Kosterheds

På lördag förmiddag bestämmer sig Fikatipset för att spana in en nyöppnat konditori i Solna, som dessutom är hundvänligt. När vi kliver in med Skrik & panik är det redan två hundar och två papegojor (!?) på besök i lokalerna. Lokalen SER stor ut men mycket försvinner för själva bageridelen - och det är ju egentligen något positivt: att allt är bakat på plats med riktigt smör. Samtidigt blir det lite trångt i möbleringen men det har vi överseende med, eftersom Kosterheds trots allt är nyöppnat och allt inte hunnit sätta sig än.

Fikat är gott, även om man i nuläget bara kan få vanligt termoskaffe. Vi äter en god bulle och svär lite över att vi i kassan missade prinsesstårtan med päronsmak som gömde sig i en kylskåp. Det får bli en annan gång. Hundarna gillar laxglassen, föga förvånande. Kosterheds är mysigt, verkar ligga bra till på en rätt välbesökt gata och personalen är serviceinriktad. Här finns det potential till att med tiden bli ett riktigt bra kafé.

Om Fikatipset ska summera så gillar vi Kosterheds. Lokalen är mysig och det här kommer att bli ett bra fikaställe med tiden. Om man dessutom fixar till en uteservering till sommaren så kommer det bli en hit. Lite trångt är det mellan borden, vilket kanske inte är optimalt när man har hund. Vi noterar också att stället saknar toalett, vilket är ett litet minus. Men det på stora hela: två tummar upp!

Robin Delselius, Gamla Enskede

Sen några veckor tillbaka huserar, på en gammal klassisk bageriadress, Robin Delselius nya kafé i Gamla Enskede. Kul tycker Fikatipset, eftersom sist vi var här så kändes det som att det gamla bageriet slösat bort en så vacker lokal på så miserabel inredning. Den här rätt trista 90-talsstilen a la String med hopplockade loppismöbler och porslin där ingen artefakt är den andra lik. Visst, det kan absolut finnas i en charm i omaka stolar och koppar och ha ett mishmash av stilar men det känns inte så kul när man får känslan att allt är skitigt, att man måste passa läpparna för att inte skära sig på det kantstötta porslinet, eller att man sitter i en gammal stol, utnött på stoppning som pyser iväg dammoln av gammal rumpdoft, när man sätter sig. Så, ibland kan det vara oerhört befriande med att någon bara städat upp, lagt nytt golv, dragit vit färg över väggarna och satt lite enhetliga stadiga bord och stolar på plats. 

För er som inte är bekanta med Gamla Enskede så kan det beskrivas som en väldigt segregerad förort i södra Stockholm. Segregerad på det viset att alla som bor här är vita barnfamiljer i 30-årsåldern och att alla män har skägg och en modest pompadour under sotarmössan. Likriktningen är nästan skrattretande men det är ju förstås inget som Robin Delselius bageri kan lastas för.

Robin Delselius i gamla Enskede utstrålar samma professionalitet som de andra bagerierna. Det är stilrent, genomarbetat och mycket godsaker att välja på. Det känns som ett modernt konditori, ett som inte längre är kvar i gamla klichéer. Fikatipsets fika i form av en chiapudding, en semla och kaffe slinker ner utan anmärkningar. Semlorna är goda, även om det är en smaksak om man gillar stora eller små bitar i mandelmassan. Här får man stora bitar. Fikatipset rekommenderar hur som helst fikasugna att besöka Robin Delselius - det är det värt.

Gast

På lördagen tar Fikatipset en tur till ett ställe som blivit liggande på vår "måste-besöka"-lista en längre tid. På en oansenlig stump av Rådmansgatan 57, vid Spökparken ligger Gast i gamla Matdistriktets lokaler. Det första man slås av är den roliga spökloggan i neon som återkommer överallt i och utanför lokalen. Lokalen i sig är vacker, ljus och rymlig, L-formad med högt i tak och stora bågformade fönster ut mot gatan. Om det beror på att Gast nyligen var nominerade till Gulddraken i kategorin kafé, eller om det bara är ett populärt ställe är svårt att säga. Fikatipset kan i alla fall konstatera att det är fullsatt i lokalen, lätt sorligt och att det är ett högt tryck.

