Fikavandring med Mia Öhrn

Lördagen spenderade Fikatipset med att följa med mat- och bakskribenten, konditorn och kakälskaren Mia Öhrn på en fikavandring i centrala Stockholm. En nästan tre timmars promenad med nedslag på några av citys mest klassiska konditorier och fik men också besök på nya ställen och trendskapare. Tre timmar av provsmakande av både klassiska tårtor, bullar, bakelser men också nyskapande glass och kaffe. Allt förpackat i en sockersöt och fantastiskt trevlig kombination av fikande och infotainment längs Stockholms gator. Längs vägen får man bland annat smaka på glass, lära sig mer om smaksättning vid bakning, äta bullar, tårtor och längder, dricka choklad, man får en snabb kaffekurs, gå bakom kulisserna på ett bageri och har man tur kanske man rent utav gör några nya vänner längs vägen.

Gillar man fika och sötsaker - och Stockholm - så är den här vandringen ett måste! Visserligen var det här premiärturen men Mias smittande entusiasm och glädje, ihop med ett glatt och trevligt gäng medföljare, gjorde det hela till en kanondag. Visst blir man liiiite sockerhög efteråt men det var det värt. Idén som sådan är genial och det borde finnas en rejäl marknad för såna här initiativ, speciellt om det uppmuntrar till en kafékultur bortom de stora kaffekedjorna och dussinkaféer med slentrianmässigt Delicato-utbud. Fikapassion är ett kulturarv att vara stolt över!

Vill man boka in sig på en guidad tur så går nästa promenad 28:e maj. Vi rekommenderar!

Länk till Mia Öhrns hemsida!

K-märkt

K-märkt har inte lätta förutsättningar för sig att bli en turist- och fikamagnet i och med sitt något speciella läge och det är synd med tanke på att det är ett ställe med potential, undangömt längs bak i mastodontbygget Garnisonen på Karlavägen. Man måste veta om att det finns, för att kunna hitta hit. Även när man kommer in på den kombinerade restaurangen och fiket så signalerar stilen och inredningen "statlig myndighet". Det är väldigt, väldigt stort och påminner inte så lite om en stor skolmatsal. Maten, däremot, är långt ifrån skolmässig och den avdelade kafédelen serverar idel godsaker.

Så vi fokuserar på det positiva. Även om Garnisonen som byggnad är ett modernistiskt vidunder så har man samtidigt en fantastisk innergård som omringas av fd. Göta livgardets kasernbyggnader från sent 1800-tal på Linnégatan. Modernism möter klassicism i en rätt intressant stilkrock. Personligen tycker vi att denna innergård borde utnyttjas och profileras mycket mer. Vårt fika är trevligt också. Till försäljning har man också Nobeldesserterna från 2014 och 2015 i små glaskoppar men dessa är rätt dyra, så vi går på de mer konventionella bakelserna.

K-märkt lider, förutom av sin otillgänglighet, också av att vara en lunchrestaurang - där patisseriet visserligen har öppet några timmar längre efter lunch men där man har stängt kvällar och helger. Det tycker vi är synd, även om vi förstår att majoriteten av kundkretsen kommer från folk som jobbar i huset (och som är lediga på helgerna). Kaffet på K-märkt är strålande gott och bakelserna är också goda. Eller har goda intentioner, åtminstone. Både herr och fru Fika konstaterar att våra sötsaker är till största delen väldigt goda men så är det nån liten extradetalj som förstör helheten. Som mjuk pepparkaka eller någon annan tveksam blandning i botten. Men det är förstås en smaksak.

Högberga gård

En grådaskig lördag i april överraskar så fru Fika herr Fika med Afternoon tea på bildsköna Högberga gård ute på Lidingö. Tre associationer slår en, när man är här. Det första är att det här är det fantastiska komplex man ser uppe på ett berg när man kryssar ut med Finlandsfärjorna ut mot skärgården, Åland och vidare. Den andra tanken är att arkitekten till den majestätiska privatvilla (från första början) är ritat av arkitekten Carl Westman - samme arkitekt som ritade Rådhuset i Stockholm. Man känner direkt igen den nationalromantiska stilen och beröringspunkterna mellan de två byggnaderna. Den tredje tanken, för oss som är lite tv-nördiga, är att det var här alla tre bröllop i senaste säsongen av Gift vid första ögonkastet äger rum. Anläggningen, tillsammans med utsikten ut mot Saltsjön från terrasserna och den japanska trädgården är minst sagt bildskön.

Högberga gård må kanske inte vara det mest tillgängliga stället i stan men är väl värt en resa ut. Både för att begrunda Lidingös besynnerliga flora av villor i alla möjliga storlekar, snitt och tidsepoker men också för att mer specifikt bekanta sig med konferenshotellets alla salar, vrår och stilar. Den höga ambitionsnivån och geografin kan förvisso skrämma bort en och annan besökare, då stället känns väldigt Lidingö och lite fiiinare men det försöker vi på Fikatipset att bortse från.

Foto från Högberga gårds hemsida

Afternoon teat är riktigt bra på Högbergs, med härliga scones, gott te, ostar och olika syltblandningar och curds. Frukten och snittarna ihop med de sofistikerade salongerna gör att man direkt känner sig lite lyxigare. Så därför blir Fikatipset något besvikna när det visar sig att just fikat, sötsakerna man sparat till slutet, är det som är helt måltidens stora besvikelse. Här har man inte satsat lika mycket krut på subtila smaker utan mer utgått från att socker är det viktigaste. Det finns förvisso några minimuffins med söt frosting på men kladdtårtan nästan krasar mellan tänderna av osmält socker och choklad- och kaffe-moussen med bär är helt enkelt inte god.

Högberga gård är definitivt värt ett besök, speciellt på sommaren men om man är sugen på något sött efter maten bör man kanske satsa på restaurangens brunch, där man bjuder på både kanelbullar och marängsviss.

Blå porten, en kort recension

En av Fikatipsets vårfavoriter är att strosa runt Djurgården och avsluta på Blå porten. Senast vi gjorde en recension här var 2008 och nästan åtta år senare känns det som att tiden stått stilla. Allt är precis som vanligt. Maten, fikat, inredningen, utemöblerna. Samtidigt så skiljer sig Blå porten från många andra gamla ställen. Man brukar alltid finnas med i kafé- och turistguider, år efter år och varför gör man det? För att man är en klassiker. Man kommer inte hit för att uppleva nya fikatrender eller det nyaste heta inom kaffe - utan för att man vet vad man får. Man får inramningen på den mysiga innergården, man får ett fullsatt ställe, man får gott kaffe och man får alltid en god tårtbit. Våren 2016 är inget undantag.

Blå porten 2016 är fortfarande ett ställe dit du kan ta dina utländska vänner, när du vill visa upp det bästa av sommar-Stockholm. Det är dit du tar gamla farmor på Stockholmsbesök, om hon uppskattar det traditionella i äta klassisk god svensk husmanskost i vacker miljö. Det är dessutom ypperligt för både hundägare och kändis-spottare - alla får plats här. Tradition och klassiker är inte så illa, om det görs med kvalitet.

Gourmandise

På lördagen styr Fikamobilen mot Östermalm och butiken och kaféet Gourmandise, för lite finfika i lyxiga ombonade lokaler. Den franska touchen är uppenbar, med en vägg full av pikanta praliner och ett skyltfönster som lockar med fina små bakelser. Lokalen är visserligen inte jättestor men ändå ljus och rymlig med sitt stora bågvalvade fönster och en väldigt ren och charmig övervåning.

Vi har egentligen inte så dåligt att säga om Gourmandise, mer än att vi fick ett kaffe serverat som var så kokhett att det inte gick att dricka på en gång. När det blev svalare var det gott, liksom även bakelserna var. Skillnaden mellan Gourmandise och exempelvis Petite France eller Brot är egentligen inte speciellt stora. Utbudet är detsamma och enda skillnaden är i hur man presenterar sin produkt. Petit France är folkligt och lite mer franskt livligt medan Gourmandise är sinnebilden för hur man gör när man skapar ett patisserie på Östermalm. Lite finare, lite exklusivare men också lite mer exkluderande. Allting ligger i vilka signaler man sänder ut och vilka kunder man vill attrahera.

Gourmandise är stället för dig som vill känna dig lite lyxig för en stund. Man satsar också stort på vackra kreationer, bakelser och tårtor och bara under den korta stund Fikatipset är på plats så planerar två olika sällskap sina bröllop och tårtor utifrån ställets utbud och kompositioner.

