söndag 29 november 2015

Viggbyholms stationskafé



Fikatipset har länge funderat över ett märkligt fenomen (och ofog) kring bagerier och kaféer i stan. Att många ställen väljer att ha stängt på helgerna (eller åtminstone på söndagar) och bara bedriver verksamhet på vardagarna. Vi har svårt att förstå den tankegången. De flesta människorna är lediga på helgerna och det är på helgen man har tid att göra saker, socialisera, spendera pengar och exempelvis ses över en fika. Att då ha stängt tyder ju bara på att man inte förstår sin egen marknad. Ett annat fenomen, som berörts tidigare i bloggen, är helgbemanningen. Hur bagerier som drivs av en grundare och eldsjäl väljer att ta ledigt på helgen och plockar in personal, ofta yngre personer, som kanske inte riktigt brinner lika mycket för kaféet som ägaren gör. Kvaliteten blir sämre, servicen slappare och städningen mindre frekvent, exempelvis.


Därför är det en njutning att besöka vårt stamställe Viggbyholms stationskafé – för de har tänkt till och förstått poängen. Helg betyder inte vilodag och kvalitetssänkning, utan tvärtom. Till helgen plockar man in MER personal, för att möta ökningen av fikasugna gäster. En stor skillnad mellan ex Under kastanjen och Viggbyholms stationskafé är att man dessutom förstått poängen men att kvalitet alltid är viktigare än kvantitet. Less is more. Vi äter en prinsesstårtebakelse, som i jämförelse med den princesstårtebit vi smakade på Under kastanjen visserligen är en 1/3 i storlek men smakar tio gånger bättre. På Viggan får man alltid kvalitet och det är därför man ständigt återvänder dit. Kaffet är alltid bra, mackor och sallader håller hög klass och dessutom är det bordsservering – bara en sån sak! Därför är Viggbyholm ofta fullsatt och det beror inte främst på att det har ett bra läge, utan för att folk aktivt söker sig hit. Det är fortfarande Täbys bästa kafé och det vet alla som bor här.


I fallet Viggbyholms stationskafé har storleken ingen betydelse och det får oss att tänka på hur ovanligt det är i stan med petit fours, varför inte den idén lanserats på bredare front. Oss veterligen är Brot på Odengatan en av de få ställen som satsar på denna geniala idé. Mycket mer intressant att äta något riktigt gott i två tuggor än att behöva plåga i sig nåt som visserligen är gott de första tuggorna men att sen veta att det återstår 40 tuggor till och vid det laget kommer man vara illamående.

torsdag 26 november 2015

Under kastanjen


Denna frusna novembersöndag styr Fikamobilen mot Gamla stan. Primärt för att besöka julmarknaden men också för att hinna med en fika, förstås. Vi besökte Under kastanjen på ett av stans charmigaste torg; Brända tomten, redan i somras men då åt vi lunch här och maten var så pass god att vi ville återvända. Dels för att avnjuta fikautbudet men också för att Under kastanjen tillåter gäster med hund, om än bara i en liten del av restaurangen. Det är ett stort plus i vår värld!

 
Under kastanjen är inte ett genuint och renodlat kafé även om man har sitt eget lilla bageri och serverar traditionell fika: sockerkakor, kladdkakor, toscatårta, sju sorters kakor, princesstårtor osv. Stället har, som många andra kaféer och restauranger en tydlig karaktär. Det är rustikt: det vänder sig mycket mot en turistig målgrupp, som vill ha traditionella svenska rätter och konventionell svensk fika. Så på det sättet är Under kastanjen inte alls en del av den bagerirevolution som dragit över Stockholm de senaste åren, där många ställen eftersträvar ett och samma urbana stil och uttryck. Under kastanjen följer inga trender och nymodigheter. 

