Chaikhana

På söndagen, två dagar efter terrordådet på Drottninggatan, besöker Fikatipset Gamla stan för att lösa in ett presentkort på klassiska tehuset Chaikhana, i Tyska kyrkans skugga. Vi inser snabbt att vi inte är de enda med samma presentkort. Vi beställer in en engelsk afternoon tea-meny och känner kanske att den här mysiga brittiska afternoon tea-känslan inte riktigt infinner sig. Inredningen i lokalen känns lite som ett misch-masch av hopslängda stilar och restaurangdelen harmoniserar inte alls med terummet, där kassan och alla teburkar står. Chaikhana skulle behöva en inredningsdesigner. Det är som att man inte riktigt utnyttjar sin fulla potential, med ett helhetsgrepp.

Smörgåsar och scones, te och sötsaker har vi sen inga anmärkningar på - även om en petnoga person (det är vi inte två dagar efter ett terrordåd) gillar den klassiska serveringen med tallriksställning av något slag. Nu serverades allt i omgångar på olika, helt vanliga tallrikar. Vi avslutar med lite sött och fru Fikas passions- och colatårta är sådär, enligt henne. Smakkombinationer som inte riktigt fungerar ihop, som snarare tar ut varandra än kompletterar. Herr Fikas svartvinbärsmousse-tårta är förträfflig. Väldigt god!

Annas hembageri

Fikatipset har legat lite lågt på sistone, pga. lite privata engagemang och hade förmodligen gjort så även denna helg om det inte vore för ett litet stopp på en ovanligt trevligt kafé i Mariefred på fredagseftermiddagen. I den nya pittoreska stadsdelen Rosvalla (med pastelliga låghus, radhus och nyklassicism) finner vi så Annas hembageri på ett hörn. Utsedd till Årets bästa café i White Guide Café 2016/2017. Stället har också tilldelades guldmedalj och bronsmedalj i SM i Mathantverk 2011, så det finns lite att luta sig tillbaka mot. Vi inser rätt snart att vi hamnat på ett ställe som verkligen brinner för sin sak. Allt känns genomtänkt och passionerat. Från råvarorna till hantverket till inredningen. 

              

Fikatipset äter en fantastisk god macka med lokalt producerade ostar och sylt och avslutar med bulle och kaffe och allt är gott. Har man tur får man sitt bröd fortfarande ugnsvarmt. Trots att Mariefred inte är något stort ställe så är det förvånansvärt mycket ruljans på bageriet. En strid ström av kunder. Dessutom är lokalen väldigt mysig att sitta i. Se och lär Valand - man kan få nya ställen att SE gamla och traditionella ut - utan att behöva tulla på vare sig kvalitet eller renlighet! Här har man utgått från den gamla klassiska handelsboden men allt är rent och fräscht. Man har tagit vara på gamla träkunskaper när man byggt inredningen, för att så mycket som möjligt få det att efterlikna gamla tiders stil. Annas hembageri är ett måste om ni har vägarna förbi Mariefred och kanske hinner även det andra bageriet (som i nuläget är stängt pga. renovering) öppna i sommar. Där har man dessutom möjlighet till fika i det gröna.

Konditori Valand

Vi vet faktiskt inte varför det blivit så att vi på Fikatipset in i det längsta valt att inte besöka Konditori Valand på Surbrunnsgatan. Kanske är det för att våra fördomar hållit oss borta härifrån? Men nu är vi äntligen här. På gamla klassiska Valand som öppnade april 1954 och gör en grej av att allt ska vara så genuint och äkta - precis som det var då, 1954. Inte en spik har ändrats här. Fikatipset funderar lite smått - på vilket sätt är att strunta i underhållet och låta allt förfalla - att hedra det gamla genuina 1954? Öppnade man ett trasigt kafé 1954? Med fuktskador på toaletten, tejpade soffor (tejpat med kartongtejp) och kantstött porslin?

