Flickorna Helin & Voltaire

Solig vårsöndag och Fikatipset fortsätter sin mission för att uppsöka och tipsa om sommar-Stockholms kända och okända pärlor. Idag gick vi på en sommarklassiker på Djurgården, känt för sitt fantastiska läge längs Djurgårdskanalen och promenadstråken upp till Rosendals trädgård. Att besöka Helin & Voltaire på sommaren har sina för- och nackdelar. Fördelen är förstås miljön, som är otroligt vacker och idyllisk. Dessutom är folk glada, vilket gör att både Stockholm och Stockholmare visar sig från sin bästa sida, inför de mängder av turister som också frekventerar stället. Negativt som vi ser det, är att populariteten medför en väldigt stor portion tålamod, för att orka stå i de väldigt långa (och långsamma) köer som bildas till kassan. Kön avskräcker och får folk att vända i dörren.

Flickorna Helin och Voltaire har förutom sitt kafé och restaurang också ett eget bageri. Vid tidigare tillfällen har vi haft nöjet att avsmaka deras bullar som varit goda. Vi är dock inte helt säkra på att tårtor är Helin & Voltaires paradgren. Visserligen är det väldigt traditionella svenska smaker: turistanpassade med jordgubbstårta, citronmarängtårta och klassisk prinsesstårta men bitarna man får är väl tilltagna och klumpigt serverade. Det smakar jättegott i fyra, fem tuggor men sen kommer sockret och den övermäktiga portionen ifatt och man inser att man har minst 40 tuggor kvar, av samma sak, av samma tunga smaker och enformiga sötma. Det funkar inte. Det kanske gör det för andra men det funkar inte för oss på Fikatipset, som gillar välbalanserad fika.

Prinsesstårtan har alldeles för tjocka lager marsipan och när det på vissa ställen dessutom blir dubbla lager, då är det dags att skjuta tallriken åt sidan och fokusera på något annat. Som utsikten, solen eller människorna på terrassen. Vi får lite samma känsla här som man får på Taxinge slottskafé. Att man förhäxas av alla godsaker och plockar på sig alldeles för mycket och att det sen alltid slutar med att man lämnar hälften av allt och går därifrån illamående. Det ser gott ut men att tårtorna sen helt saknar balans och finess. Kaffet är inte jättegott heller men det är åtminstone varm och drickbart. Så Fikatipsets tips är att gärna besöka Flickorna Helin & Voltaire men satsa då på bullar eller en bit mat. 

By:fiket

Fikabilen puttrar enträget på. På söndagen bär det av mot något som på pappret inte låter allt för spännande kanske. Ett restaurangkoncept som drivs av LRF, som vill bjuda på ett "kafé på svenska", med allt vad det innebär. Dessutom ligger kaféet i en rätt tråkig del av Stadshagen, omringad av kontorsbyggnader och garage och inga andra verksamheter längs gatuplanet. Uteserveringen vetter ut mot en skogsdunge i kanten på Stadshagens IP, så man kan tycka att det miljömässigt finns en viss uppförsbacke att jobba utifrån. By:fiket ligger inte optimalt till. Än, ska kanske tilläggas.

När vi väl kliver in på By:fiket så skingras våra tvivel. Personalen är väldigt trevlig och påpekar att man serverar "frunch" här och inte "brunch" och att ställets inriktning skiftar längs dagen. Från att vara restaurang på morgon och lunch till att mot eftermiddagen gå mot att mer bli ett klassiskt svenskt fik där man kan få sina sju sorters kakor och kaffe i roskoppar. Precis som hemma hos farmor. Man blir glad när man kliver in på By:fiket och inte bara för att man prickat in en massa gamla svenska klassiker - utan snarare för att man gett lokalen ett helt eget uttryck. Det är nygammalt. Svenska klassiker i modern tappning. Vackra mönstrade tapeter, bröstpanel, trasmattor, Perstorpsbord med virkade små dukar och löpare. Pinnsoffor och broderade kuddar med små hemsnickrade citat på.

På By:fiket vet man vad man får men det kan också vara väldigt befriande. Lokalen är inbjudande, ljus och fräsch. Det är bra mat och fika på svenska råvaror, från svenska bondgårdar. Fikatipset faller för By:fikets charm, även om fikat kanske var lite i sötaste laget. Stället verkar också vara populärt, trots sitt läge och håller man bara ut några år så kommer utbyggnaden av Stadshagen att göra By:fiket till en betydligt mer central och befolkad plats.

