Café Hagagränd

En halvsolig onsdag, en av de första dagarna på semestern, valde Fikatipset att göra ett nedslag på Café Hagagränd på Surbrunnsgatan. Just den här första delen av gatan känns lite grå och trist, så Hagagränd är en liten färgklick i betongen. Mitt första och bestående intryck av detta kafé är att det är så fantastisk rent på stället! Som om ägaren storstädat just inför vår ankomst, skrubbat toaletten, tvättat dukarna och fluffat till alla kuddar. Som att hamna i ett bildreportage i Sköna hem. Klassisk Skandinaviskt, avskalat, vitt, enkelt med gamla detaljer.

Kanske kan man säga att inredningsdesignen är Hagagränds stora problem. Intentionerna är goda men problemet är att det börjar finnas väldigt många exakt likadana kaféer som just detta. Lagom hemtrevligt men samtidigt rakt igenom opersonligt. Inget extra, inget udda, inget som särskiljer detta kafé från alla andra med samma inriktning. Visst, det är alltid gulligt med hembakta kakor och bullar men även här syns ju Hagagränds profillöshet: det dåliga utbudet. Man bakar inte mer än man möjligtvis kan sälja, så hellre för lite än för mycket. Det är en förståelig minimalism utifrån ägarens sida men tråkigt för konsumenten.

Då hungern var större än suget efter fikabrödet denna gång så valde vi att förtära en kycklingsallad med något som skulle föreställa ceasardressing men för min del var den alldeles för fet för salladen, även om den var gudomlig med den kluvna sparrisen som låg på toppen. I övrigt var salladens största problem, utöver att den var ganska snålt tilltagen, att kycklingen var torr.

Det som väger upp och förmodligen räddar Café Hagagränd är dess personal. Åtminstone killen i kepsen som när han väl visade sig var mycket varm och trevlig i sin framtoning. För övrigt har jag har sett recensioner där andra gäster varit mycket positiva till kaféet så det kanske var så att vi var där vid fel tidpunkt så vi i stort sett var ensamma och utbudet var begränsat.

I detta fall är fikatipsarna lite oense om huruvida vi skulle kunna tänka oss att återvända. Men eftersom jag får avsluta så är ändå min ståndpunkt att denna typ av kafé är att föredra över de stora kedjorna.

/C

Åsgatan 2

Det ska erkännas att Kafékartan är en god guide när vi å Fikatipsets vägnar åker ut och gör våra små nedslag i länets kaféflora. Eftersom vi ändå hade vägarna förbi Sveriges New Jersey (klura på den..) så lockades vi av oerhörda superlativer kring två kaféer, till att bege oss till lilla sömniga Järna naturskönt placerat i den sörmländska myllan. Personligen är jag fortfarande helt konfys efter besöket på Åsgatan 2 och det kan vara framkallat av mina personliga fördomar från förr. Järna för mig var en liten hippiehåla, som lockat till sig alternativa människor i egenfärgade batikkläder från hela Sverige och Europa. Mycket på grund av antroposoferna, som har sin egna lilla by och "huvudkvarter" här. Så är det kanske inte längre, även om Järna som liten tätort är ovanligt internationellt och särpräglat för sin storlek. Elaka tungor skulle kalla det Horntulls ohippa kusin från landet.

Som jag redan påpekat så är jag rätt konfys över det här stället. Bageriet i anslutning till kaféet lovar ju gott men när vi kom dit kändes det väldigt utplockat i disken och vi kom inte dit en halvtimme innan stängning, ska sägas. Kvaliteten på råvarorna är bra och det sedvanliga ekologiska tänket finns här. Udda möbler och konst till salu på väggarna är ju inget nytt koncept. Kaffet är helt ok och istället börjar åtminstone jag tänka på geografin. Är det placeringen som gör att kaféet fått såna superlativer? Konkurrensen i Järna med omnejd är ju inte direkt mördande och där står sig förmodligen Åsgatan 2 som "bäst i stan".

Frågan är väl snarare, satt i sitt sammanhang av luttrade fika"proffs" som oss själva, hur bra är Åsgatan 2 i det stora hela? Om Åsgatan 2 låg i vår hemkommun Täby - skulle jag gå dit då? Ok, det var ett dåligt exempel, eftersom Täby kommun är nästan befriat från genuina och bra kaféer. Så svaret skulle vara ja! Men om Åsgatan 2 istället låg i Stockholm - skulle det vara värt att besöka? Skulle det hålla i konkurrensen?

Jag är nog ändå beredd att svara ja på den frågan. Inte för att Åsgatan 2 är speciellt unikt på nåt sätt, utifrån ett Stockholmsperspektiv men det är ändå bra mycket bättre än många andra kaféer, på den nedre skalan, som finns på fina adresser i stan. Åsgatan har åtminstone ett intresse och en passion för naturliga råvaror och driver inte bara ett kafé enligt "good enough"-modell. Här känner man sig dessutom välkommen, utan att det blir påklistat.

Rabarberpaj

Pajen innan den åkte in i ugn

Trots att jag är en chokladälskare finns det några saker som står lika högt i kurs och en av dem är rabarber. Så här om dagen fick det följa med några stänger hem från affären. Visserligen inte svenska - än men jag kunde inte låta bli.

Eftersom Google är vår vän så hittade jag ett recept på rabarberpaj som numer förevigt kommer att konkurrera ut den klassiska smulpajen. Detta var dessutom mindre kladdigt att göra.

3-5 medelstora stjälkar rabarber

1 msk potatismjöl

0,5 dl socker

2 dl havregryn

1 dl mjöl

1 dl socker

ca 50 g smör

2 msk honung eller sirap

Börja med att värm ugnen till 175 grader

Skala och hacka rabarbern och lägg i en ugnsfast form. Strö 0,5 dl socker och potatismjölet över rabarberna. Blanda om och låt stå en stund så att rabarberna vattnar sig lite.

Blanda havregryn, resten av sockret och vetemjölet. Fördela detta jämnt över rabarbern. Hyvla det kylskåpskalla smöret och lägg över hela ytan. Ringla sedan sirap eller honung över smöret. Grädda sedan ca 30 minuter i mitten av ugnen

Servera med glass eller vaniljsås - Njut!

/C

..och en ny - Kura

Fikatipset styrde idag kosan mot vackra Atlasområdet och Kura café, som vi egentligen inte visste mer om än att det är relativt nyöppnat och drivs av två Nya Zeeländska killar. Ordet kura är maoriska och betyder gåva eller lärdom, beroende på om man tolkar ordet som ett substantiv eller ett verb.

Det är sällan det dyker upp nya kaféer på cafékartan.se som får höga betyg men detta är ett av dem vilket gjorde oss lite nyfikna. Kommentarerna handlade om att man nästan kände sig som en stammis redan första gången man klev över tröskeln och jag är absolut benägen att hålla med.

Vi blev uppmärksammade direkt vi kom in i den visserligen ganska lilla lokalen. Killen bakom disken välkomnade med ett stort leende och ett what can I do for you? Det är riktigt befriande att möta servicepersonal som gillar sitt arbete och en kura att ta efter för mången annan kaféägare.

Nu verkar det vara lite av Kuras profil är att erbjuda frukost, brunch och lättare luncher med hälsosam inriktning och surdegsmackorna i disken såg verkligen smaskiga ut. Vi var dock där för en fika och på fikabrödsfronten var det lite torftigare. Vi hittade i alla fall kakor med tranbär och en riktigt söt men god kakbit som bestod av mördeg, fudge och choklad. Kakan var precis lika söt och mäktig som den låter men kompletterade latten väl.

När jag beställt och betalat erbjöd sig killen bakom disken att bära ut våra saker medan vi kunde slå oss ner och känna oss som hemma. Och även om lokalen i sig inte var spektakulär så kändes det helt rätt med sin modesta inredning där samtliga stolar hade 50-talet som gemensam nämnare.

Så har du vägarna förbi Atlasområdet/S:t Eriksplan är detta absolut ett ställe att besöka.

/C

Tre gamla...

Just nu händer det mycket i konditorivärlden, kanske speciellt på de ställen som vi aktar högt. Tre av våra favoritkaféer håller på att genomgå förvandlingar och nya ägarstrukturer, osäkert i dagsläget om det är till det bättre eller sämre.

Ett av stans nyare kaféer och restauranger, som otvivelaktigt kan skryta med en av Stockholms bästa utsikter är Fotografiska muséets kafédel på övervåningen. Etappvis har kafét slipat av sina barnsjukdomar och nu återstår egentligen bara en detalj för att de ska nå högsta klass: det MÅSTE bli möjligt att bara kunna besöka kaféet, utan att behöva betala entré först till själva muséet. På plussidan ligger att samarbetet med grundarna bakom Dessert & choklad Stockholm (fd Lux dessert & choklad) kommer att stärkas än mer i och med att man inte bara kommer att stå som leverantör utan från och med nu också ska finnas på plats med sitt eget nyöppnade bageri.