Så Fikatipset inser på ett tidigt stadium att det här kommer att bli en jobbig recension, för allt pekar mot att vi kommer att såga en gammal institution jäms med fotknölarna. Vi förstår absolut tanken bakom att det ska vara genuint. Inga nymodigheter, ingen likriktning med tidens nymodigheter. Absolut - som koncept funkar det alldeles utmärkt! Fikatipset är för bevarandet av kulturarv och gamla traditioner. Vad vi inte är för är när man faktiskt inte bryr sig. Slitet och trasigt är inte att bevara. När patina bara blir äckligt och inte är härligt traditionellt - det är inte heller bevarande. Vad är det Valand vill bevara? Har det blivit ett självändamål att inte bry sig? Sprickor i taket, flagor som faller ner i golvet - är det att bevara eller att faktiskt underlåta sig att INTE bevara?

Miljön inne är, förutom möblemanget, rätt stimmig. Mycket självupptagna Erik Haag-farsor med skrikiga barn som får löpa fritt. Herr Fikas hallonpaj är ok, även om den är anemisk och undergräddad. Fru Fika är mindre diplomatisk när hon påpekar att båda hennes bakverk smakar skit. Den ena är torr och smakar gammalt. Den andra knastrar det mest socker om. Så vi anar snabbt vad det är som hållit oss härifrån. Att fördomarna faktiskt stämde. Att Valand är ett bevarat 50-talskondis mer av museiala skäl än att det skulle vara i närheten av ett bra fik. Jämför med exempelvis Lundbergs i Gröndal, så förstår ni skillnaden på att bevara en gammal air, gammal inredning - med renhetskrav och framför allt - fantastisk fika. 

Johan & Nyström

Ledig lördag på ett soligt Södermalm och Fikatipset landar efter lite letande på Johan & Nyström på Swedenborgsgatan. Frågan för dagen är: vad köper man om man vill bjuda ex amerikaner, eller valfria turister, på något typiskt svenskt i fikaväg? Kaffe förstås. Lakrits? Plockgodis? Mums-mums? Polkagrisar? Stället är i alla fall fullpackat (som varenda kafé är kring Mariatorget denna lördag) och vi hamnar i ett hörn på den här nischerna som Johan & Nyström har överallt, istället för vanliga soffor. Det är ju lite ungdomligt och laidback sådär.. men är det praktiskt? Är det skönt? Nja...

Fikatipset är sen lite kluvna kring vårt fika. Vi testar mums-mums-bakelserna, överdragna i choklad och krossade nötter och fru Fika tycker att den är jättegod medan herr Fika tycker att det smakar som en varm 88:an. Stället har gjort en grej av att ta sitt kaffe på största allvar och det är på gränsen till nörderi men samtidigt är kaffet onekligen väldigt gott, så vi kan inte klaga på det.

En bonus på Johan & Nyström är väl annars den öppna lokalen, ljuset och möjligheten att bara glo på folk. Det är öppensinnat och glatt. Strid ström av kunder. Som ett tvärsnitt av kliché-Södermalm: en hel del hipsters, det är gaytätt och självklart finns här ett tjejgäng med halvfärgat hår som kunnat platsa i Girls-ensemblen. Läget på lokalen är gemytligt, perfekt på ett urbant gatuhörn.

Christenson & Grez bageritruck

Lördagen bjöd på ruskväder så Fikatipsets tanke med att för andra lördagen i rad försöka möta upp Christenson & Grez bageri i Norra Djurgården kanske inte blev så lyckad ändå. Även om vi hyllar konceptet som sådant, att ha ett litet rullande bageri i stan, så känns kanske Christenson & Grez truck bara som en halvt genomtänkt idé. Vi fattar att den söta bussen är pytteliten och inte rymmer hur mycket som helst men att man bortsett från det essentiella att vilja ha kaffe till fikat är bara märkligt? Hur kan man inte servera kaffe? Speciellt en iskall vinterdag som den i lördags?

Utbudet av bakverk är ändå imponerande stort för den lilla vagnen men vi får också veta att bilen saknar värme i lastutrymmet, vilket gör att mannen i kassan rekommenderar att man tar hem sin semla och tinar upp den en stund i rumstemperatur innan den äts. Så så får det bli. Fikatipset åker hem, tinar en stund och avnjuter sen en riktigt god rawboll och en helt ok semla. Slät och fin mandelmassa, gott bröd och lagom med grädde. En av säsongens bättre. Fikatipset har inga invändningar av själva råvarorna men tror kanske att trucken är mer söt än praktisk. Det lär dessutom, med all säkerhet, bli betydligt trevligare att ta en truck-fika när det blir lite varmare ute. Via Instagram kan man följa bageritruckens färdrutt och tider. I annat fall rekommenderar vi att besöka Christenson & Grez lilla bageri på Barnhusgatan i city.