 
Så även om vi gillar Under kastanjen för miljön och traditionen, för att det är så befriande chosefritt, så måste åtminstone det klassiska vara bra, av bra kvalitet, för att inte bara bli ett i mängden av konditorier. Nu riskerar Under kastanjen att bli ett konventionellt fike, ett av alla habila ställen som gjort samma sak i åratal och nöjer sig med det. De "middle of the road"-ställen som får en lagom trea i betyg och inte lämnar några bestående intryck. Såna går det dussinet av, bara i Gamla stan. Herr Fikas Kastanjeknut är visserligen helt ok men Fru Fikas princesstårtebit är för stor, för söt och för torr. Vårt tips är att gå hit för matens skull - gärna på sommaren. Då finns det få exteriörer som slår Under kastanjen.
 

söndag 22 november 2015

Bageri Petrus

 
Återigen är det kanske så att vi hamnar på ett bageri som gör sig bättre på sommaren än på vintern. Som så många andra nyöppnade bra bagerier i stan lider Petrus av att ha väldigt lite kaféyta inomhus. På sommaren kan man sitta på uteserveringen men, som idag, på en kylig höstig lördag vill man gärna krypa in i värmen och kura ihop sig en stund. Ett inte helt lätt projekt på Bageri Petrus, då sittutrymmet är begränsat och kundflödet stort. Det är en rätt typisk bageriplanlösning numer, 50% av lokalen upptas av bageriet och de resterande 50% ska räcka till disk, personalutrymme och kafé. Här får man slåss (alternativt köa) för en plats och det blir smått irriterat när kunder som handlat fika står och väntar på lediga bord, samtidigt som bord ockuperas av kunder som vill läsa tidningen i lugn och ro över en kopp java (som är urdrucken sen länge). Alternativt det som händer när vi är där: gäster som känner sig ivägsjasade av personalen och muttrar lite högljutt att de får lämna ifrån sig sitt bord likt "ofrivilliga flyktingar". I-landsproblematik, visst.
 
 
Ska vi istället fokusera på själva fikat så har vi bara positiva saker att säga. Lokalen är liten, varm och intim. Kaffet (här serveras bara bryggkaffe) är gott och bullarna är superba. Herr Fikas Kouign-Amann-bulle är ren perfektion och Fru Fikas chokladkaka är väldigt god. Dessutom är vi förtjusta i den enkla men geniala konsten på väggarna. Tavlor med inramat bakplåtspapper efter gräddade limpor, bullar och kakor.
 
 
Bageri Petrus är väl värt om en omväg och Fikatipset älskar ställen som tar hantverket på allvar. Swedenborgsgatan, Mariatorget och gatorna runt om har (vårt favorituttryck) bra flöde, attraktiv omgivning och bra konkurrens i närområdet (Drop coffee, Rival och Johan & Nyström, bla). Vårt enda minus blir då att klaga på storleken, eftersom det skapar en tråkig konkurrens om de åtråvärda borden på stället. Det är inget ställe du bör gå till om du vill softa några timmar och skriva på din roman på laptopen och bara insupa atmosfären - det kan nog göra kunder lite griniga. 

söndag 15 november 2015

Bread and table

Lördag och fikabilen styr mot Östermalm till ett ställe som är helt nyöppnat. När vi gör vårt besök har man bara haft öppet i två dagar och det märks på den lite vimsiga servicen och barnsjukdomarna, sånt som man med tiden kommer att putsa bort. Sånt har vi överseende med idag. Entrén ser både urban och inbjudande ut. Lokalen har stora ljusa ytor och en viss hemtrevnad, redan. Ägarna bakom detta ställe är familjen bakom Brunkebergs bageri och Brioche, så det finns en viss rutin på hur man får ett bageri / kafé att fungera. Bread and table är ersättaren för det Brunkebergs bageri på Regeringsgatan som stängde igen i slutet av maj och valde att flytta till nya lokaler.
 
Mycket av fikautbudet känns igen här. De vackra nybakta bullarna och mackorna med riklig fyllning. Gillar man choklad ska man definitivt prova på Bread and tables Operabakelse; choklad och subtil kaffekräm i ljuv harmoni. Fru Fika har sin beskrivning av stället klar: som om man skulle ta ett klassiskt svenskt 50-talskafé och utvecklat det in i 2015. Lokalen är väldigt ljus, på gott och ont. Vill man vara poetisk skulle man kunna tala om det nordiska ljuset. Är man mer diskbänksrealist skulle man kanske beskriva mångfalden av takspottar som "skolbespisnings-belysning". Det är inte ett helt charmigt ljus, även om resten av lokalen och planlösningen är mysig.