Vidare så har det sen en tid tillbaka varit klart att Nobeldessertskonditorn Magnus Johansson sålt Xoko på Rörstrandsgatan. Xoko kommer att bestå i samma anda men i ny regi, samtidigt som Johansson är i full fart med att bygga upp ett nytt bagerikonditori i två plan i Hammarby sjöstad. Till hösten ska allt stå klart under namnet Magnus Johansson bageri och konditori och Fikatipset lär hänga på låset.

Slutligen är det med stor bestörtning vi noterat att Sebastien Boudet säljer sitt skötebarn, vinnaren av tre raka Gulddrakar i kaféklassen, Petite France. Även här utlovas att de nya ägarna ska fortsätta i samma inriktning och ha samma höga klass i den sk surdegsrevolution Boudet startat. Boudet å sin sida satsar dock inte på att öppna något nytt större ställe utan profilerar sig nu mer på utbildning och att skriva böcker.

Fikatipset får en ny skribent

Då min partner in crime tycker att jag inte nog ofta uppdaterat Fikatipset det senaste året har jag nu gett honom fria händer att komma med inlägg. Så förhoppningsvis ökar bloggandet :)

/C

Classic Tea Room

På kafétäta Rörstrandsgatan i Birkastan ligger, det från gatan oansenliga, Classic Tea Room.

I jakt på något nytt och annorlunda snubblade jag tack vare Cafékartan.se över detta kafé och det väckte min nyfikenhet. Ännu mer nyfiken blev jag då det stod att man bör boka bord för att garanteras plats. Både jag och T är mycket förtjusta i Storbritannien och har goda minnen från traditionella engelska kaféer.

Är man som oss, ofta ute och besöker kaféer, händer det med jämna mellanrum att man tappar modet och upplever att det inte finns några kaféer som klara samtliga kriterier för en perfekt fikaupplevelse (miljö, service och utbud). Men när vi klev in på Classic Tea Room så mötte jag något jag inte upplevt på länge - istort sett det perfekta fikat!

Vi möttes av en medelålders korrekt men hjälpsam värdinna som visade oss till rätta. Hon hade stor känsla för att se sin kund och ge service när så behövdes men samtidigt lämna utrymme för att kunna konferera och fatta privata beslut. Då salongen var fullbokad fick vi sitta vid en soffgrupp för fyra. Värdinnan föreslog att vi skulle sitta bredvid varandra i soffan så att vi kunde viska hemligheter diskret till varandra om det skulle behövas. Jag måste erkänna att det kändes lite speciellt att fika så nära och intimt.

Vi hade bestämt oss för en afternoon tea och kaféet, eller bör man säga terummet, erbjöd några olika alternativa menyer. Vi valde varsin afternoon tea delux med smörgåssnittar, nybakta scones med hemgjord clotted cream, sylt och lemoncurd, småkakor samt en tårtbit. Vi fick hjälp med att välja varsitt te som värdinnan trodde passade just vår smak. Teet serverades i tekoppar från Rörstrand. Snittar, scones och småkakorna kom på en egen liten ställning för assietterna.

Vi avslutade med att gå fram till tårtdisken och valde ut varsina tårtbitar. Jag valde en chokladtårtbit som var förvånansvärt lätt och luftig å ena sidan men å andra sidan fyllig och krämig. Det var bara lite försmädligt att jag vid det laget började bli tämligen mätt.

De som känner mig vet att jag, om jag snubblade över en tidsmaskin, skulle flytta mig åter till tidigt 1900-tal och Classic Tea Room hade passat in bra där. Jag hade suttit i min långa klänning, handskar och hatt, sippandes te och skvallrat med goda väninnor (för det finns ju inget annan möjlighet än att jag naturligtvis tillhör societeten. Förmodligen bor jag till och med i Hallwyllska palatset).

Det lite brutala uppvaknandet kom med notan. Vår meny kostade 215 kr per person vilket kanske inte är helt gratis men å andra sidan var upplevelsen väl värd pengarna. En annan detalj som drar ner lite på upplevelsen var att man bara fick sitta en och en halv timme vilket är lite snålt tilltaget för deluxmenyn men jag förstår varför. Classic Tea Room är definitivt ett ställe att ta med sin älskade, första dejten, sin mamma eller någon annan där man ställer krav på kvalitet.

En lustig reflektion är att vi två som satt vid ett bord för fyra blev nobbade vid två tillfällen av andra gäster som ej bokat bord. Något som är lite tråkigt i Sverige. Vi vill inte störa, tränga oss på eller dela med oss av vårt privatliv. Vi väljer hellre att gå till något annat ställe än att behöva dela bord med två okända människor. Eller var det vi som kanske luktade illa ;).

/C