Så här dagarna efter att DN släpper sina Gulddrake-nomineringar för bästa kafé (men samtidigt klumpar ihop kategorierna kafé och bageri som likvärdiga) så inser vi på Fikatipset att vi faktiskt inte hunnit besöka Enskedeparkens bageri. Vi trodde att vi var där i somras och hade vi då varit aktiva med Fikatipset så hade vi skrivit en rätt sågande recension. Men vi blandade ihop namnen och adresserna och besökte tydligen Gamla Enskede bageri då. Ett klassiskt String-ställe (loppismöblemang) av värsta sort. Trasiga möbler, smutsig lokal och ogräddade bullar. Men nu passar vi på att besöka RÄTT ställe den här gången. Som om inte det lilla 1700-talstorpet och lokalen i sig är väldigt litet och vi bara räknar det till 19 trånga sittplatser, så är det just idag köer ut genom dörren för att avnjuta bageriets semlor och bullar. Gulddrakenomineringarna är förstås en bidragande orsak och personal på stället tycks gång på gång berätta för nya inströmmande kunder att det sen nomineringen i fredags varit helt galen ruljans.
Så, vår tajming är kanske inte den bästa. Enskedeparkens bageri når förmodligen full blom på en solig och grön sommardag, när man kan sitta på uteserveringen. Fru Fika konstaterar något syrligt att känslan nästan ändå är som att sitta på en uteservering, eftersom köande kunder låter ytterdörren stå öppen hela tiden, när kön ringlar sig ut på innergården. Inte speciellt solidariskt mot de fikande inne på stället, att låta dem ta del av minusgraderna utifrån. Men som sagt, ogenomtänkta kunder är ju inte Enskedeparkens bageris fel.
Bageriet är trångt och närheten gör att man kan ha svårt att föra en privat konversation, då angränsande gäster nästan sitter i knät på en och försöker göra samma sak. Stressnivån är hög, mackorna helt ok. Kaffet är felfritt, herr Fikas vaniljkringla är härligt knäckig i konsistensen, medan fru Fikas mandelbulle är "alldeles för kompakt". Vi inser att det överhuvudtaget är svårt att ge Enskedeparkens bageri ett rättvist betyg en dag som denna, när personalen tycks gå lite på knäna under anstormningen och allt tar slut i en rasande takt. När helt plötsligt det lilla genuina, lokala kafét över en natt blir en Stockholmsangelägenhet och alla från stan vill hit, samtidigt. Fikatipset rekommenderar ett besök - i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar