. Vill man inte ha sittande kunder eller vad är tanken?

Bageri Brillo

Vår nästa fikadestination är ett efterlängtat ställe med stor kompetens. Bagarchefen Håkan Johansson är regerande världsmästare i bakning av sött bröd och syns numer överallt, både som expert i Hela Sverige bakar, som i sin nyutgivna bakbok i bokhandeln. Inhyst på Skeppsbrokajen ligger alltså Bageri Brillo, i ett av de gamla tullhusen. Som namnet antyder så är bageriet en utflugen del av restaurangen Taverna Brillo men står också som brödleverantör åt flertalet restauranger i stan. Så redan innan vi klivit in genom dörrarna är ansatsen och ambitionsnivån hög.

 

                        

Mjöldammet yr när vi kommer in och personligen tycker jag att det adderar en viss charm till stället.  Vägg i vägg med kafédelen ligger bageriet, så det förklarar en del. Lokalen är ljus och man möts direkt av en dingnande disk, full av bröd, bullar och bakelser. Tyvärr är kafédelen väldigt liten, om man vill sitta inomhus. Tre små bord i ett hörn. Såhär på hösten sitter man helst inne men Bageri Brillo är nog mer tänkt som en affär / leverantör men också mestadels ett sommarkafé. När uteserveringen är öppen och solen skiner, är Bageri Brillo ett fantastiskt ställe, med en oslagbar utsikt ut mot Skeppsholmen och Södermalm.

 

                          

Fru Fika är inte helt såld på fikat som helhet, då hon tycket av standarden är lite ojämn.  Wienerbrödet var ok medan vaniljbullen var härligt smörig och riktigt smarrig. Kaffet var felfritt, helt perfekt. Lokalen i sig känns inte helt anpassat för inhysa ett kafé. Det är lite för trångt när inte uteserveringen finns till hands. Vi noterar också att golvet är ovanligt halt. Inredningssinnet slår till i herr och fru Fika och vi funderar på hur Bakeri Brillo gjort sig med en större kafédel inne ihop med ett vackert marockanskt kakelgolv. Förmodligen hade man då legat väldigt nära full pott.  

Papa Lee bakery

Som fans av Dessertmästarna har vi försökt besöka några av de ställen som deltagare från Stockholm huserar på. Det kanske inte är det absolut hetaste att därför besöka en deltagare från förra året, Lee Newbys bageri Papa Lee bakery i Finntorp. Men vi kände att det varit lite tyst om denne kompetente deltagare (årets konditor 2000), speciellt efter att avknoppningen på Drottninggatan i city lades ner, så därför styrde Fikatipset mot Nacka.

 

Ett sömnigt Finntorps torg i ett höstblåsigt oktober är å ena sidan inte den mest charmiga miljön men borde å andra sidan kunna erbjuda en utmärkt trygg hamn undan rusket. Första intrycket är lovande. Första rummet känns som ett klassiskt svenskt 50-talskafé med skyltfönstret fullt av nybakt bröd och diverse bullar bakom glasdisken.

 

Vid en närmare titt på utbudet bakom disken inser vi att kaféet har ett identitetsproblem. Herr och Fru Fika är hängivna anglofiler och har spenderat en hel del tid i Storbritannien och ett av våra absoluta favoritprogram är "the great British bake off" (Hela England bakar). Fru Fika hade hoppats på att hitta de engelska bak-klassikerna som Victoria spongecake, fruktkaka och liknande istället för bleka svenska bakverk. Visserligen fanns scones och hemgjord sylt och då undrar vi varför man väljer att använda upptinade jordgubbar i muffinsens fyllning istället för sylten.
 

 

När man sen kliver in i nästa rum ändrar allt skepnad och blir ett mish-mash av 90-talsmöblemang och ledsen matsal. För låga och klumpiga fåtöljer blandas med olika typer av stolar, spartansk inredning, halvdöda blommor och väldigt stora fönster som vetter ut mot en sorglig nedklottrad passage och ett fult modernistiskt litet torg. Socialrealism kontra mormors hemtrevnad, på bara några få steg. De två rummen symboliserar också känslan av ett ställe som varken är hackat eller malet. Det finns ingen konsekvent idé. Allt blir lite svengelskt. Inte sju sorters kakor - men tre. Det är varken genuint svenskt, eller genuint brittiskt. Varken nytt eller gammalt, varken gott eller äckligt. Bullarna är halvgoda: sylten är fantastiskt - frukten upptinad och torr. Det andra rummet skriker desperat efter lite kärlek och ombonad.
 

