Café Foam

I de pampiga gamla husen på fashionabla Östermalm finns en dörr som inte riktigt stämmer in i med resten av fasaden. Dörren leder in till Café Foam och adressen är Karlavägen 75.

Café Foams fikautbud kändes lika spartanskt och sparsmakat som resterande inredningen. Ägarna har säkerligen lagt ner sin själ i att skapa ett modernt och coolt ställe och även om jag gillar den röd/lila färgskalan kan jag inte annat än känna att någonting saknades. Visserligen var lokalen L-formad och andra delen bestod av låga stolar med bord där mysighetsfaktorn var något större. Jag är överlag inte förtjust i att sitta på rad och balansera på höga pallar/stolar som aldrig passar någon under medellängd.

Denna gång valde vi att äta mat istället och min Ceasarsallad var helt okej om än något mäktig. T's kyckling- och fetaostsallad var också god om man bortser från den överdoserade dressingen av balsamvinäger.

Jag hade ganska höga förväntningar på Foam då deras hemsida ser varm och välkomnande ut samt att jag läst på andra sidor att det ska vara trevligt. Tyvärr måste jag säga att jag blev besviken då det inte levde upp till mina förväntningar. Jag kommer säkerligen besöka Karlavägen igen men då går jag till kvarterets andra hörn och besöker grannkaféet Tösses istället.

/C

Hang-a-round

Nu har jag också införskaffat mig en väskkrok. Denna hang-a-round säljs på designtorget för 125 kr och är numer en ständig följeslagare på mina kafébesök.

Eftersom borden alltid är så små på kaféer och stolarna sällan är "hängvänliga" (och dessutom bakom ryggen på en) så är detta en finurlig uppfinning som gör att jag numer inte behöver ha handväskan trängandes på bordet eller vid fötterna.

Har man en mamma eller väninnor som gillar att hänga på kaféer eller restauranger så är hang-a-round en ypperlig present att ge bort.

/C

Bakverket

Denna tid varje år nominerar och utser DNs På Stan Gulddraken till ett antal krogar och kaféer. I år är Bakverket nominerat till kategorin bästa kafé och vi var ju naturligtvis tvungna att provfika.

Bakverket ligger högt upp på Bondegatan (nr 59 för att vara exakt), inte långt från Ersta sjukhus, där det hippa och trendiga Söder blivit lite mer alldagligt. Planlösningen i lokalen är öppen och gränsen mellan kök och kafédel känns flytande vilket ger en informell känsla. Här hade jag önskat att jag kunde skriva hemtrevlig men den enkla, näst intill asketiskt inredda lokalen förtar tyvärr den känslan. Den spartanska inredningen ger även upphov till en hel del buller vilket gör det något svårt att konversera.

Under vårt fika var kaféet fullt och med ett konstant flöde av kunder. Vi kan inte mer än att undra huruvida detta beror på att Bakverket är ett fantastiskt kafé eller om de ökat sin kundkrets i och med DNs skriverier.

Bakverket bakar sina egna franskinspirerade bröd och kakor. Utbudet är varierat och har en fantastisk charm. Min Brioche med färskost och marmelad var verkligen dagens överraskning och var absolut värd sina ynka 12 kr. Utöver sitt hembakade bröd är nämligen Bakverkets styrka sina överkomliga priser.

Bakverket har ingen egen hemsida utan en blogg. Fast jag undrar vad man ska med en företagsblogg till då den senast är uppdaterad för nästan fyra månader sedan. Då hade en hemsida med lite fina bilder och information om öppettider varit bättre.

Om jag hade bott granne med Bakverket så hade ni förmodligen sett mig där ibland sittandes med en latte, eller kanske en frukost läsandes tidningen på helgerna. Bakverket är nämligen ett ypperligt kvartersfik men det är inget ställe jag skulle vallfärda till om det nu inte vore för den där gulddrakenomineringen.

/C

Äppelkaka i Långpanna

Snart är det dags för julkakor, knäck och lussebullar men än kan man njuta fantastiska höstdagar. Till hösten hör ju naturligtvis svenska äpplen och äppelkaka. Denna kaka var väldigt uppskattad på jobbet och själv uppskattade jag den för att den var så otroligt enkel att göra.

