Lördag och Fikatipset väljer att besöka ett litet kafétätt kvarter på Ringvägen vid Skanstull. Konkurrensen måste vara stenhård i detta lilla inmutade kvarter med Lilla cafét på Söder på 131:an, Vår bagarbod på 129 och hipsterkaféet Tro, hopp och kaffe på 123:an. Lägg utöver det till massor av andra kaféer på gångavstånd. Fikatipset väljer att besöka Vår bagarbod då vi på nätet läst om att de har det bästa utbudet av fikabröd. Så vi sätter oss i den lilla lokalen och äter en riktigt god räkmacka (vid namn Glen) till lunch innan det är dags för fika. Känslan är ändå att det är någonting i hela konceptet som haltar.
Till en början kan vi inte riktigt sätta fingret på vad det är som inte riktigt spelar här, för vi vill verkligen tycka om stället. Bara det att det drivs av ett äldre (persiskt?) par och inte är en massproducerande kedja och det är alltid ett plus. Alla bakverk, allt bröd och alla kondisbitar är hemmagjorda. Ytterligare ett plus! Egentligen är det inget fel på sötsakerna heller, mer än att de är lite för söta och obalanserade. Fru Fikas chokladfondant var kompakt och kall istället för mjuk, varm och rinnande. Kaffet är tyvärr på gränsen till vedervärdigt.
Det är inget fel på Vår bagarbods utbud och Napoleonbakelsen är helt ok, om än mäktig. Servicen är bra och herrn i kassan är behjälplig på alla sätt och vis. Känslan i lokalen är väl kanske det som stör oss. Inredningen som vill vara lite genuint konditorimässig av gammalt snitt, blandat med nyare influenser i ett inte helt lyckat hopkok. Dessutom spelas i högtalarna en väldigt sorglig och enträgen stråkmusik från Mellanöstern så nästan ger en känslan att man blivit inbjuden på begravningskaffe. Det är första gången vi tänker på hur mycket ljudet i en lokal kan sätta känslan för stället. Vad vill man förmedla med denna musik? Känslan av ett tungt östeuropeisk bondedrama (i svartvitt), om missväxt och Norénskt elände. Fikatipset lämnar Vår bagarbod med vemod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar