Naked cake

På söndagen åker Fikatipset först ut till Nobelberget för att gå på marknad men efteråt hamnar vi, näst intill av en slump på Naked cake, bakom Dieselverkstaden och utanför Sickla köpkvarter. Vädret är så pass fint också att det får räknas som årets första utefika. Däremot diskuterade vi lite om vi skulle sitta inne eller ute, eftersom interiören var så fin. Som en pastellbomb. Eller som en kund bakom oss uttryckte det: "det här är ju som att komma in i ett dockhus!"

Naked cakes sortiment består av endast glutenfria ingredienser och det ska vara färska och ekologiska varor. Ingen sockerpasta. Det låter ju väldigt bra och tittar man in i disken av alla färgglada maränger och bullar och tårtor så blir man oerhört fikasugen. Vi väljer till slut det intressanta konceptet "tårta på burk" till vårt välsmakande kaffe. Det ser gott ut, det känns som en smart idé - eftersom man får ner tårtorna i storlek och att det mer blir som en munsbit, än som en gigantisk bit. Fikatipset inser dock, att trots storleken, så är tårtan fruktansvärt söt och efter 10 tuggor som vill man inte äta mer. Då är man näst intill illamående av sockret och sötman. Så egentligen borde tårtburkarna antingen vara ännu mindre, eller lite snålare på sötningen.

Nobelberget och Sickla känns som ett område i utveckling och att Naked cake ligger och kommer att ligga ännu bättre till i framtiden, för att få det här sköna flödet av folk, som kaféer vill ha. Dessutom är det interiört ett av de finaste ställen vi varit på, på länge. Vi lär återkomma hit igen, även om vi då kanske ratar just tårtan.

Ingrid

En ledig fredag passar Fikatipset på att besöka nyöppnade Ingrid på Nybrogatan 23. Man får passa på att göra det på vardagar, då Ingrid har helgstängt, vilket är lite tråkigt. Ingrid är bagarna Helena Bergkvists och Helene Fouriers tredje ställe, efter de två franskklingande bagerierna La violon dingue (på Olof Palmes gata) och Les petits boudins (på Fridhemsgatan) och utbudet känns igen även här. Nybrogatan mellan Astoria och Östermalmshallarna just nu våren 2017 är kanske inte världens roligaste gata då i stort sett hela västra delen är förbommad av byggplank och ställningar men Ingrid är det lilla öppna undantaget i kvarteret.

Till vår besvikelse inser Fikatipset att det inte finns några sittplatser inne på Ingrid, utan att det bara är bageri och en försäljningsdisk i lokalen. "Ni är inte de enda som påpekat samma sak idag", får vi veta av personalen. Intentionen är att vara ett hål i väggen, där man framöver ska kunna servera bullar och lunch via en lucka ut mot gatan. Dofterna från bageriet är ljuvliga och flödet av kunder är stort. Fikatipset får dock ta sitt fika och sätta sig inne på närliggande Hedvig Eleonoras kyrkogård och avnjuta det där. Jubileumsbullen med kardemumma och fikon faller herr Fika på den berömda läppen. Fru Fika är något mer återhållsam med superlativen, även om den är "ok". Vi är dock båda eniga om att kaffet var gott och att Ingrid är ett perfekt ställe (med bra råvaror) för folk i farten som vill få med sig nåt gott på väg mot nästa anhalt.

Café Plissé

Fikatipset kom att läsa om Café Plisse nån gång i slutet av februari, om att ägaren Evelina Blomgren från Systrarna Andersson (och Borgs?) nu ville öppna eget och liva upp den lite döda delen av Norrbackagatan i Birkastan. Listan på ställen Fikatipset har att besök växer sig allt längre men det är förvånansvärt många ställen som valt att inte ha helgöppet? Hur tänker man där? Så vi bockar av ett namn på listan, även om det är lite slumpartat. Till en början står vi tveksamt och håller i entrédörren och tittar in i den lilla lokalen (17 väldigt trånga bordsplatser). Det är helt tomt där inne, sånär som på biträdet som jobbar där och hen ser väldigt uttråkad ut.

Vi väljer ändå att gå in och kanske naivt se vilken makt Fikatipset kan ha på att påverka fler att komma hit. Det är en väldigt konstig känsla att vara helt ensam på ett kafé, dessutom ett väldigt litet kafé. Än konstigare blir det när biträdet inte vill skylta med sin egen tristess och försöker gömma sig i köket - men inte riktigt får plats där inne. Så vi sitter där i vår tysthet och tittar på en halv kropp, som försöker gömma sig i köket. Egentligen är det märkligt att det är så dött på kaféet, då närheten till Karlbergs station (bara runt hörnet) borde vara en tacksam plats att befinna sig på. Trots det känns just den delen av Norrbackagatan som ett blindspår, att det endast är boende som går upp för den gatan medan majoriteten går åt andra hållet för att snabbare ta sig till Rörstrandsgatan och St Eriksplan. Det är intressant ändå, hur mycket läget betyder för ett ställes framgångar.

Inga fler gäster kommer förbi under vår sejour och det känns lite tyst att sitta där ensam, även om herr och fru Fika samtalar med varann. Fikat är helt ok, kaffet är gott och juicerna är också trevliga. En del av bakverken är bakade på plats men i och med att köket är så pyttelitet så levereras de större varorna från Bröd & salt. Tyvärr inser man hur mycket miljö och omgivning spelar in. Att majoriteten av människor som lite planlöst letar efter en restaurang / kafé hellre går in på ett ställe där det sitter mycket folk - än ett där det inte sitter någon alls. Café Plissé är värd ett bättre öde och kanske kommer folk att stanna till här med tiden. Fikatipset är inte så säkra på att så blir fallet, då Karlbergs station dessutom riskerar att läggas ner i och med att Citybanan öppnar i juni. Plissé skulle förmodligen göra sig bäst och komma till sin rätt på en helt annan plats. 

Park konditori

En solig söndag åker så Fikatipset ut till Äppelviken för att äntligen göra slag i saken och besöka Park konditori. Ett av dessa ställen vi haft på vår besökslista men inte riktigt hunnit med. Att Park nyligen för första gången kom med i White guide kan ha snabbat på vårt beslut. För er som inte känner till Äppelviken så kan man säga att det är en segregerad förort. Segregerad åt det andra hållet, i och med att det räknas till ett av Stockholms rikaste stadsdelar och att kundkretsen är nästan rakt igenom blond och blåögd. Det är en lite märklig känsla i en så multikulturell stad som Stockholm, ändå. De gör att man måste drar lite på smilbanden när man sitter bredvid ett gäng välkammade pojkar i 12-13-årsåldern som äter smörgås med bestick och konverserar som vuxna.

Park konditori har funnits i 93 år men de nya ägarna har huserat i det lilla huset sen 2009. Man driver sitt eget bageri och allt från grunden och det märks också på kvaliteten. Inredningen är som ett gammalt vardagsrum och påminner väldigt mycket om Silltruten i Vaxholm. Det är mysigt, traditionellt, hemtrevligt och lite lagom stimmigt. Att det sen är en solig dag men möjlighet att sitta ute gör ju inte saken sämre.

Vår fika är god. Kardemummabullen är fantastiskt god, helt perfekt. Svart vinbärs-tårtbiten är också god, även om fru Fika rynkar lite på näsan åt smakerna men det beror nog mer på att hon inte gillar svart vinbär. Biskvien är lite mäktig, så den rekommenderar vi inte om man redan ätit en bulle och tårta innan. Den räcker i sig som fika till kaffet. Gott kaffe. Park konditori är helt enkelt en liten förortspärla vi gärna rekommenderar och förmodligen återkommer till.

Chaikhana

På söndagen, två dagar efter terrordådet på Drottninggatan, besöker Fikatipset Gamla stan för att lösa in ett presentkort på klassiska tehuset Chaikhana, i Tyska kyrkans skugga. Vi inser snabbt att vi inte är de enda med samma presentkort. Vi beställer in en engelsk afternoon tea-meny och känner kanske att den här mysiga brittiska afternoon tea-känslan inte riktigt infinner sig. Inredningen i lokalen känns lite som ett misch-masch av hopslängda stilar och restaurangdelen harmoniserar inte alls med terummet, där kassan och alla teburkar står. Chaikhana skulle behöva en inredningsdesigner. Det är som att man inte riktigt utnyttjar sin fulla potential, med ett helhetsgrepp.

Smörgåsar och scones, te och sötsaker har vi sen inga anmärkningar på - även om en petnoga person (det är vi inte två dagar efter ett terrordåd) gillar den klassiska serveringen med tallriksställning av något slag. Nu serverades allt i omgångar på olika, helt vanliga tallrikar. Vi avslutar med lite sött och fru Fikas passions- och colatårta är sådär, enligt henne. Smakkombinationer som inte riktigt fungerar ihop, som snarare tar ut varandra än kompletterar. Herr Fikas svartvinbärsmousse-tårta är förträfflig. Väldigt god!