Receptet är hämtat från Allt om mat

Babas äppelkaka

7 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
4 dl strösocker
3 dl mjölk
4 msk smält smör

1 kg äpplen, skalade och klyftade
2 msk kanel
0,75 dl socker

1. Blanda mjöl bakpulver och vaniljsocker.
2. Knäck äggen i en skål och blanda ner övriga ingredienser
och rör till en fast smet. Obs, vispa ej.
3. Blanda socker och kanel i en plastpåse. Stoppa i äppelklyftorna och blanda om.
4. Lägg bakplåtspapper i en långpanna, 30x40 cm.
Häll smeten i formen och sätt i äppelklyftorna.
5.Grädda i 200 grader i mitten av ugnen i ca 25 minuter.

Servera gärna med vaniljvisp.

/C

Mojo

Efter en hundfri helg med bland annat skoköp i SKHLM - shoppingstaden skulle vi avsluta kvällen med ett biobesök på Sergel. Innan filmen skulle vi passa på att dricka lite kaffe och efter lite velande hamnade vi i alla fall på Mojo som ligger i korsningen Drottninggatan / Adolf Fredriks kyrkogata.

Första gången jag besökte Mojo var när jag ganska nyligen flyttat till Stockholmsområdet runt 2000. Lattekulturen var inte fullt utbredd och Mojo var nyskapande och hippt. Sträckan på övre Drottninggatan från PUB-husen och uppåt har en brutal konkurrens om sina kafégäster. På ett par kvarter ligger ca 15 kaféer så man får ändå vara lite imponerad över att Mojo stabilt ligger kvar.

Detta kan ju bero på sitt stilsäkra koncept som de hade redan från början och som de behållt under det senaste deceniet. Lokalen är relativt stor och inredd i olika bruna nyanser. Trots att inredningen är relativt sparsmakad har man lyckats skapa en varm och inbjudande atmosfär. Det är lite intressant att det börjar kännas som ett klassiskt "latteställe" från förr.

Kaffet är gott trots att jag inte är helt övertygad om att min latte Seattle style (med extra mycket skum) kommer att beställas igen. T's smoothie fick han färskgjord medan vi väntade. Smaken kan beskrivas som frisk och personligen gillar jag när man blandar smoothien med is för att få den lite kallare men det är säkerligen en individuell åsikt.

Då vi ganska nyligen ätit var vi inte direkt sötsugna så jag nöjde mig med en liten biskvi med mörk chokladtryffel i och den var verkligen god. Även chokladcookien med vitchokladkross i var njutningsfull.

Mojo är ett helt okej ställe och det finns inget att direkt kritisera men inte heller något att hylla till skyarna. Tja, lite intressant är att moderbolagets nyhetssida på internet är uppdaterad 2006... men till Mojo-Stockholms försvar så är det andra ägare men då saknar jag en egen hemsida.

/C

Café Saturnus

På Eriksbergsgatan i början av Lärkstaden kan man besöka Café Saturnus där något magiskt händer när man kliver igenom ytterdörren på kaféet, för helt plötsligt har man teleporterats till ett livligt patisserie i Frankrike.

Saturnus är ett mycket populärt kafé och det är lätt att förstå varför. Menyerna är välgenomarbetade och skrivna på franska, färgsättningen går i rostrött och gråblå. Golvet består av mosaik som förstärker den franska känslan. Disken är uppdukad med bakverk och den omtalade "saturnusbullen" som finns med kanel eller kardemumma. En saturnusbulle är ungefär lika stor som ett halvt bowlingklot eller som en liten gravidmage, om inte annat så kommer man se ut som om man har en gravidmage efter att ha ätit upp en sådan bulle. Att dela den tillsammans med sin käraste eller bästa kompisen är nog att rekommendera.