Café Koloni, Saltsjö-Duvnäs

En sval vårdag puttrar Fikabilen genom stan och bort mot, för oss, okänd terräng. Vi drar till Saltsjö-Duvnäs och besöker det första Café Koloni (idag finns det fem stycken till, mestadels inne i stan). Vi är tidigt på plats, innan öppningsdags och att en promenad runt i området påminner nästan skrattretande mycket om Solsidan (som ligger några kilometer sydöst om Saltsjö-Duvnäs). Vackra sekelskiftesvillor, segelbåtar, dyra bilar och ombonade gräsmattor. Själva caféet ligger mitt i villaområdet och är såhär sommartid väldigt inbjudande. Vackra gamla hus, välskötta gräsmattor, bersåer, gamla utemöbler i gjutjärn och blomster. Det är oundvikligt att inte tänka på gamla svunna tider och barndom när man kliver in på Café Kolonis uteservering. Caféet ligger också vägg i vägg med Olle Nymans ateljéer och konstnärshem, vilket ger stället en ytterligare attraktiv aspekt.

Café Koloni saluför sig på sin hemsida med att man serverar god ekologisk mat och egna bakverk. Det är ju bra, även om det inte är något unikt koncept för ett kafé. Vår mat är god, utan att vara något extra. Det är inte jättespännande. Fikat är.. ok. Fru Fikas kärleksmums är lite torr och herr Fikas jordgubbspaj med vaniljsås är precis vad man kan förvänta sig av en jordgubbspaj med vaniljsås. God. Såsom en jordgubbspaj ska smaka i sina bästa stunder, när solen skiner och sommar-Sverige visar sig från sin bästa sida. Ett stort plus, förutom den härliga miljön är också tystnaden här ute. Inga trafikerade vägar som stör, inga bullrande arbetsplatser. Det är på sin höjd lite sorl från övriga gäster och kanske nån gräsklippare som puttrar på en tomt i närheten.

Kanske är det det som stör lite med Café Koloni, att det bara är. Utbudet är inte jättespännande men det man har är habilt och gott. Utan att vara spektakulärt. Man inte åker hit för att bli överraskad utan snarare för stillheten, lugnet och för känslan att få stressa av en stund.

Bagarens bord på Petrus

En vanlig torsdag morgon skippar Fikatipset frukosten, tar ledigt halva dagen från jobbet och drar till Söder för att gå på Bagarens bord på bageri Petrus. En liten specialtillställning för små sällskap om max sex personer, då det under en timmes tid serveras den ena nybakade godsaken efter den andra - direkt från de varma ugnsplåtarna. Konceptet är genialt: äta, få berättat om de olika bakverken och brödsorterna, prata och socialisera samtidigt. Allting serverat och berättat av ägaren själv: Petrus Jakobsson. Bästa formen av infotainment! Mjöldammet, värmen och dofterna av gräddande bröd ramar in den genuina stämningen bakom kulisserna perfekt. Swedenborgsgatan en tidig sommarmorgon kan också vara ett av stans mest charmiga ställen att befinna sig på just nu.

Under vår timme får vi en utförlig lektion om skillnaden mellan olika mjölsorter och gryn. Om bakmetoder, poolishar, surdegar, jäsning och värme. Nördigt? Absolut men jätteintressant om man delar intresset, vilket ju vi gör. Vi bjuds på gröt, gott kaffe, juice i glasburk (såå hipster) och den ena lilla godsaken efter den andra. Fattiga riddare, matiga briocher, bagetter, catalaner, den portugisiska specialiteten pastels de nata och herr Fikas favorit: kouign amann. Fikatipset finner knappt ord för hur gott det är, när det redan goda dessutom kommer ut direkt ur de varma ugnarna. Det här hade vi kunnat göra om, flera gånger i veckan!

Vi rekommenderar alla ett besök på Bagarens bord. Platser förbeställs helst på bageripetrus@gmail.com eller via deras Instagramkonto. Det kan bli svårt att hinna få tag i platser innan sommaren men vi förutsätter att konceptet återkommer i höst. Det är det värt. På vårt besök var en av deltagarna en dam som hade flugit hit från Helsingfors på morgonen - bara för detta event.

Hembygdsgården, Vaxholm

Maj och 25 grader varmt utomhus gör att Fikatipset tjuvstartar en tradition att besöka Hembygdsgården minst en gång per sommar. Så vi styr kosan mot Vaxholm. Vi inser snabbt att vi inte är de enda som fått den idén. Det är milt sagt, galet mycket folk. Alla bord, såväl på fram- som baksidan är fullsatta och köerna till kassan ringlar sig långa. Alla vill hit, lokalbor, Stockholmare och massor av utländska (och svenska) turister. Och Fikatipset förstår varför. Hembygdsgårdens belägenhet är så mycket sommar-Sverige det kan bli. Två uteserveringar - där den ena vetter ut mot det klarblå vattnet som ansluter till Kastellet och flertalet andra små öar på väg ut i skärgården - och den andra som ramar in en småbåtshamn med vackra gamla sekelskifteshus. För sin miljö får Hembygdsgården alltid en fullpoängare.

