Tant Brun

Fikatipsarna har som årlig tradition att besöka Sigtuna varje sommar och detta år är naturligtvis inget undantag. Det är någonting med bebyggelsen: de små trähusen, det gamla, de trånga gränderna och Mälaren som ramar in staden. Extra roligt är att man i år förskönat kajerna och håller på att utvecklas ytterligare en nivå.

Till vår förvåning så insåg vi att vi faktiskt aldrig skrivit om Sigtuna trots att vi besökt ett flertal kaféer i området. Denna gång fick Tant Bruns kaffestuga ett besök. Gården är en av Sigtunas äldsta och det kan man verkligen känna. Kaffestugan består egentligen av ett flertal hus som tillsammans bildar en liten innergård som är fylld med växtlighet och ger en härlig skugga varma dagar.

Tant Brun har ett eget bageri och serverar klassiska svenska bakverk och bullar. Det som gör kaffestugan lite unik är att man har bordsservering på klassiskt vis med servitriser i gammaldags förkläden som tar beställningen och serverar vid bordet, en företeelse som tyvärr nästan är utdöd i Sverige. Det enda som egentligen saknades på detta lilla pittoreska och klassiska kafé var Paradis-Oskar och Rasmus sjungandes en visa ackompanjerad av handklaveret.

Ett skafferi

Ut i de genuina södra förorterna for kosan en lördag för att träffa upp kompisar från förr och samtidigt göra det på ett ställe vi hört goda vitsord om. Midsommarkransen är annars en lika blind fläck för oss... som Årjäng. Men hit lär vi återkomma, om så bara för att bekanta oss mer med den fantastiska arkitekturen, gamla arbetarklasslängor med snart 100 år på nacken, som för tankarna till Majorna i Göteborg. Till slut hamnade vi så på Ett skafferi. En sann cyniker skulle himla ögonen och avfärda inredningen som ännu ett ställe med det här lite ljusa lantliga skafferi-känslan men det här är ett ställe av rätta virket.

Här känns det verkligen som att man hamnat i ett gammalt skafferi och till skillnad från många andra kaféer med ungefär samma tema så känner man direkt av en äkta hemtrevnad. Hyllväggarna dignar av roliga produkter och råvaror att botanisera bland. Är det nåt åtminstone undertecknad gillar så är det ett stort och varierat utbud - och det får man här.

Vi hinner med att båda äta och fika och sånär som på lite överkokt potatis så har jag ingenting att invända på. Gott kaffe, goda bullar, roligt och gott godis på hyllorna, som man ju också var tvungen att testa. Australiensiskt äppel-lakrits är dock inte alls som man skulle kunna tro. Fikatipset lämnar lokalen belåtna och kan lägga ännu ett ställe till listan "att återbesöka".

Brunkebergs bageri

Ingen som läser denna blogg kan undgå att vi på Fikatipset gillar det närproducerade, egentillverkade med genuina råvaror, framför det färdiginköpta och prefabricerade. En ansats är alltid berömvärt, även om slutresultatet i själva genomförandet kanske inte alltid når ända fram. Stenungs- och surdegsrevolutionen med nya små bagerier som poppar upp som svampar i höstskogen gillar vi. Brunkebergs bageri är ett av dessa ställen, som ligger rätt i tiden. Det känns väldigt 10-tal, även om ju tanken knappast är ny. Det är bara lika självklart som genialt - vem vill inte äta sin bulle nybakt, fortfarande varm från ugnen? Mr och miss Fikatipset är inte helt eniga om bageriets pain au chocolats men undertecknad (mr) var mycket förtjust i dem. Pain au chocolats med betoning på chocolat. Rikligt och underbart frasigt.

Inte för att jag vet om det är nån trend men det enda som är lite tråkigt med fler av de nya bagerierna som vill kombinera bakande med kaféverksamhet (gärna i samma lokal) är att själva bageriet ofta tar upp en stor majoritet av lokalen och att själva kafédelen blir ihoptryckt mot en vägg, i paritet med en trång ståbar. Vi vill ju njuta av atmosfären, bakelserna och mjöldammet på plats, utan att tvingas bli påskyndade av andra gäster, eller stå och vänta på att nåt sällskap fikat klart vid de alldeles för fåtaliga borden. Konceptet är en vinnare - utnyttja det!

Brunkebergs bageri finns för närvarande i två butiker, en på Dalagatan och en på Regeringsgatan. Än så länge har vi bara hunnit besöka den förstnämna men vi ser redan fram emot systerbageriet också. Är man mer intresserad av Brunkebergs bageri, bakande och recept så har ägaren Heléne Johansson dessutom gett ut en bok: Bröd från Brunkeberg där du själv kan bara till det mesta av det som säljs i butiken.

Café Hagagränd

En halvsolig onsdag, en av de första dagarna på semestern, valde Fikatipset att göra ett nedslag på Café Hagagränd på Surbrunnsgatan. Just den här första delen av gatan känns lite grå och trist, så Hagagränd är en liten färgklick i betongen. Mitt första och bestående intryck av detta kafé är att det är så fantastisk rent på stället! Som om ägaren storstädat just inför vår ankomst, skrubbat toaletten, tvättat dukarna och fluffat till alla kuddar. Som att hamna i ett bildreportage i Sköna hem. Klassisk Skandinaviskt, avskalat, vitt, enkelt med gamla detaljer.

Kanske kan man säga att inredningsdesignen är Hagagränds stora problem. Intentionerna är goda men problemet är att det börjar finnas väldigt många exakt likadana kaféer som just detta. Lagom hemtrevligt men samtidigt rakt igenom opersonligt. Inget extra, inget udda, inget som särskiljer detta kafé från alla andra med samma inriktning. Visst, det är alltid gulligt med hembakta kakor och bullar men även här syns ju Hagagränds profillöshet: det dåliga utbudet. Man bakar inte mer än man möjligtvis kan sälja, så hellre för lite än för mycket. Det är en förståelig minimalism utifrån ägarens sida men tråkigt för konsumenten.

Då hungern var större än suget efter fikabrödet denna gång så valde vi att förtära en kycklingsallad med något som skulle föreställa ceasardressing men för min del var den alldeles för fet för salladen, även om den var gudomlig med den kluvna sparrisen som låg på toppen. I övrigt var salladens största problem, utöver att den var ganska snålt tilltagen, att kycklingen var torr.

Det som väger upp och förmodligen räddar Café Hagagränd är dess personal. Åtminstone killen i kepsen som när han väl visade sig var mycket varm och trevlig i sin framtoning. För övrigt har jag har sett recensioner där andra gäster varit mycket positiva till kaféet så det kanske var så att vi var där vid fel tidpunkt så vi i stort sett var ensamma och utbudet var begränsat.

I detta fall är fikatipsarna lite oense om huruvida vi skulle kunna tänka oss att återvända. Men eftersom jag får avsluta så är ändå min ståndpunkt att denna typ av kafé är att föredra över de stora kedjorna.

/C

Åsgatan 2

Det ska erkännas att Kafékartan är en god guide när vi å Fikatipsets vägnar åker ut och gör våra små nedslag i länets kaféflora. Eftersom vi ändå hade vägarna förbi Sveriges New Jersey (klura på den..) så lockades vi av oerhörda superlativer kring två kaféer, till att bege oss till lilla sömniga Järna naturskönt placerat i den sörmländska myllan. Personligen är jag fortfarande helt konfys efter besöket på Åsgatan 2 och det kan vara framkallat av mina personliga fördomar från förr. Järna för mig var en liten hippiehåla, som lockat till sig alternativa människor i egenfärgade batikkläder från hela Sverige och Europa. Mycket på grund av antroposoferna, som har sin egna lilla by och "huvudkvarter" här. Så är det kanske inte längre, även om Järna som liten tätort är ovanligt internationellt och särpräglat för sin storlek. Elaka tungor skulle kalla det Horntulls ohippa kusin från landet.

Som jag redan påpekat så är jag rätt konfys över det här stället. Bageriet i anslutning till kaféet lovar ju gott men när vi kom dit kändes det väldigt utplockat i disken och vi kom inte dit en halvtimme innan stängning, ska sägas. Kvaliteten på råvarorna är bra och det sedvanliga ekologiska tänket finns här. Udda möbler och konst till salu på väggarna är ju inget nytt koncept. Kaffet är helt ok och istället börjar åtminstone jag tänka på geografin. Är det placeringen som gör att kaféet fått såna superlativer? Konkurrensen i Järna med omnejd är ju inte direkt mördande och där står sig förmodligen Åsgatan 2 som "bäst i stan".

Frågan är väl snarare, satt i sitt sammanhang av luttrade fika"proffs" som oss själva, hur bra är Åsgatan 2 i det stora hela? Om Åsgatan 2 låg i vår hemkommun Täby - skulle jag gå dit då? Ok, det var ett dåligt exempel, eftersom Täby kommun är nästan befriat från genuina och bra kaféer. Så svaret skulle vara ja! Men om Åsgatan 2 istället låg i Stockholm - skulle det vara värt att besöka? Skulle det hålla i konkurrensen?

Jag är nog ändå beredd att svara ja på den frågan. Inte för att Åsgatan 2 är speciellt unikt på nåt sätt, utifrån ett Stockholmsperspektiv men det är ändå bra mycket bättre än många andra kaféer, på den nedre skalan, som finns på fina adresser i stan. Åsgatan har åtminstone ett intresse och en passion för naturliga råvaror och driver inte bara ett kafé enligt "good enough"-modell. Här känner man sig dessutom välkommen, utan att det blir påklistat.

Rabarberpaj

Pajen innan den åkte in i ugn

Trots att jag är en chokladälskare finns det några saker som står lika högt i kurs och en av dem är rabarber. Så här om dagen fick det följa med några stänger hem från affären. Visserligen inte svenska - än men jag kunde inte låta bli.

Eftersom Google är vår vän så hittade jag ett recept på rabarberpaj som numer förevigt kommer att konkurrera ut den klassiska smulpajen. Detta var dessutom mindre kladdigt att göra.

3-5 medelstora stjälkar rabarber

1 msk potatismjöl

0,5 dl socker

2 dl havregryn

1 dl mjöl

1 dl socker

ca 50 g smör

2 msk honung eller sirap

Börja med att värm ugnen till 175 grader

Skala och hacka rabarbern och lägg i en ugnsfast form. Strö 0,5 dl socker och potatismjölet över rabarberna. Blanda om och låt stå en stund så att rabarberna vattnar sig lite.

Blanda havregryn, resten av sockret och vetemjölet. Fördela detta jämnt över rabarbern. Hyvla det kylskåpskalla smöret och lägg över hela ytan. Ringla sedan sirap eller honung över smöret. Grädda sedan ca 30 minuter i mitten av ugnen

Servera med glass eller vaniljsås - Njut!

/C

..och en ny - Kura

Fikatipset styrde idag kosan mot vackra Atlasområdet och Kura café, som vi egentligen inte visste mer om än att det är relativt nyöppnat och drivs av två Nya Zeeländska killar. Ordet kura är maoriska och betyder gåva eller lärdom, beroende på om man tolkar ordet som ett substantiv eller ett verb.

Det är sällan det dyker upp nya kaféer på cafékartan.se som får höga betyg men detta är ett av dem vilket gjorde oss lite nyfikna. Kommentarerna handlade om att man nästan kände sig som en stammis redan första gången man klev över tröskeln och jag är absolut benägen att hålla med.

Vi blev uppmärksammade direkt vi kom in i den visserligen ganska lilla lokalen. Killen bakom disken välkomnade med ett stort leende och ett what can I do for you? Det är riktigt befriande att möta servicepersonal som gillar sitt arbete och en kura att ta efter för mången annan kaféägare.

Nu verkar det vara lite av Kuras profil är att erbjuda frukost, brunch och lättare luncher med hälsosam inriktning och surdegsmackorna i disken såg verkligen smaskiga ut. Vi var dock där för en fika och på fikabrödsfronten var det lite torftigare. Vi hittade i alla fall kakor med tranbär och en riktigt söt men god kakbit som bestod av mördeg, fudge och choklad. Kakan var precis lika söt och mäktig som den låter men kompletterade latten väl.

När jag beställt och betalat erbjöd sig killen bakom disken att bära ut våra saker medan vi kunde slå oss ner och känna oss som hemma. Och även om lokalen i sig inte var spektakulär så kändes det helt rätt med sin modesta inredning där samtliga stolar hade 50-talet som gemensam nämnare.

Så har du vägarna förbi Atlasområdet/S:t Eriksplan är detta absolut ett ställe att besöka.

/C