Vi tränger in oss vid ett litet bord och eftersom det är rätt utplockat i disken äter vi en bit rulltårta och en toscamazarin till vårt kaffe. Nu är ju vi lite skadade vad gäller kaffe och brukar kunna avgöra direkt, bara vid en snabb titt på kaffeytan, om det är en god kaffe eller inte. Det här ser man direkt, på den lite brända ytan, att det kommer en rejäl dos beskhet i munnen, om man inte antingen skrapar bort skummet eller blandar i det i resten av kaffet (och därmed riskerar att få hela drycken besk). Vi lyckas ändå rädda kaffet, genom att skrapa bort det värsta.

Fikat är helt ok (levererat från dels det egna bageriet och dels från Bakery & spice), lokalen är mysig, stämningen är god och det är dessutom hundvänligt. Fikatipset anar också att man egentligen borde äta här, snarare än fika, för maten som kommer in till grannborden ser väldigt god och fräsch ut. Personalen känns också glad och service mindad, trots det höga tempot. Vi konstaterar också att andelen kvinnor i åldern 18.25 är väldigt hög. Överhuvudtaget är könsfördelningen på Gast 80/20 i kvinnlig favör och nästan alla ser likadana ut. En slags vit övre medelklass, som varken vill definiera som Södermalm eller Östermalm.

Café Koya

På söndag eftermiddag drar så Fikamobilen ut på äventyr igen. Till hypade Café Koya på Gästrikegatan i Vasastaden. Nu är vi inte 100% säkra men kan detta vara stans första japanska kafé? Då räknar vi inte de pop-up:er som funnits här och var. Fikatipset är i alla fall entusiastiska över denna nykomling, då vi annars bara upplevt japanska bakverk i metropoler som London och New York. Att Stockholm får ett japanskt kafé känns både urbant och som ett mognadstecken. 

Lokalen är lagom stor, med enkla tegelväggar smyckade med japansk kultur i form av leksaker, brädspel och tonårstidningar. För några veckor sedan anordnade man också ett cosplay i lokalerna, så det sätter lite av standarden för vad man vill åstadkomma här. Känslan blir än mer modern av att vi råkar hamna bredvid ett transpar som högljutt växlar mellan svenska och bred amerikanska i sina diskussioner om Marvelserier och könsnormativitet. 

Eftersom vi befinner oss på japanskt kafé så blir det självuppfyllande att äta något bakverk med matcha, dvs. ett finmalet pulver gjort på grönt te. Herr Fika beställer en matcha-spunge cake och så delar vi på en matcha-semla. En svensk-japansk crossover som utöver matchagrädden istället för mandelmassa har en slags chokladkräm / Nutella i botten. Fru Fika testa också chokladmoussetårtan. Den är god, liksom spungekakan är. Saftig och härlig. Både kaffet och yuzu-teet är också smakfullt och gott. Semlan däremot... Det är en helt annan smakpalett att ta in. Fikatipset är nog för traditionella kring semlor för att riktigt få ett grepp om det här. Det är gott - men är det en semla? Det smakar inte som semla.

Sammanfattningsvis tycker Fikatipset att Café Koya fyller ett tomrum i Stockholms fikaflora. Det är befriande med något så annorlunda, unikt och ungdomligt. Det här är precis vad stan behöver.

Churro house

Nytt år, nya fikautmaningar. Sen senaste recensionen av Bullar och bröd har Fikatipset hunnit besöka stället två gånger till och det känns som att någonting har hänt. I positiv riktning. Stället har fått sätta sig i några månader. Det har blivit mysigare och Fikatipset har både ätit goda semlor och en strålande frukost här. Denna helg valde dock Fikatipset att besöka det väldigt hypade och nyöppnade Churro house på Tegnergatan (fd Café Pärlan).

Det är lång kö och efter viss väntetid i den lilla lokalen får vi en fönsterplats och våra churrobites i en stor skål med en dipp med chokladsås och en med dulce de leche-kräm. Tyvärr hade man just idag inte fått någon leverans av frukt. Det känns lite stressigt och nybörjarvimsigt, även om personalen är väldigt vänlig och gör sitt yttersta för att få alla att känna sig välkomna i den anstormning av kunder denna dag. Vi får helt enkelt bortse från barnsjukdomarna och fokusera på varför vi är här.

