MR Cake

På onsdagen var det så dags att äntligen besöka höstens mest emotsedda kaféöppning. Onekligen spänns bågen med stor hype, en Roy Fares som syns överallt i tv och en kändistät premiär för en vecka sen. Roy Fares och Mattias Ljungberg från Tösse bageri slår ihop sin påsar och gör det i en till synes märklig miljö: i den gamla gråbrutalistiska arkitekthögskolan - även vid flertalet tillfället utnämnd som Stockholms fulaste byggnad. I MR Cakes nuvarande lokaler låg tidigare ett garage men av detta syns ingenting.

Fikatipset förvånas över hur stor lokalen är men hur man samtidigt fått in en intimitet och mysfaktor. Det är genomtänkt, med rolig konst på väggarna. Det är också förvånande att det är så högt tryck, trots att vi besöker stället en vardag, när folk fortfarande borde vara på, eller på väg ifrån, jobbet. Stället är fullsatt och det är hela tiden köer till kassorna, vilket gör att personalen ser lite svettigt stressade ut. Herr Fika noterar också att det är en våldsam övervikt kvinnor på MR Cake. Utan överdrift är det 90% kvinnliga kunder.

Det sätts ytterligare press och frågetecken, när vi beställer en tårtbit, en Prince cake - för 75 kronor biten. Går det att motivera ett så högt pris för en bit tårta? En Prince cake är som ett kärleksbarn mellan den svenska prinsesstårtan och en betydligt större amerikansk cake, med extra lager, grädde och strössel. Så ju mer vi funderar på det... ja, 75 spänn är motiverat. Av två anledningar: att tårtbiten är så galet stor att den gör sig perfekt att dela på och 37.50 för en tårtbit är ett acceptabelt pris. Den andra anledningen är, hands down, att det här är typ den godaste prinsesstårtehybrid Fikatipset ätit, på många, många år. Trots sin storlek så är det så lena och fina smaker och så fantastiskt gott.

Kaffet är perfekt och sen ger vi oss på att dela på en bulle också; en brioche med hallonsylt och hackade pistagenötter. Nu må det här betyget komma ut på ett märkligt sätt men för Herr Fika känns smakerna som Polen 1981 och det är kanske ingen komplimang. Men om man då lägger till att ett kommunistiskt Polen -81 hade just såna här bullar på sina bagerier och att det påminner Herr Fika väldigt mycket om barndomen - så är det ett fantastiskt betyg. Det är väl vad alla kockar och bagare alltid refererar och drömmer sig tillbaka till: sin barndoms smaker. Kort sagt, Herr Fika är tillbaka på mormors gata och bullen är i all sin nostalgi drömskt god. Fikamässigt finns det ingenting att invända mot.

Fikatipsets gamla käpphäst, den heliga treenigheten för ett lyckat kafé (smak, bemötande och miljö) infrias också. Kanske är även miljön genomtänkt. Hur den norra delen av Rådmansgatan och Danderydsgatan skulle bli ett nytt nav - hur de nya kvarteren runt Engelbrektskolan, hur bostadsboomen uppe vid KTH skulle göra gamla Arkitekthögskolan till en alldeles perfekt plats att ha ett kafé på, eftersom det ligger i ett naturlig flöde mellan Valhallavägen, tunnelbanan och Karlavägen.

Så infriar MR Cake stora förväntningar? Ja. Det är en homerun, ett basebollslag ut ur arenan.