Tomtebageriet

Efter att ha fått ett tips om att detta ställe serverar "stans bästa semlor" så bestämmer sig Fikatipset för att åka till Östermalm och ta en snabb fika på Tomtebageriet, ett snedsteg från Fältöversten. Bageriet har anor från 1922 och man kan ana det lite omoderna och inte helt uppdaterade. Lokalen är smal och trång och även om det ser gammalt och genuint ut så det är inte speciellt fräscht eller mysigt, om man nu inte vill sitta och titta in i en disk eller personalutrymmena. Hela känslan är att Tomtebageriet skulle behöva städas igenom och bli bättre på inredning. Vi kan ana att stället ändå går runt på gamla stammisar, som nöjer sig med det traditionsenliga men vi är inte en av dem. Om man har fördomar om det gamla Östermalm så får vi också det bekräftat, när det kommer in en äldre dam, som vill reklamera ett bröd hon köpt. "Ursäkta damen, men det här var den knasigaste baguette jag någonsin skådat". Som taget ur en Åke Söderblom-film.

En av Fikatipsets gamla käpphästar och gyllene regel flyter upp till ytan direkt vid serveringen. Att kaffet är äckligt redan vid första anblicken. Utan att behöva smaka kan man se på ytan att det här inte kommer att smaka gott, att det är för beskt och att en mer kräsen person hade skickat ut koppen med devisen "gör om, gör rätt".

Så till slut ger vi oss på semlan och kan konstatera att den är bättre än mycket annat med Tomtebageriet. Bullen är härligt färsk och god. Grädden är kanske lite smaklös men mandeln är riktigt god, som en len kräm i munnen. Hackad och fin. Så, semlan får tummen upp av Fikatipset även om det inte är stans bästa, enligt oss.

Bageriet Kringlan

Lördag eftermiddag bestämmer vi oss för att göra en ny tur och Fikabilen tar sig till Östermalm. Ett stenkast från Gourmandise och Sibyllans kaffe och tehandel så ligger Bageriet Kringlan på Linnégatan. Bara på denna korta promenad vi gör från parkering till bageriet så noterar vi inte mindre än två deltagare från årets årgång av På spåret. I och med att vi anländer vid tvåtiden så är det lite utplockat i disken och vi hittar inga kringlor. Heller inga bullar. Det som finns är klassiskt Delicato, så vi undrar ju lite på vilka premisser Bageri Kringlan blivit Kunglig hovleverantör? 

Mycket på Bageri Kringlan är positivt: det är hundvänligt och mysigt, inboat. Inredningen i den lilla lokalen är trevlig. Lite rojalistiskt med jubileumstallrikar, lite fotokonst och vimplar, burkar och småsaker i en rätt eklektisk kompott. Våran är mat är helt ok och fikat är väl tja.. vad man kan förvänta sig av Delicato. Herr Fikas Milanopinne är god, kaffet är också bra. Vaniljhjärtat smakar klassiskt - som det ska.

Fikatipset anser nog att Bageri Kringlan är ett i raden av kaféer och bageriet utan direkt profil och USP. Det är ett vanligt kafé på en bra central adress - vilket gör att det med lätthet alltid har mycket kunder, utan att vara direkt revolutionerande och spännande på fikafronten. Fikat är lagom. Lokalen är häftig men kan nog under vissa tider kännas trång och lite klaustrofobisk. Fru Fikas omdöme är att inredningen är bättre än innehållet. 

Caffé Mezzo

Efter en lång jul- och nyårspaus så bestämmer sig Fikatipset för att förena nytta med nöje, eller kanske nöje med nöje. På väg till Mall of Scandinavia passar vi på att utforska mer av Solnas kaféflora och hamnar till sist i gamla Råsunda på Caffé Mezzo. Stället är rätt välbefolkat och man får känslan av att det är många stammisar som hänger här. Alla möjliga generationer, från pensionärer till småbarnsfamiljer. Fikatipset skulle kanske vid en första anblick kalla stället för speciellt uppdaterat. Det känns väldigt 90-tal på nåt sätt. Inredningen signalerar en viss nostalgi av krom-mönstrade tapeter och kaffebruna säten. Brunt och vitt tycks vara genomgående färger.

Inredningen är sparsmakad, förutom ett antal vackra tavlor med svartvita fotografier från Fiats berömda Lingotto-fabrik i Turin, med en racebana på taket. Maten är helt ok, även om fikat har ett rätt skralt utbud. Däremot är det befintliga fikat helt ok. Det är färskt och fräscht och mer än så kan man väl inte begära? Vaniljbullen är god och fru Fikas toscabit är saftig och god. Kaffet är beskt, vilket känns lite trist. De varma smörgåsarna känns med sina balsamico-spritsade mönster just lite.. daterade. Mezzo har inte klivit in i 00-talet än, men det kanske kommer?

Så ska Fikatipset drar några slutsatser av Caffé Mezzo, så är det att det är ett habilt ställe. Perfekt för stammisar och folk som bor i närheten men kanske inget man kommer att vallfärda till. Det känns lite omodernt och lite ospännande men det är ändå kvalitet i det man serverar. Vi förstår absolut att det här är ett stamställe för många. Det lär dock inte bli vårt.