När vi klev in på kafét så möttes vi av en servitör med vit skjorta med en instoppad slips som matchade den blå färgen på väggarna. Ett långt svart förkläde täckte de svarta byxorna. Vi fick direkt hjälp med att få en sittplats, vilket vi uppskattade då kön ringlade sig ut på gatan. Bakom disken finns ett halvöppet kök där man ser kockarna jobba i traditionella vita kockmössor. Inget har lämnats åt slumpen på Saturnus, inte ens de faktum att man direkt ser till att barnen i lokalen är sysselsatta genom att snabbt förse dem med kritor och papper. Så den ramade teckningen på väggen där det med ett barns charmiga textning står Saturnus är det bästa kaféet på hela jordklotet /Fabian är väl förståeligt även om det skulle vara så att Fabian egentligen är ägarens son.

Precis som saturnusbullarna är övriga bakverk väl tilltagna i storlek. Banaoffipajen med hela bananskivor var helt gudomlig och Devils cake med aprikos i var också väldigt god. På traditionellt franskt vis serverades Café au Laiten i en skål som man måste använda båda händerna för att dricka ur, vilket fick mig att minnas en fransk utbytesstudent jag delade korridor med på universitetet. I hans papper hade det nämligen stått att det viktigaste att packa med inför sin resa till Sverige var just en skål för att dricka sitt morgonkaffe ur.

Om det finns någonting att klaga på med besöket på Saturnus så är det kanske den något höga ljudnivån som uppkommer i lokalen men samtidigt förstärker det känslan av att vara i ett livligt kafé i Paris. Även prisnivån är något hög men om man jämför med vad man får för pengarna så är det värt varenda krona. Ett tips är att komma rejält hungrig för du lär gå därifrån proppmätt.

Detta var en av de bästa fikaupplevelser jag haft på länge och ett besök på Saturnus rekommenderas varmt. Det enda som egentligen saknas är en egen hemsida med kontaktinformation att länka till.

/C

Konditori Ritorno

På Odengatan 80-82 har det funnits konditori sedan 1934 och i många år har Konditori Ritorno huserat i lokalerna. Ritorno betyder ju återvända på italienska och det gör många av kaféets gäster. Själv var jag på Ritorno för en väldans massa år sedan (innan fikaintresset var lika stort som nu) och i helgen återvände jag.

Att fika på populära ställen en vacker höstdag i Stockholm känns mer eller mindre hopplöst. Populärt förresten, nu för tiden räcker det med att det finns sittplatser och en solig uteservering så är det fullt. Jag är lite kluven där, eftersom hela tanken med att gå på kafé och fika är ju att ha folk runt omkring sig och själv vara en del av något större. Samtidigt är det inte kul att vara tvungen att gå runt mellan borden och köa för en sittplats.

På Ritornos hemsida (som verkligen skulle behöva en utbyggnad) beskriver man etablissemanget som "ett av de få kvarvarande fiken med mycket värme och känsla. 40-/50 tals inredning med underbar atmosfär i en avslappnad hemma miljö".

Visst har Ritorno försökt bevara en känsla från 40-/50-talet men det innebär inte att man inte behöver renovera och fräscha upp sin lokal med jämna mellanrum. Ritorno består av två rum där gästerna kan sitta och det första rummet som man kommer in i är enligt mig helt bedrövligt. Visst finns det klassiska möbler och kristallkronor i taket men den smutsgula ojämna färgen på väggar och tak gjorde mig lite illamående. Lägg dessutom till ett par riktigt nedsuttna sunkiga skinnsoffor och några smutsiga mattor så får man inte ha några större problem med bacillskräck för att vistas i lokalen.

Det andra rummet, som har utsikt mot gatan, är mycket fräschare och har en luftig, ljus och lite gammalmodig atmosfär som är betydligt mycket trevligare att sitta i. I mitt tycke skulle lokalerna behöva en varsam och kärleksfull renovering för att överleva ca 75 år till som konditori.

Fikautbudet var bra med ett stort utbud av tårtbitar, chokladbitar, vetebröd och annat smått och gott. Lite roligt var att husets bulle är döpt till "En sån där".

Konditori Ritorno har förmodligen en stor kundkrets av stammisar som återkommer helg efter helg. Dock kommer jag inte bli en av dem. Men vill man uppleva lite av Stockholms fikhistorik så är Ritorno väl värt ett besök.

/C