Brot

Helgen blev ett antiklimax för Fikatipset. Lördagens tipsande uteblev pga tidsbrist och en foodtruck (hint hint) som inte kom i tid, så istället fokuserade vi på söndagen och en tur ut till Liljeholmen och Brot. Till en början vill vi säga att Brot är lite knepigt, eftersom deras största problem tycks vara lokalerna. Ursprungslokalen på Odengatan är, som redan tidigare påpekats, pytteliten och inget ställe man direkt kan sätta sig och fika på. Det finns två bord, allt som allt, i den trånga butiken. Brot Liljeholmen är betydligt större men å andra sidan rätt ocharmigt. Nedervåningen, själva butiksdelen, är inbjudande men övervåningen, sittytan, är steril, tråkig och full av ytor som man inte vill titta in i som gäst. Som typ arbetsytor, förvaring, ställ för gammal disk, osv. Så inredningen på Brot får låga betyg av Fikatipset.

Fikat på Brot, däremot, är en helt annan femma. Herr Fika beställer en karlsbader-semla med mandelkrämen invispad i grädden och det måste jag säga var en riktig hit! Brödet är jättegott och grädden är superb. Det här är, tillsammans med semlan i Hökarängen, säsongens absolut bästa semla. Och då har vi ätit en och annan. Kaffet är prima - ja, fikat är helt enkelt top notch. Enligt herr Fika. Fru Fika är lite kluven till sin vanliga semla. Hon tycker att hennes bröd är lite torrt men att resten av semlan är kanon.

Så, på det hela taget. Brot är alltid värt en fikastund. Från Odengatans småplock av minibakelser och kakor till Liljeholmens semlor. Lokalen är däremot rätt trist och man skulle nog vara i behov av en inredare.

Wallins bageri & konditori

Lördag förmiddag drar så Fikabilen mot Södermalm och Skanstull. Utbudet i området är rikligt och det är bara att välja och vraka bland ställen, om man är sugen på kaffe och en bulle. Vi väljer dock, lite slumpartat, att besöka gamla Wallins bageri och konditori på Ringvägen. Vi har med åren hört lite saker om stället och vi vet inte hur väl det stämmer. Såsom att Wallins är en veganfavorit, då inget man bakar innehåller animaliska produkter. En annan åsikt är att Wallins skulle vara ett klassiskt tantfik. Det första vi konstaterar när vi kliver in på stället är dess popularitet. Det är fullsatt och kö ut genom entrédörren. Inte helt populärt en kall dag, att köande kunder står och håller upp ytterdörren, så att lokalen översköljs i kalla vindar.

I och med närheten till Blomsterfonden (ett äldreboende längs gatan) så är det förstås oundvikligt att andelen rullatorer på Wallins är betydligt högre än på något annat kafé vi varit på. Wallins ligger till och med i ett av de sju Blomsterfondshusen som sträcker sig på rad västerut. Fikatipset tycker inte att det är något större problem - då är det snarare mer tråkigt att inredningen tagit fasta på den här sterila landstings-looken. Tråkiga fanérmöbler, IKEA-mode (för 25 år sen) och samma Monet-reproduktioner som man oftast kan se på just servicehus och i väntrum.

Wallins är livligt och populärt och disken dignar av godsaker. Fikatipset väljer för dagen en Prinsesstårtebit och en semla. Kaffet är helt ok men man kan redan ana på utseendet att semlan är i största laget. Den är god men alldeles för mäktig och med alldeles för mycket grädde. Man är illamående innan man ätit hälften. Grädden är dessutom bara grädde, inte smaksatt med något. Fru Fikas tårtbit är också rätt mäktig och lider av den klassiska kondissjukan: att det är för sött. Det är inga milda subtila smaker. Nu finns det en liten sträng syrlig sylt i ett lager, som bryter av lite av sötman men känslan är fortfarande att det är så sockrigt och ja.. ett omodernt bakverk. Wallins är ett stamhak för många i närområdet och det är ju bra. Det lär dock inte bli vårt nya stamställe.