Fikatipset lyckas lägga vantarna på ett av de åtråvärda borden och ruljangsen är väldigt hög. Servitriserna springer med rödrosiga kinder bland alla bord och serverar mat och fika i ett högt tempo. Å ena sidan kan man glädjas åt Hembygdsgårdens framgång, å andra sidan kan man tycka att trycket gör att någonting håller på att gå förlorat. Det är en popularitet som medfört konsekvenser. Hembygdsgården har växtvärk. De går för högtryck, maxar sin kapacitet och den gamla känslan av en stillsam fika vid vattnet (där man kan lyssna på havet och fiskmåsarna) finns inte där längre. Nu är det löpandebandsprincip och ingen tid för småprat för personalen, såsom det var förr (när alla kände alla i en liten stad).

Hembygdsgårdens höga omsättning gör också att lite av kvaliteten utbytts mot kvantitet. Det är ofrånkomligt. Fikat och maten är helt ok, även om den inte är fantastisk - som för några år sen. Fikatipset kommer förmodligen besöka Hembygdsgården igen, redan i sommar men då lämnar vi bilen hemma och väljer en mindre solig dag, en dag då stället kan gå ner i vilopuls igen.

Långa raden, hotell Skeppsholmen

Vackra soliga vårdagar får man passa på att njuta. Efter en promenad längs Blasieholmen (där alla passerande svenskar tycktes diskutera Nobel centers vara eller inte vara) hamnar Fikatipset på Skeppsholmen och Hotell Skeppsholmens mysiga restaurang och uteservering. Långa raden heter restaurangen och det är precis såhär sommar-Stockholm ska upplevas. I idyllisk miljö, i grönska och bland glada människor. Perfekt promenadavstånd och hundvänligt.

Till Fikatipsets stora glädje inser vi också att Långa radens charm inte bara sträcker sig interiör och exteriör utan att också fikat är ypperligt. Vi gillar idén med att servera små fika-aperitifs istället för stora bullar och bakelser. Minirulltårtan med rikliga mängder hallonsylt är smarrig och de små vaniljmunkarna smälter i munnen. Långa radens storhetstid är förstås på sommaren, när man kan öppna upp sin stora uteservering och stan invaderas av turister och Djurgårdsbåtarna till Slussen och Gröna lund går precis runt hörnet. Vill man visa upp det bästa av Stockholm är Långa raden väl värt ett besök.

Les petits boudins

Aprils sista lördag, solen skiner och Fikabilen drar iväg mot nya mål. Till Le violon dingues (Den galna fiolen) lillasyster på Kungsholmen: Les petits boudins (De små korvarna). Vi behöver bara kliva in genom dörren för att det direkt ska gnaga i inredningsgenen. Oj, snacka om felplanerad lokal. "Disken borde stå där", "man borde avskärma med en vägg där", "byt golv" och "där borde det stå fler bord". Men men, såna bryderier spar vi till den dag då vi öppnar vårt eget bageri. Annars gillar vi inredningen, de vackra borden och stolarna och alla franska detaljer som flirtar med våra frankofila svagheter.

När vi beställer vår latte (vilket vi ändå gör rätt ofta) så är det första gången vi får frågan: "havre eller ko?" Ehm... ko..? Till kaffet tar vi en saftig bulle, en luftig choquette för fem spänn och en chokladbar med ett fantastiska eggande namnet "femrez les yeux", som på svenska översatt blir "blunda". Nog för att den är god men inte att man drömmer sig bort med stängda ögon. Vi vill dock poängtera att bakverken är väldigt bra, liksom kaffet som är utmärkt. 

Vi får känslan av barnsjukdomar och att stället inte riktigt är färdigt än men det öppnade i början av februari - så man borde ju har funderat lite kring sitt feng shui sen dess. Vi kan inte undgå att tänka på Borgs bageri när vi kliver in här. Det här lite hopplockade, lite ofärdiga, lite skavande men ändå charmigt inbjudande. Ett gott hantverk i en felkomponerad lokal.

Fikatipset noterar också hur extremt likriktad befolkningen är i Stockholm och denna lördag på Les petits boudin blev nästan skrattretande - då en majoritet av alla som kom in var klädda i svarta träningstajts. Alla i ungefär samma ålder, med likvärdiga preferenser och i likadana kläder.