Annas hembageri

Fikatipset har legat lite lågt på sistone, pga. lite privata engagemang och hade förmodligen gjort så även denna helg om det inte vore för ett litet stopp på en ovanligt trevligt kafé i Mariefred på fredagseftermiddagen. I den nya pittoreska stadsdelen Rosvalla (med pastelliga låghus, radhus och nyklassicism) finner vi så Annas hembageri på ett hörn. Utsedd till Årets bästa café i White Guide Café 2016/2017. Stället har också tilldelades guldmedalj och bronsmedalj i SM i Mathantverk 2011, så det finns lite att luta sig tillbaka mot. Vi inser rätt snart att vi hamnat på ett ställe som verkligen brinner för sin sak. Allt känns genomtänkt och passionerat. Från råvarorna till hantverket till inredningen. 

              

Fikatipset äter en fantastisk god macka med lokalt producerade ostar och sylt och avslutar med bulle och kaffe och allt är gott. Har man tur får man sitt bröd fortfarande ugnsvarmt. Trots att Mariefred inte är något stort ställe så är det förvånansvärt mycket ruljans på bageriet. En strid ström av kunder. Dessutom är lokalen väldigt mysig att sitta i. Se och lär Valand - man kan få nya ställen att SE gamla och traditionella ut - utan att behöva tulla på vare sig kvalitet eller renlighet! Här har man utgått från den gamla klassiska handelsboden men allt är rent och fräscht. Man har tagit vara på gamla träkunskaper när man byggt inredningen, för att så mycket som möjligt få det att efterlikna gamla tiders stil. Annas hembageri är ett måste om ni har vägarna förbi Mariefred och kanske hinner även det andra bageriet (som i nuläget är stängt pga. renovering) öppna i sommar. Där har man dessutom möjlighet till fika i det gröna.

Konditori Valand

Vi vet faktiskt inte varför det blivit så att vi på Fikatipset in i det längsta valt att inte besöka Konditori Valand på Surbrunnsgatan. Kanske är det för att våra fördomar hållit oss borta härifrån? Men nu är vi äntligen här. På gamla klassiska Valand som öppnade april 1954 och gör en grej av att allt ska vara så genuint och äkta - precis som det var då, 1954. Inte en spik har ändrats här. Fikatipset funderar lite smått - på vilket sätt är att strunta i underhållet och låta allt förfalla - att hedra det gamla genuina 1954? Öppnade man ett trasigt kafé 1954? Med fuktskador på toaletten, tejpade soffor (tejpat med kartongtejp) och kantstött porslin?

Så Fikatipset inser på ett tidigt stadium att det här kommer att bli en jobbig recension, för allt pekar mot att vi kommer att såga en gammal institution jäms med fotknölarna. Vi förstår absolut tanken bakom att det ska vara genuint. Inga nymodigheter, ingen likriktning med tidens nymodigheter. Absolut - som koncept funkar det alldeles utmärkt! Fikatipset är för bevarandet av kulturarv och gamla traditioner. Vad vi inte är för är när man faktiskt inte bryr sig. Slitet och trasigt är inte att bevara. När patina bara blir äckligt och inte är härligt traditionellt - det är inte heller bevarande. Vad är det Valand vill bevara? Har det blivit ett självändamål att inte bry sig? Sprickor i taket, flagor som faller ner i golvet - är det att bevara eller att faktiskt underlåta sig att INTE bevara?

Miljön inne är, förutom möblemanget, rätt stimmig. Mycket självupptagna Erik Haag-farsor med skrikiga barn som får löpa fritt. Herr Fikas hallonpaj är ok, även om den är anemisk och undergräddad. Fru Fika är mindre diplomatisk när hon påpekar att båda hennes bakverk smakar skit. Den ena är torr och smakar gammalt. Den andra knastrar det mest socker om. Så vi anar snabbt vad det är som hållit oss härifrån. Att fördomarna faktiskt stämde. Att Valand är ett bevarat 50-talskondis mer av museiala skäl än att det skulle vara i närheten av ett bra fik. Jämför med exempelvis Lundbergs i Gröndal, så förstår ni skillnaden på att bevara en gammal air, gammal inredning - med renhetskrav och framför allt - fantastisk fika.