Bread and table

Lördag och fikabilen styr mot Östermalm till ett ställe som är helt nyöppnat. När vi gör vårt besök har man bara haft öppet i två dagar och det märks på den lite vimsiga servicen och barnsjukdomarna, sånt som man med tiden kommer att putsa bort. Sånt har vi överseende med idag. Entrén ser både urban och inbjudande ut. Lokalen har stora ljusa ytor och en viss hemtrevnad, redan. Ägarna bakom detta ställe är familjen bakom Brunkebergs bageri och Brioche, så det finns en viss rutin på hur man får ett bageri / kafé att fungera. Bread and table är ersättaren för det Brunkebergs bageri på Regeringsgatan som stängde igen i slutet av maj och valde att flytta till nya lokaler.

 

Mycket av fikautbudet känns igen här. De vackra nybakta bullarna och mackorna med riklig fyllning. Gillar man choklad ska man definitivt prova på Bread and tables Operabakelse; choklad och subtil kaffekräm i ljuv harmoni. Fru Fika har sin beskrivning av stället klar: som om man skulle ta ett klassiskt svenskt 50-talskafé och utvecklat det in i 2015. Lokalen är väldigt ljus, på gott och ont. Vill man vara poetisk skulle man kunna tala om det nordiska ljuset. Är man mer diskbänksrealist skulle man kanske beskriva mångfalden av takspottar som "skolbespisnings-belysning". Det är inte ett helt charmigt ljus, även om resten av lokalen och planlösningen är mysig.

Efter några tuggor beskriver fru Fika stället som "storstads-allmoge" och att det sobra, sparsmakade egentligen är skönt otrendigt - vilket gör att det blir ett större fokus på det som är viktig. Råvarorna. Här ligger man helt rätt i tiden. Fikat och kaffet är bra, mackan är god och vi kan tänka oss att frukosten på Bread and table är en höjdare den också. Dessutom känns det som ett väldigt bra tillskott till en rätt tråkig del av Birger Jarlsgatan. Det har redan, efter två dagar, bra flöden av kunder.

Boulangerie Waxholm

 

På söndagen tar Fikatipset en sväng ut på landet, ut till skärgårdspärlan Vaxholm. Såhär års har turisterna åkt hem, liksom alla Stockholmare och seglingsfolk och stan har börjat gå in i vinterdvala. Vindarna från havet är nu något man helst vill undvika och vad är då bättre än att värma sig på ett mysigt kafé? För några år sen hette ett av stans bästa ställen Waxholmsbagarna och var bland annat känt för sin crossover: lusse-semlor. Då var det ett lite oplanerat svenskt konditori med otydlig inredning i 90-talsstil. Kundkretsen var ofta lite äldre.

 

 

Sen maj i år har stället genomgått ett rejält ansiktslyft: från ett bedagat svenskt pensionärskondis till ett väldigt tidstypiskt franskt patisserie. Lokalerna har inte bara omdanats från golv till tak - med nytt möblemang känns lokalen mycket större och mer homogen. Boulangerie är ett ställe som det går dussinet på inne i stan men här ute gör det sig utmärkt, samtidigt som det besitter en utsikt få ställen i stan kan mäta sig med. Vita kakelväggar, svartmålat tak, enhetliga Thonet-stolar till små klassiska franska kafébord i gjutjärn med marmorplatta. Nakna glödtrådslampor. Frukt i gamla trälådor, nybakta limpor i flätade brödkorgar, hemtrevliga glasburkar och konserver på hyllorna.

 

 

Det tar faktiskt ett tag att inse att utbudet är detsamma som förut men att inramningen gör så mycket för intrycket. Möbelval, planering och estetik. Med den uppdaterade franska exklusiva touchen har också klientelet gått mot det yngre. Sen är det mycket möjligt att den här stilen om 10-15 år känns väldigt passé och signifikativ för 10-talet, igen.

 

 

Vi tycker att det är ett jättelyft för lokalen, även om vi också noterar att man inte nått riiiiktigt hela vägen fram. Vissa detaljer från det gamla kaféet har man sparat / inte hunnit åtgärda och det skär ju lite i herr Fikas OCD-gener. Fikat är helt ok, kaffet sådär, det lokala flödet bra. Under vår vistelse är det en strid ström av besökare och få bord står tomma.

Älskade traditioner

 

Denna kyliga novemberlördag styr Fikatipset mot hypade tema-kafét Älskade traditioner i hjärtat av SoFo. Kundkretsen är inte främst gamla traditionalister (som man kanske kunnat tro) utan mest skägghipsters och barnfamiljer som ser ut som de hämtats ur Lukas Moodyssons "Tillsammans". Dvs, typiskt Södermalm. Att kliva in på Älskade traditioner är som att kliva in i svunna tider. Associationer till en svensk 50/60-talsdiner blandat med en retro-möbelbutik. För oss lite äldre är igenkänningsfaktorn stor.

