Fågel Fenix

 

Fikatipset poppar upp igen, efter mer än ett års tystnad och vi inser att vi kanske ändå fyller ett tomrum, då det blir allt svårare att navigera i fikadjungeln i stan. Tack och lov har den mediala bakningstrenden också gjort att kaféerna blivit bättre, höjt sin standard och att det blivit allt svårare att idag komma undan med färdigköpta bullar, Delicatoprodukter och halvbränt fulkaffe som stått i en pumptermos halva dagen.

 

Vi gillar förstås uppgraderingen och den höjda medvetenheten men fortfarande är en bra bulle inte synonymt med ett bra ställe. Vi lever fortfarande efter devisen att det perfekta kaféet bygger på tre beståndsdelar: miljö, utbud, service och att det är skärningspunkten mellan dessa kriterier som vi finner perfektion.

 

Här kommer i alla fall några tips på våra favoritställen just nu:

 

Brioche, Alviks centrum. Har alla tre beståndsdelarna. Det märkligaste av allt är att med en sån pärla på orten - hur kan folk ens komma på tanken att hellre gå och fika på... Coffeehouse by George som ligger 10 meter bort? Vi blir lika förundrade varje gång.

 

Haga tårtcompani. Egentligen är det något som gnager med det här stället.. Det är god fika och korrekt service men det här med att sitta i en källare... Därför är förhoppningarna skyhöga på den nya avknoppningen på Fleminggatan. Möts cirklarna där?

 

Drömkåkens gårdskafé, utanför Norrtälje. Mest för att det var det galnaste ställe vi varit på, på många år. Bäst är nog att besöka det här stället en vacker sommardag och bara landa i denna färgbomb och äta en god bakelse med idisslande kor som åskådare. 

 

Sophie's canele. Det här kan vara en övergående hype, med canelen som den nya macaronen men stället har potential.

 

Saturnus. Ständigt detta Saturnus. Många år på nacken nu men de dagar då Saturnus serverar sin egen version av en baked Alaska med hallonmousse - så finns det inget ställe i stan som slår dem.

Printz bageri, Stallarholmen. Tänk om det här stället hade legat på Södermalm - då hade det skrämt skiten ur sina konkurrenter! Så här ska ett bageri / kafé vara. Kvalitet, miljö (nåja, det är ju ändå Stallarholmen) och service.

 

Vi vill också ge hedersomnämnanden till Petite France (alltid bra men hur är det renligheten?), Café Pascal (trevligt men lite väl trångt och stimmigt), Oscars (hundvänligt!), Borgs bageri (mysigt men hygienen....), Pom & Flora (mysfaktor), Blå porten (hög standard, som alltid) och Park kafé i Näsby park. 

Helgsyndrom och en gammal recension från Wiener caféet

Mycket tid har gått sen sist. Det betyder inte att vi fikat mindre utan snarare att man med tiden nöjer sig med sina favoriter och inte orkar nosa upp nya medelmåttiga ställen varje vecka. Dessutom, med den rutin vi börjar få på att gå ut och fika, så tycker vi att en tråkig företeelse börjar bli allt vanligare på Stockholms kaféer. Vi kallar den helgsyndromet. Hur passionerade ägare till olika kaféer kan göra ett strålande jobb i veckorna, på vardagarna men sen till helgen vill ha lite ledigt och då kastar in timpersonalen att sköta ruljansen. Mestadels entusiastiska ungdomar eller yngre släktingar. Ungdomar som kanske inte alltid brinner lika mycket för sin arbetsplats som ägaren gör. Som inte har samma gedigna utbildning och erfarenhet, som inte har samma snits på hur man lagar mat, bakar bullar eller gör en perfekt latte. Eller framför allt: hur man håller hygienen i schack. Det är oerhört sorligt att se hur flera gamla favoriter chanserar, för att man börjar slarva med detaljerna och börjar gro igen i smuts. Kaféverksamhet handlar lika mycket om miljön som om råvarorna. Industridiskmaskiner som bara sköljer bestick och tallrikar och sen får man i värsta fall en nydiskad gaffel med intorkad spenat på.  Stressad serveringspersonal som inte hinner med att plocka undan gammal disk och eller torka av smutsiga bord från tidigare kunder. Uteserveringar fulla av måsar som äter från tallrikar, fimpar och servetter som blåst av borden och nu ligger lite varstans på trottoaren. Allt sånt som sänker lusten till att få en bra upplevelse och se fram emot en trevlig fika. Man inser att det är en skör gräns mellan där något kan vara härligt stökigt på ett hemtrevligt sätt till när det övergår till att  bara bli äckligt.
 

Insåg att jag hade en gammal opublicerad recension kvar, som aldrig publicerades för mer än ett år sen. Den kom från Wiener caféets öppningsvecka.

"Wiener caféet har varit en anledning att återuppta Fikatipset. Spännande med att Stockholm får sitt första riktiga Grande café, med bordsservering och propra servitörer och servitriser i fluga som serverar efterrätter och bakelser som är tillagade på plats i det egna bageriet. Mycket arbete har lagts på detaljerna, på att ingjuta känslan av storslagna svunna tider. Vi borde förstås jubla och gå ner i spagat av högt ställda förväntningar men går ändå därifrån med ett frågande leende. Wiener caféet är ingen jackpot eller fullpoängare riktigt än. Chanserna är stora att den kanske kommer att bli det med tiden men stället har inte haft öppet speciellt länge och orutinen bland personalen lyser igenom. Barnsjukdomarna är många, allt från just personalens vimsighet, till att borden med justerbar höjd saknar en spärr – så i nuläget sitter man och fikar på en stor snurrande drejskiva. Men vi gillar den kontinentala ansatsen, hur man öppnat upp lokalen, satsat på dekoren och vi kommer garanterat tillbaka."

Ett livstecken

Ur askan i elden. Anledningen till att Fikatipset legat i lång träda beror inte på att vi dött, eller slutat fika - problemet ligger nog snarare i bekvämlighet. Efter ett tag finner man sina favoritställen och då blir det allt mer ointressant att jaga nya kaféer - som inte når upp till samma standard. Vi vet vad vi gillar, så varför söka oss till något annat (sämre)? Visst har Stockholm intressanta kaféer men det tycks hela tiden vara något som saknas. Bisou bisou (för litet), Caffe Nero (för ocharmig lokal), Stockholm tea and garden (för mycket butik), Brunkebergs konditori (ojämnt), Esters (för litet utbud), Magnus Johanssons bageri och konditori (trångt), Kaffe (vägrar kortbetalning), Ritorno (FÖR insuttet), Bistro Rigoletto (fantastisk lokal och atmosfär men tyvärr inget renodlat kafé), osv osv. Kafé-Stockholm befinner sig i en svacka, som så väl belyses av ex Aftonbladets tips kring stans bästa kaféer och fik 2013. En lista som lika gärna skulle kunnat vara skriven 2009. Som om ingenting hänt och utvecklats sen sist. Och tyvärr är det väl lite så. Petite France, Vetekatten, Saturnus (och systern Egoiste), Systrarna Helin & Voltaire, Blå porten, Tornhuset i Gustavsberg och någon till är fortfarande ledande - utan några riktiga nya utmanare. Sorgligt, tycker vi.

Tevere

Tevere, det italienska namnet för floden Tibern, ligger som i Skånegatans flodmynning ut mot väster. Mitt på Nytorget, mitt i smeten bland restauranger, kaféer och folkliga uteserveringar. Det är helt enkelt ett skönt stråk och man ska vara bra usel för att misslyckas här. Tevere är, som så många andra kaféer vi besök, precis sådär lagom.

Faktum är att 2005 så rankades den kombinerade pizzerian och kaféet som "bäst på Skånegatan" av SvD kultur och det är i sig obegripligt idag, sex år senare. Redan då var stället en klassiker med obefintlig känsla för inredning men med goda pizzor och mackor. Klassiker kan man kanske skriva under på, då stället är Stockholms äldsta espressobar (grundat 1972). Inredningen är nu precis som då, opersonlig och intetsägande. Pizzorna kan vi inte uttala oss om, men mackorna var goda. Att Tevere skulle ha tillägget "bageri" i namnet måste vara nåt gammalt som hänger kvar, då allt fikabröd är inköpt och inte hembakat. Vi tvivlar på det, åtminstone.