För er som inte vet så är churros en friterad deg på antingen vetemjöl eller potatis, ursprungligen från Spanien. Man kan få den både "au naturel" eller fyllda med någon kräm. Fyllningen kanske är överflödig här, när man samtidigt rullar friteringen i socker och sen gärna doppar dem i söt chokladsås eller något liknande. Så man kan absolut jämföra spanska churros med vanliga donuts. Och det är också den liknelsen som slår Fikatipset. Att hypen kring churros är likvärdig den som var när Dunkin' donuts var nytt i Stockholm. Då ringlade sig också köerna långa utanför butikerna. Fikatipset noterar dock att andelen spansktalande kunder i lokalen är stort - och det är ju ett gott betyg.

Utan att på något sätt vilja dissa Churro house (som verkar mysigt och serverar väldigt gott kaffe) så kan man ju snabbt konstatera att churros är väldigt enformiga att äta. Utan frukt blir det bara sött, utan något som bryter av. Det blir lite för nischat och det är gott att äta några stycken, men sen inser man att det är samma smak – i 100 tuggor till. Håller det som koncept i det långa loppet? I slutändan handlar det bara om vilken sås man väljer till och variationer i längd, om man vill ha klassiska churros, churritos (hälften så långa) och churrobites (tumlånga bitar).

Nockeby bageri

En regnig och dyster eftermiddag bestämmer sig Fikatipset för att göra slag i saken och besöka världsmästar-bagaren Håkan Johanssons (tidigare bageri Brillo) nya ställe. Redan i dörren noterar vi att en av våra favoritbagare, Petrus, precis varit besök i lokalen och det ger ju också stället extra kvalitet. Ägaren själv, Håkan, är också precis på väg därifrån, efter att vi ryktesvägen fått höra att han bakat oavbrutet i 14 timmar! Och trots detta slavgöra så får herr Fika återigen gamla polska associationer: det är som Polen -82! Tyvärr då ur en negativ synpunkt - då precis allt bröd är slutsålt. Hyllorna gapar tomma och även en novis på matte inser att en öppettid fram till 17.30 inte går ihop sig, när man i stort sett står med två plåtar bullar kvar klockan 14, samtidigt som det är köerna ut på gatan.

Så ett tips till kommande besökare: var ute i god tid! När vi sen sätter oss till bords så kan vi konstatera att Nockeby bageri är väldigt stilfullt och mysigt och att man hakat på Stockholms-trenden (se Haga tårtkompani eller Robin Delselius) med vackra bröstpaneler och gråblå färger. Känns väldigt rätt 2017. Väldigt snygga taklampor också, i form av stora diviga slokhattar.

Förutom utbudet så har Fikatipset väldigt få invändningar. Lokalen är snygg, kaffet är gott, porslinet är fint. Kardemumma- och kanelbullen smakar precis såsom en perfekt kardemumma- och kanelbulle ska smaka. De matiga croissanterna är goda. Och så är hundar välkomna också! Vi lär återvända!

Magnus Johansson bageri och konditori

Det är nästan med en dåres envishet som Fikatipset återvänder till Magnus Johansson i Hammarby sjöstad, trots att vi aldrig riktigt imponerats av varken fika eller lokalen tidigare. Det har känt som fika på undantag i den extremt trånga lokalen. Nu är vi här igen, eftersom man ÄNTLIGEN valt att öppna upp övervåningen och göra den till en kafédel, så att man faktiskt kan sitta ner och avnjuta sitt fika, utan att behöva titta in i andra kunders ryggar på en halvmeters avstånd. Det gör väldigt mycket för helhetsintrycket och kafédelen är spartansk, nordiskt avskalad men ändå mysig.

Fru Fika beställer in en Cruffin, en hybrid mellan croissant och en muffin. Den är dessutom doppad i choklad och blir väldigt god. Om man bortser från chokladen så påminde smaken om en kouign amman med sin karamelliserade och knäckiga yta -  och det är ju alltid gott, en av Fikatipsets favoritbakverk. Herr Fikas solbulle med rikligt lager tärnade äpplen och sylt är också smarrig. Vi delar också på en liten citronmaräng tartelett som är helt ok. Gott kaffe - vilket gör att man lite som Gert Fylking vill utropa: äntligen! Äntligen har Magnus Johansson bageri och konditori nått sin fulla potential. Det tog rätt många år men det gick till slut.

Sen kan man gnälla över att lokalproblemen fortfarande har vissa små brister. Som att det saknas hiss upp till övervåningen och att man kanske, vänligt med bestämt, borde få folk med barnvagnar att lämna dessa utanför. När Fikatipset var på besök var det tre barnvagnar på den småskaliga ytan i butiksdelen och det skapade en absurd trängsel. Det var så att man knappt kunde ta sig ut ur lokalen.