Det får oss att jämföra Papa Lee bakery med Saturnus. När man kliver in på Saturnus kliver man in i en liten bit av Frankrike. Det finns en helhet, ett tematiskt tänk, en kärlek till såväl råvara som miljö. Det vi här äter känns mest industriellt. Däremot ser vi absolut potential i detta ställe. Kundkretsen finns där, liksom ett genuint bageri i lokalen bredvid. Vi förutsätter att det nybakta brödet som säljs här är gott, även om just vår fika inte var det. Kaffet är väldigt gott. Fru Fika invänder också mot att rum två må vara hopplöst men att det finns en ljusglimt. En tavla som gör reklam för en tesort, medelst en ritad bullterrier. Den tavlan borde vara utgångspunkten och den första byggstenen för att renovera om hela rummet.

Café Lissabon

Herr och Fru Fikatipset hade nöjet att besöka Portugal förra sommaren och föll då för landets nationalbakelse Pastel de nata. Ändå tog det ett år att få en sån craving på bakelsen, att vi var tvungna att kolla upp var någonstans i stan man kunde avnjuta den igen. Den finns bara på några få ställen och vi valde att avnjuta den på Café Lissabon i Hornsberg och kanske återuppleva airen av sommarnätterna i Bairro alto och Cascais.

 

 

Redan när vi kliver in på Café Lissabon inser vi att det kommer bli med sorg i hjärtat man recenserar det här stället. För vi vill verkligen tycka om det här. Ägaren verkar vara en väldigt trevlig pratglad man, stället är genuint med massvis av portugisiska godsaker i disken och det är familjärt och så långt ifrån en kedja man kan komma. Men. Tyvärr finns det många men med detta ställe. Ett är storleken på stället - lokalen är alldeles för liten för att bedriva ett kafé i. Sen blir det kanske än mindre välkomnande att toaletterna på stället förvandlats till förråd och att lysrören i taket är rätt starka och omysiga. Kaffet är jättegott men vår efterlängtade pastel de nata känns ofärdig (seg) och inte helt färsk. Den saknar smördegens frasighet och är förmodligen inte tillverkad idag. Här ligger ju också problemet: om man har en sån liten omsättning att man inte har råd med ett eget bageri, utan kanske bakat grejerna hemmavid - en hel batch för hela veckan. 

 

 

Fikatipset vill dock tro att det finns hopp för Café Lissabon. Med en större lokal, som i sig skulle kunna generera ett större flöde av kunder - så skulle konceptet kunna bli riktigt bra. Det är ju såhär man vi ha ett kafé: genuint, lite udda, familjärt och intimt. Kanske bör man också renodla verksamheten till att bara vara ett kafé och inte en kombinerad livsmedelbutik, där man säljer sardiner, ost och fryst torsk.

För er som är nyfikna på receptet på en klassisk Pastels de nata. 

Tips, råd och tyckande

 

Mr Oakbitch och fru brukar roa sig med att besöka det mesta nya ställena i stan men också när vi reser utomlands: att besöka den specifika stadens bästa ställen. Under året har det varit en snackis kring Buzzfeeds högst subjektiva lista på Världens 25 bästa bagerier. Förvånande nog hade vi redan besökt ett antal innan listan kom och i somras hann vi med två till när vi besökte amerikanska västkusten. Som sagt, bara tanken att försöka sig på att göra en bäst-lista över hela VÄRLDEN är helt absurd, eftersom det bara inte går att göra. Det är omöjligt. Taxinge slottscafé är inte Sveriges bästa bageri. Om man nu inte med "bäst" menar kvantitet? I vår mening faller Taxinge på det gamla konditori-greppet: att en hög mängd socker är lika med god bakelse. Fikatipset är av den, kanske djärva åsikten, att lagom alltid är bäst. De bästa bullarna, bakelserna och tårtorna är de som är bäst balanserade i sötma, ihop med de andra ingredienserna. Hafiz Mustafa 1864 i Istanbul har egentligen samma problem som Taxinge: kvantitet och totala sockerbomber och väldigt lite subtila bakverk. Demel i Wien var bra men hur väljer man just det, när stan har 10 andra ställen som är exakt likadana? Demel var bra men Central var bättre. Dominique Ansel i New York kändes för oss, helt subjektivt, som ett ställe där man skulle komma in med mössan i handen och be om ursäkt för sin existens. Så vill man inte börja sin fikastund.

 

Hur som. I somras hann vi på vår bilsemester längs Stilla havskusten med att besöka ytterligare två Buzzfeed-hypade ställen och kunde väl efter det konstatera att de är galna och har helt fel, fel, fel. Först på vår resa tog vi oss in i livliga stadsdelen The Mission i San Francisco för att besöka Tartine. Det här stället har förutsättningarna för att vara i vår smak. Det har läget och miljön. På hörnet i ett skönt kvarter med ett ständigt flöde av mycket folk. Nu ska det kanske erkännas att vi råkade besöka stället samma dag som same-sex-marriage-lagen gick igenom i alla 50 stater. Det var lite galet på gatorna av firande människor och trängseln var stor. Därmed var också personalen något överarbetade och stressade. Så vårt intryck blev en lokal där folk köade och knuffade på varann för att få bord, där städningen inne hanns med och där fikat var... ok. Inte ett av världens 25 bästa kanske.. men ok. Inte ens bäst i San Francisco men ok. Faktum är att när vi pratade med lokalbor om att åka till det "berömda" Tartine så fick vi frågan "varför"?

 

 

Efter ett stopp i Portland, där vi lurades att gå på "stans bästa munkaffär" (Voodo doughnuts) och klassade det som "sämst på hela resan" (pga. den enorma sockerhalten) så hamnade vi i Seattle. Lustigt nog på ett hotell bara rakt över gatan till Buzzfeed-hyllade Macrina bakery. Bra läge, mysigt område, helt ok lokal men där tog berömmet slut. Vi ville verkligen ge stället en chans så vi beställde in tre olika bullar och bakelser men tyvärr var ingenting gott. Paul Hollywood, om han vore död, skulle rotera i sin grav, väsandes "under baked, it's under baked!". Resten var en torr muffin och en inte god bakelse. Juicen var godast och det är inget bra betyg för ett utpräglat bageri.

 

Så vår slutsats är att man ska ta tips och hyllningar med en nypa salt. Det mesta är bara subjektivt tyckande. Resans bästa fikor enligt oss, gjordes på Breka bakery i Vancouver och Nuvrei i Portland.   

Fågel Fenix

 

Fikatipset poppar upp igen, efter mer än ett års tystnad och vi inser att vi kanske ändå fyller ett tomrum, då det blir allt svårare att navigera i fikadjungeln i stan. Tack och lov har den mediala bakningstrenden också gjort att kaféerna blivit bättre, höjt sin standard och att det blivit allt svårare att idag komma undan med färdigköpta bullar, Delicatoprodukter och halvbränt fulkaffe som stått i en pumptermos halva dagen.

 

Vi gillar förstås uppgraderingen och den höjda medvetenheten men fortfarande är en bra bulle inte synonymt med ett bra ställe. Vi lever fortfarande efter devisen att det perfekta kaféet bygger på tre beståndsdelar: miljö, utbud, service och att det är skärningspunkten mellan dessa kriterier som vi finner perfektion.

 

Här kommer i alla fall några tips på våra favoritställen just nu:

 

Brioche, Alviks centrum. Har alla tre beståndsdelarna. Det märkligaste av allt är att med en sån pärla på orten - hur kan folk ens komma på tanken att hellre gå och fika på... Coffeehouse by George som ligger 10 meter bort? Vi blir lika förundrade varje gång.

 

Haga tårtcompani. Egentligen är det något som gnager med det här stället.. Det är god fika och korrekt service men det här med att sitta i en källare... Därför är förhoppningarna skyhöga på den nya avknoppningen på Fleminggatan. Möts cirklarna där?

 

Drömkåkens gårdskafé, utanför Norrtälje. Mest för att det var det galnaste ställe vi varit på, på många år. Bäst är nog att besöka det här stället en vacker sommardag och bara landa i denna färgbomb och äta en god bakelse med idisslande kor som åskådare. 

 

Sophie's canele. Det här kan vara en övergående hype, med canelen som den nya macaronen men stället har potential.

 

Saturnus. Ständigt detta Saturnus. Många år på nacken nu men de dagar då Saturnus serverar sin egen version av en baked Alaska med hallonmousse - så finns det inget ställe i stan som slår dem.

Printz bageri, Stallarholmen. Tänk om det här stället hade legat på Södermalm - då hade det skrämt skiten ur sina konkurrenter! Så här ska ett bageri / kafé vara. Kvalitet, miljö (nåja, det är ju ändå Stallarholmen) och service.

 

Vi vill också ge hedersomnämnanden till Petite France (alltid bra men hur är det renligheten?), Café Pascal (trevligt men lite väl trångt och stimmigt), Oscars (hundvänligt!), Borgs bageri (mysigt men hygienen....), Pom & Flora (mysfaktor), Blå porten (hög standard, som alltid) och Park kafé i Näsby park.