Efter några tuggor beskriver fru Fika stället som "storstads-allmoge" och att det sobra, sparsmakade egentligen är skönt otrendigt - vilket gör att det blir ett större fokus på det som är viktig. Råvarorna. Här ligger man helt rätt i tiden. Fikat och kaffet är bra, mackan är god och vi kan tänka oss att frukosten på Bread and table är en höjdare den också. Dessutom känns det som ett väldigt bra tillskott till en rätt tråkig del av Birger Jarlsgatan. Det har redan, efter två dagar, bra flöden av kunder.

tisdag 10 november 2015

Boulangerie Waxholm

 
På söndagen tar Fikatipset en sväng ut på landet, ut till skärgårdspärlan Vaxholm. Såhär års har turisterna åkt hem, liksom alla Stockholmare och seglingsfolk och stan har börjat gå in i vinterdvala. Vindarna från havet är nu något man helst vill undvika och vad är då bättre än att värma sig på ett mysigt kafé? För några år sen hette ett av stans bästa ställen Waxholmsbagarna och var bland annat känt för sin crossover: lusse-semlor. Då var det ett lite oplanerat svenskt konditori med otydlig inredning i 90-talsstil. Kundkretsen var ofta lite äldre.
 
 
Sen maj i år har stället genomgått ett rejält ansiktslyft: från ett bedagat svenskt pensionärskondis till ett väldigt tidstypiskt franskt patisserie. Lokalerna har inte bara omdanats från golv till tak - med nytt möblemang känns lokalen mycket större och mer homogen. Boulangerie är ett ställe som det går dussinet på inne i stan men här ute gör det sig utmärkt, samtidigt som det besitter en utsikt få ställen i stan kan mäta sig med. Vita kakelväggar, svartmålat tak, enhetliga Thonet-stolar till små klassiska franska kafébord i gjutjärn med marmorplatta. Nakna glödtrådslampor. Frukt i gamla trälådor, nybakta limpor i flätade brödkorgar, hemtrevliga glasburkar och konserver på hyllorna.
 
 
Det tar faktiskt ett tag att inse att utbudet är detsamma som förut men att inramningen gör så mycket för intrycket. Möbelval, planering och estetik. Med den uppdaterade franska exklusiva touchen har också klientelet gått mot det yngre. Sen är det mycket möjligt att den här stilen om 10-15 år känns väldigt passé och signifikativ för 10-talet, igen.
 
 
Vi tycker att det är ett jättelyft för lokalen, även om vi också noterar att man inte nått riiiiktigt hela vägen fram. Vissa detaljer från det gamla kaféet har man sparat / inte hunnit åtgärda och det skär ju lite i herr Fikas OCD-gener. Fikat är helt ok, kaffet sådär, det lokala flödet bra. Under vår vistelse är det en strid ström av besökare och få bord står tomma.

söndag 8 november 2015

Älskade traditioner

 
Denna kyliga novemberlördag styr Fikatipset mot hypade tema-kafét Älskade traditioner i hjärtat av SoFo. Kundkretsen är inte främst gamla traditionalister (som man kanske kunnat tro) utan mest skägghipsters och barnfamiljer som ser ut som de hämtats ur Lukas Moodyssons "Tillsammans". Dvs, typiskt Södermalm. Att kliva in på Älskade traditioner är som att kliva in i svunna tider. Associationer till en svensk 50/60-talsdiner blandat med en retro-möbelbutik. För oss lite äldre är igenkänningsfaktorn stor.
 
 
Även om Älskade traditioner handlar om svunna tider och nostalgi så tycker vi ändå att man lyckas bra med att faktiskt också göra stället gemytligt och hemtrevligt och inte bara framstår som ett museum, ett tidsdokument med fikat som alibi. Vi äter en lite osöt kanelbulle (men den är hembakt) och en mumsig jättestor hallongrotta som åtminstone för herr Fika tillbaka till farmors köksbord. Och att resa tillbaka till barndomen brukar ju anses vara det bästa argumentet för god mat.
 
 
Kaféet är inbjudande, varmt och livligt. Bra flöde, som vi brukar säga på Fikatipset. Fullt av små detaljer som påminner om barndomen. Trasmattor, schackrutiga golv, Perstorpsbord, pinnsoffor, Lilla Åland-stolar, en jukebox, Elvis, Gustavsbergs-porslin, sju små kakor, Hemmets journal, gamla serietidningar, reklam och såna här röda lådor med gamla recept som fanns i var mans (och kvinnas) hem på 70-talet. Det är svårt att inte gilla det här stället, så vi har till och med överseende med att fikat inte var top notch.

torsdag 5 november 2015

Om du har en bulle...