 

 

Även om Älskade traditioner handlar om svunna tider och nostalgi så tycker vi ändå att man lyckas bra med att faktiskt också göra stället gemytligt och hemtrevligt och inte bara framstår som ett museum, ett tidsdokument med fikat som alibi. Vi äter en lite osöt kanelbulle (men den är hembakt) och en mumsig jättestor hallongrotta som åtminstone för herr Fika tillbaka till farmors köksbord. Och att resa tillbaka till barndomen brukar ju anses vara det bästa argumentet för god mat.

 

 

Kaféet är inbjudande, varmt och livligt. Bra flöde, som vi brukar säga på Fikatipset. Fullt av små detaljer som påminner om barndomen. Trasmattor, schackrutiga golv, Perstorpsbord, pinnsoffor, Lilla Åland-stolar, en jukebox, Elvis, Gustavsbergs-porslin, sju små kakor, Hemmets journal, gamla serietidningar, reklam och såna här röda lådor med gamla recept som fanns i var mans (och kvinnas) hem på 70-talet. Det är svårt att inte gilla det här stället, så vi har till och med överseende med att fikat inte var top notch.

Om du har en bulle...

Om du har en bulle
vill du dela den med mig
i en bulle-melodi?
Eller vill du ha din goda
bulle för dig själv
Och inte få nån melodi?

Som ni kanske märker är Fru Fika en produkt av 70-talet även om man i barndomsvisan sjöng om äpplen...

Men hur är det där med att dela godsaker egentligen? Herr Fika är ensambarn med allt vad det innebär (förmodligen att han både åt sin egen och halva sin mors fikabröd som barn ;-) )

Fru Fika växte upp med tre glupska bröder och vi fick dela på i stort sett allt som var gott. Var det dåligt då? - Nej, principen var enkel den som delade fick alltid, utan undantag, välja sist. Detta gjorde Fru Fika och hennes bröder till matematiska problemlösare av högsta rang. Det användes linjaler, gradskivor, vågar, vinkelhakar och andra verktyg. Det var bråkräkning (1/2, 1/3, 1/4) grader och viktberäkningar.

Ni vet väl hur man delar ett paket blåvitt vaniljglass på bästa sätt om man är 2, 3 eller 4 personer?

Sedan har vi ju rättvise- och värdegrundsaspekten. Naturligtvis var man ju tvungen att kontrollera att man inte blev lurad och välja vilken bit man ville ha utan att ta på dem för vem vill ha en bit som alla tagit på?

Kanske var detta delande av godsaker en väg in i naturvetenskap och teknik där Fru Fika och hennes syskon alla hamnade rent yrkesmässigt.

Nu för tiden är Fru Fika mer ambivalent när det kommer till att dela på godsakerna. Vid ett dåligt val delas det gärna -annars njä. Så när Herr Fika inne på Bageri Brillo säger att vi ska dela bullarna vi valt ställs Fru Fika inför ett svårt val...

Det slutar med att Fru Fika delar sin gudomligt goda vaniljkrämsbulle och får ett halvt torrt wienerbröd i utbyte - en dålig deal.

så - om jag har en bulle delar jag gärna den med dig om jag smakat på den först och din är godare :-D

Hur delar ni?

Kaffeverket

Området strax norr om S:t Erikplan, kring skärningen mellan Torsgatan och S:t Eriksgatan tillhör ett av stans med kaféintressanta. Många bra kaféer skapar en kvalitetskonkurrens. Att kliva in på mycket livliga och populära Kaffeverket är att bli påmind om att Stockholms kaféflora uppdaterats några steg, sen hur det kanske såg ut för två, tre år sen. Det är ett i raden av trendiga urbana ställen, i stil med Green rabbit, Pascal eller Snickarbacken. Inte så konstigt, eftersom det sistnämnda är ett större systerkafé till Kaffeverket. Med en allt större medvetenhet kring råvaror och en flod av bak- och matlagningsprogram så har det självklart också speglat av sig på hur allt fler kaféer ser ut idag. Det duger inte att servera inköpta sötsaker. Idag måste du ha ett bageri i ryggen, som levererar dagsfärska råvaror - gärna i en angränsande lokal. Så är det också här och det är en trend vi gillar.

 

 

Till själva miljön så kan man snabbt konstatera att flödet av gäster är stort. Kaffeverket verkar ha stor dragningskraft i området, trots en hel del konkurrens. Ljudnivån är hög, det är fullsatt och utbudet av mat och fika är relativt stort. Det stora första rummet ackompanjeras av två mindre, intima rum. Ett ställe med absoluta förutsättningar att bli ett stammishak, om än inte för oss, så för de boende i närområdet.