Det bästa med Tevere är läget. En varm sommarkväll på en fullsatt uteservering med hyfsat kaffe och god macka - ja, då finns det väl inte så mycket att klaga på? Miljön är i Teveres fall mer än halva helhetsintrycket.

Delantina

Efter att ha skrivit på Fikatipset ett tag inser man problematiken och det som Fröken S redan beklagat sig över. Det är inga som helst problem att skriva om riktigt bra fik och kaféer och det är lika lätt att såga de riktigt dåliga. Problemet är alla dessa mellankaféer, de som bara är och inget mer. Varken bra eller dåliga, inga bestående minnen - bara lagom, mellanmjölk och tillfredsställelse för stunden. Tyvärr är Delantina ett av dessa ställen.

Lite oturligt kanske, besökte vi Delantina på Östermalm veckan efter att vi varit på Bianchi café & bicycles. I den jämförelsen blir Delantina lite som ett enkelt kvarterskafé. Temat är italienskt här också och man tar lika seriöst här på sina biscottis, canolis och sitt kaffe. Utbudet känns dock lite magert men det kan bero på att vi tydligen kom dit samma dag som man öppnade efter semestern.

Om det finns nåt som gör Delatina lite unikt så är det deras väldigt små smakbitar och sötsaker. Även här jämkar vi våra smakupplevelser till lagom, då Fröken tycker att hennes choklakaka var utmärkt och smälte i munnen medan min cannoli var tråkig och torr. Helheten blir därför att Delantina mest passar som just ett stillsamt och ett alldeles lagom kvarterskafé och inte något man vallfärdar till, för det lilla extra.

Bianchi café & bicycles

Vi på Fikatipset älskar förutom genuina råvaror och det hembakta också det lite udda och konceptkaféer. Bianchi café & bicycles är allt det, som en lyxig del av Milanos shoppingkvarter direktimporterad till Norrlandsgatan i Stockholm. Det är precis som det låter, en kombinerad cykelaffär, cykelverkstad och kafé - i ett.

Edoardo Bianchi var från början en mekaniker som 1885 startade sin egen cykelverkstad, som senare också kom att utvecklas till motorcyklar och bilar. Bianchis cyklar blev så populära att han under sin livstid också utnämndes till kunglig hovleverantör. Bianchicyklar har dessutom alltid varit framstående inom Tour de France och Giro d'Italia. Men nog om det. Cykel- och kafékonceptet är betydligt yngre än så och nu föräras också Stockholm med sitt första kafé. Och kafét genomsyras av flärd och passion. Lika mycket en passion för de vackra cyklarna som står i montrar överallt i lokalen men också passionen för kaffe, för cannolis, för tilltuggen och maten.

Bianchi café & bicycles är förhoppningvis ett kafé som är här för att stanna. Ett kafé som tar sin kund på allvar och samtidigt utstålar klass. Lokalerna känns stora, luftiga och lyxiga och det är nåt speciellt med att fika samtidigt som bara en glasruta skiljer oss från verkstan, där man reparerar cyklar för fullt.

Hundudden

Framsidan på huset

Verandan

I helgen var jag och fröknarna på äventyr med C och Loppan. Vi promenerade från tTkniska högskolan via Gärdet och ut till Hunduddens träningscenter - ett helt fantastiskt ställe som man bör besöka oavsett om man har en fyrbenting eller inte (även om man nog bör gilla hundar i alla fall :). Hundar är naturligtvis välkomna in kopplade, om de kan föra sig.

Fungerande kakelugn

Lokalerna är helt underbart renoverade med mycket  värme och kärlek och detta kommer absolut att vara ett ställe dit vi kommer att återvända.

Serveringsdisken

Inkaklade hundar på toaletten

Eftersom vi tagit oss en rejäl promenad så blev det både lunch och efterrätt som båda smakade mycket gott. Fikabrödet bakas på plats och smakar riktigt mumsigt.

Räksallad

Cheesecake med hallonsås

Mini citonmarängpaj

Hunduddens träningscenter är inte helt enkel att hitta till så det kan vara väl värt att kolla upp hur man tar sig dit men jag lovar att det är väl värt resan!

/C