Om du har en bulle
vill du dela den med mig
i en bulle-melodi?
Eller vill du ha din goda
bulle för dig själv
Och inte få nån melodi?

Som ni kanske märker är Fru Fika en produkt av 70-talet även om man i barndomsvisan sjöng om äpplen...

Men hur är det där med att dela godsaker egentligen? Herr Fika är ensambarn med allt vad det innebär (förmodligen att han både åt sin egen och halva sin mors fikabröd som barn ;-) )

Fru Fika växte upp med tre glupska bröder och vi fick dela på i stort sett allt som var gott. Var det dåligt då? - Nej, principen var enkel den som delade fick alltid, utan undantag, välja sist. Detta gjorde Fru Fika och hennes bröder till matematiska problemlösare av högsta rang. Det användes linjaler, gradskivor, vågar, vinkelhakar och andra verktyg. Det var bråkräkning (1/2, 1/3, 1/4) grader och viktberäkningar.

Ni vet väl hur man delar ett paket blåvitt vaniljglass på bästa sätt om man är 2, 3 eller 4 personer?

Sedan har vi ju rättvise- och värdegrundsaspekten. Naturligtvis var man ju tvungen att kontrollera att man inte blev lurad och välja vilken bit man ville ha utan att ta på dem för vem vill ha en bit som alla tagit på?

Kanske var detta delande av godsaker en väg in i naturvetenskap och teknik där Fru Fika och hennes syskon alla hamnade rent yrkesmässigt.

Nu för tiden är Fru Fika mer ambivalent när det kommer till att dela på godsakerna. Vid ett dåligt val delas det gärna -annars njä. Så när Herr Fika inne på Bageri Brillo säger att vi ska dela bullarna vi valt ställs Fru Fika inför ett svårt val...

Det slutar med att Fru Fika delar sin gudomligt goda vaniljkrämsbulle och får ett halvt torrt wienerbröd i utbyte - en dålig deal.

så - om jag har en bulle delar jag gärna den med dig om jag smakat på den först och din är godare :-D

Hur delar ni?

söndag 1 november 2015

Kaffeverket


Området strax norr om S:t Erikplan, kring skärningen mellan Torsgatan och S:t Eriksgatan tillhör ett av stans med kaféintressanta. Många bra kaféer skapar en kvalitetskonkurrens. Att kliva in på mycket livliga och populära Kaffeverket är att bli påmind om att Stockholms kaféflora uppdaterats några steg, sen hur det kanske såg ut för två, tre år sen. Det är ett i raden av trendiga urbana ställen, i stil med Green rabbit, Pascal eller Snickarbacken. Inte så konstigt, eftersom det sistnämnda är ett större systerkafé till Kaffeverket. Med en allt större medvetenhet kring råvaror och en flod av bak- och matlagningsprogram så har det självklart också speglat av sig på hur allt fler kaféer ser ut idag. Det duger inte att servera inköpta sötsaker. Idag måste du ha ett bageri i ryggen, som levererar dagsfärska råvaror - gärna i en angränsande lokal. Så är det också här och det är en trend vi gillar.
 
 
Till själva miljön så kan man snabbt konstatera att flödet av gäster är stort. Kaffeverket verkar ha stor dragningskraft i området, trots en hel del konkurrens. Ljudnivån är hög, det är fullsatt och utbudet av mat och fika är relativt stort. Det stora första rummet ackompanjeras av två mindre, intima rum. Ett ställe med absoluta förutsättningar att bli ett stammishak, om än inte för oss, så för de boende i närområdet.
 
 
Vårat fika är.. sådär. Herr Fika provar en minimuffin med kardemumma, serverad i strutform. Innovativt, helt ok, om än lite torr. Brownien med cocostosca föll inte fru Fika helt i smaken. Den var lite för söt. Däremot kunde vi båda enas om att chokladbollen med pistagenötter var riktigt fräsch och god. Kaffet, trots en oroväckande bränd rand på ytan, var gott. Så vårt slutomdöme blir att rekommendera stället, om man befinner sig i närheten. Däremot kanske vi inte skulle ta en extra omväg, för att specifikt åka hit.