 

 

Vårat fika är.. sådär. Herr Fika provar en minimuffin med kardemumma, serverad i strutform. Innovativt, helt ok, om än lite torr. Brownien med cocostosca föll inte fru Fika helt i smaken. Den var lite för söt. Däremot kunde vi båda enas om att chokladbollen med pistagenötter var riktigt fräsch och god. Kaffet, trots en oroväckande bränd rand på ytan, var gott. Så vårt slutomdöme blir att rekommendera stället, om man befinner sig i närheten. Däremot kanske vi inte skulle ta en extra omväg, för att specifikt åka hit.

Skroten café och skeppshandel

 

Skroten, eller som det hette ungefär fram till årsskiftet: Tackel & tåg café och Skeppshandel, är förmodligen inte stället du bara råkar trilla in på. Det här är ett ställe för de initierade, vilket också märks på kundkretsen. Äldre svensk medelålder. Har man väl dock hittat hit, till Nya Djurgårdsvarvet och in i återvändsgränden på Beckholmsvägen, så är det definitivt värt resan. Om så bara för den med intresse av genuin Stockholmiana och lokal marinhistoria.

 

Bara att komma in i lokalerna gör en på gott humör. Det här stället kör sitt helt egna race, vad gäller inredning. Om det är en skeppshandel eller ett marint minimuseum låter jag vara osagt men stället är helt fullproppat av gamla prylar - det mesta relaterat till sjön och båtliv. Sydvästar, sjökort, taljor & block, gamla fiskenät, verktyg, instrument, daterad elektronik och allsköns tillbehör - you name it. Mellan fikatuggorna kan man ha frågesport om vad det är för konstiga prylar som ligger på hyllorna.

 

Så, inredning och miljön får höga betyg men fikat då? Jovars.. Herr och fru Fika hinner med att både äta en god lunch och fika rulltårta och hemmagjord paj och betyget blir godkänt där också. Irriterande är väl att kaffet är beskt men pajen känns väldigt genuin och hemmagjord - på ett positivt sätt. I och med att herrskapet Fika dricker relativt stora mängder kaffe så har det blivit kutym att redan veta hur koppen kommer att smaka, bara genom att titta på hur ytan och kaffeskummet ser ut. Latteskum med brunbrända strängar i, brukar nästan alltid betyda beskt, bränt kaffe.

 

En dag som denna kan vi leva på att kaffet är dåligt. Miljön är mysig, lokalerna livliga men gemytliga. Knasfaktorn är hög, fikat är gott och ännu ett väldigt stort plus för oss gäster med fyrfota vänner är att hundar är välkomna här.

Haga tårtcompani och bageri

Efter att besökt ursprunget; Oskar Måleviks och Anna Cardelius första bageri vid Torsplan, kände vi oss nyfikna på att också besöka deras lillasyster på Kungsholmen, Fleminggatan närmare bestämt. Vi gillar stället på Torsplan och vår enda invändning har varit, som tidigare nämnts, att man sitter nere i en halvmörk källare och tittar upp på gatunivån, genom lite smutsiga fönster. Det nya stället är på gatunivå och får direkt en ljusare lyster, som ett välkomnande leende av ljus som kontrasteras av bruna bullar och färgglada tårtor. Samtidigt känner man direkt igen sig från Torsplan med träpanelerna på några av väggarna och disken - målat i falu rödfärg. Haga tårtcompani lyckas utmärkt med att förmedla en känsla av intimitet och hemtrevnad.

Hagabageriet motto sen starten har varit "En tårta säger mer än tusen ord", så då är det väl lika bra att dagen till ära förtära lite tårta. Det är ju trots allt lördag, som fru Fika skulle säga. Vi väljer två varianter på en princesstårta: en klassisk och en där marsipanhöljet är täckt med chokladtryffel (vilket var mycket gott) och där grädden inuti smaksatts med päron (dock lite artificiell, tyvärr).

I vårat Fikatips vill vi också passa på att tipsa om ett praktiskt förhållningssätt: när på dygnet man intar sitt fika. En klassisk fikaregel: kom tidigt. Ju närmare inpå stängning man kommer, desto tröttare blir färskvarorna - samtidigt som också utbudet blir sämre. Ett wienerbröd eller en fralla som bakats tidigt på morgonen blir rätt torrt och tråkigt efter en hel dag i rumstemperatur. Kommer man sent på dagen, är det ju sistahandsexemplaren man får välja bland. 

Så här faller vi lite på eget grepp. Vi kommer relativt nära inpå stängning och äter tårta med "oroväckande" tjocka brödbottnar i flera lager. Grädde, bär, marsipan och choklad smakar väldigt bra och är välbalanserat i sötma men brödet förstör en del, både genom att vara för tjockt och lite för torrt. Där har vi egentligen bara oss själva att skylla. I övrigt har vi få saker att klaga på. Kaffet är bra, lokalen mysig och personalen trevlig. 

Enda klagomålet här, förutom tårtbrödet, är väl något som många, många bagerier i stan tycks lida av: platsbrist. Vill man inte ha sittande kunder eller vad är tanken?