Harpaviljongen

Till OS 1912 byggdes Harpaviljongen med adress Fiskatorpsvägen 29, ett stenkast från KTH, Stadion och ryttarstadion. Då var det tänkt att vara ett ställe där OS-deltagarna kunde laga sin mat och umgås. Harpaviljongen blev så småningom ett kafé som i huvudsak har sin verksamhet i trädgårdsmiljö. Det finns möjlighet till platser under tak men dessa är få. Detta innebär naturligtvis att Harpaviljongen endast har säsongsöppet under sommaren.

I omgivningarna kring Harpaviljongen finns löparspår och promenadstråk. Inte långt ifrån finns en inhängnad rastgård för hundar och Lill-Jansskogens lummighet lockar till långpromenader. Jag kan verkligen förstå att många gäster är hundägare och i trädgården finns det även utställda vattenskålar för hundar.

Jag önskar att jag kunde älska detta ställe och jag förstår att det finns en hel del människor som har detta som sitt stamhak. Men jag är ledsen, jag kan inte och jag kommer nog tyvärr aldrig att komma hit igen. Det finns andra natursköna ställen i närheten som jag hellre stödjer.

T, jag och hunden har varit här vid två tillfällen. Första gången kom vi nära stängning och allting var utplockat så vi valde att komma tillbaka vid ett senare tillfälle. Nu tog det visserligen till denna säsongs öppning innan vi återvände och eftersom många tycker att det är trevligt så var vi fulla av förväntan.

Vi bemöttes med suckar och stön från en trött farbror som blev märkbart irriterad över att vi inte kunde bestämma vad vi ville ha på direkten (det fanns inga personer i kö bakom). När vi väl hade beställt tog det väldigt lång tid innan vår beställning blev klar. Visst jobbade han noggrant med uppläggning men man tycker ju att den sysslolösa kvinnan i köket som stod och glodde på oss hade kunnat hjälpa till.

Jag beställde en chokladkaka med vispgrädde och den var helt okej. Inte den bästa jag ätit men långt ifrån den sämsta. T valde valnötsinlagda plommon med cognacsgrädde. Han hade förväntat sig lite mer än tre plommon men här kan ögat bedras på grund av de stora tallrikarna som rätten serverades på. I grädden fanns äkta cognac och detta med besked. Jag körde hem.

Jag är ingen kaffeexpert och jag har ganska få krav på min latte. Däremot kan jag avgöra vad jag gillar och inte gillar. Denna latte som vi betalade 37 kr för serverades i ett smalt, smutsigt glas och sumpen hängde kring kanten på glaset. För att beskriva smaken så var det bland det äckligaste kaffet jag druckit någonsin. Kaffet som vår maskin i personalrummet producerar framstår som gourmévarianten om man skulle jämföra. Klagade jag? Nej, tyvärr. Jag var redan så irriterad över det barska bemötandet att jag inte ville förstöra eftermiddagen ytterligare med att hamna i konflikt över en kaffe. Borde jag ha klagat? Absolut! Ingen borde behöva betala för sådant kaffe.

Så tyvärr har vi kanske råkat ut för ett tråkigt undantag eller så skramlar tomma tunnor högst.

/C