Food village

Nu är Fikatipset tillbaka igen, efter en tids frånvaro som bla inkluderat några härliga veckor i New York. På söndagen styrde Herr och fru Fika så bilen mot Hammarby sjöstad, för att slå två flugor i en smäll. Både för att fika och rekognosera i det område som om några år kommer vara rivet och fullt av bostäder i kvarteren Godsvagnen och Påsen. Idag kan också tycka att det nyöppnade Food village på Virkesvägen ligger väldigt undangömt och oansenligt, på en ogästvänlig del av Sjöstaden som idag mest består av klotter, verkstäder och småverksamheter i nedgångna fula hus. Om några år kommer Food village ligga i hjärtat av ännu en finpolerad gentrifierad del av stan, med stor kundkrets av välbetalda. Redan idag, på Fikatipsets besök, inser vi att Sjöstaden saknar ställen som matpalatset Food village och att det definitivt finns en stor målgrupp som suktar efter något sånt här. Stort flöde av folk som sökt sig till en anonyma byggnaden på den anonyma gatan.

Food village idag har bara haft öppet i några fåtal dagar och barnsjukdomarna har vi överseende med. Kafédelen är mysig, om än spartansk i sin möblering och kanske är det feltänkt att satsa på ett fåtal väldigt stora runda familjebord, istället för små intima. Kanske är det uträknat med tanke på att Sjöstaden vimlar av barnfamiljer och inte så mycket singelhushåll. Vårt fika är helt ok, vaniljbullen är god och kaffet är också gott. Vi känner kanske också att den här raw food-trenden kommer att dö snart, när folk inser att agave-kletiga bollar (som alla smakar likadant) kanske inte är så himla gott ändå. Vi gillar ändå ansatsen och den internationella känslan med lokalen.

Food village består av en kafédel, en restaurang och en saluhall / livsmedelsbutik och det är ju ett lite spännande osvenskt koncept. Råvarorna håller hög kvalitet och priset blir också därefter. Har man lite tålamod så öppnar ytterligare ett Food village på Klara C på Vasagatan 16 till hösten. Där kommer mästerkonditorn Daniel Lindeberg att husera.

Enskedeparkens bageri

Så här dagarna efter att DN släpper sina Gulddrake-nomineringar för bästa kafé (men samtidigt klumpar ihop kategorierna kafé och bageri som likvärdiga) så inser vi på Fikatipset att vi faktiskt inte hunnit besöka Enskedeparkens bageri. Vi trodde att vi var där i somras och hade vi då varit aktiva med Fikatipset så hade vi skrivit en rätt sågande recension. Men vi blandade ihop namnen och adresserna och besökte tydligen Gamla Enskede bageri då. Ett klassiskt String-ställe (loppismöblemang) av värsta sort. Trasiga möbler, smutsig lokal och ogräddade bullar. Men nu passar vi på att besöka RÄTT ställe den här gången. Som om inte det lilla 1700-talstorpet och lokalen i sig är väldigt litet och vi bara räknar det till 19 trånga sittplatser, så är det just idag köer ut genom dörren för att avnjuta bageriets semlor och bullar. Gulddrakenomineringarna är förstås en bidragande orsak och personal på stället tycks gång på gång berätta för nya inströmmande kunder att det sen nomineringen i fredags varit helt galen ruljans. 

Så, vår tajming är kanske inte den bästa. Enskedeparkens bageri når förmodligen full blom på en solig och grön sommardag, när man kan sitta på uteserveringen. Fru Fika konstaterar något syrligt att känslan nästan ändå är som att sitta på en uteservering, eftersom köande kunder låter ytterdörren stå öppen hela tiden, när kön ringlar sig ut på innergården. Inte speciellt solidariskt mot de fikande inne på stället, att låta dem ta del av minusgraderna utifrån. Men som sagt, ogenomtänkta kunder är ju inte Enskedeparkens bageris fel.

Bageriet är trångt och närheten gör att man kan ha svårt att föra en privat konversation, då angränsande gäster nästan sitter i knät på en och försöker göra samma sak. Stressnivån är hög, mackorna helt ok. Kaffet är felfritt, herr Fikas vaniljkringla är härligt knäckig i konsistensen, medan fru Fikas mandelbulle är "alldeles för kompakt". Vi inser att det överhuvudtaget är svårt att ge Enskedeparkens bageri ett rättvist betyg en dag som denna, när personalen tycks gå lite på knäna under anstormningen och allt tar slut i en rasande takt. När helt plötsligt det lilla genuina, lokala kafét över en natt blir en Stockholmsangelägenhet och alla från stan vill hit, samtidigt. Fikatipset rekommenderar ett besök - i sommar.