Bullar och bröd

På ett sätt kan de te sig som en otacksam uppgift att följa upp, att vara nästa ställe att besöka efter vår senaste recension: ett superlativ-hyllat kafé. Risken finns att efterföljaren inte motsvarar samma förväntningar. Vi väljer ändå att sikta högt, genom att besöka Årets bagare 2015, Gabriel de Grados nya ställe på Valhallavägen: Bullar och bröd. Mitt emot Schweiziska ambassaden och inhyst i en gammal lampaffär / verkstad får stället med sina blanka betonggolv och höga tak en modern industriell känsla. Väldigt Brooklyn.

Den urbana känslan har samtidigt sina nackdelar i att här skulle krävas lite ljuddämpning, det blir lätt skränigt i lokalen. Fikat är tyvärr, rätt ojämnt. Fru Fikas minibitar är högt och lågt – någon helt ok, någon helt smaklös. Herr Fikas prinsesstårta är rätt klumpig. Grädden är god men tårtan saknar syra (sylt), har en torr och brödsmulig botten i flera lager och sen ett extra lager sockerkaka precis under det alldeles för tjocka marsipantäcket. Så görs väl ändå inte en prinsesstårta? Dessutom konstaterar vi att kaffet är beskt. Det enda positiva fikat är Vinnarbullen, den äppelkakebulle som de Grado vann med 2015. Den är riktigt god.

Bullar och bröd har absolut potential att bli ett bra kvartersbageri och även här har man ett bra flöde av folk och lokalen är läcker och inbjudande. Fikat däremot – där har man lite kvar att jobba med. Kanske är det så att Årets bagare 2015 just är en bättre bagare än konditor?

MR Cake

På onsdagen var det så dags att äntligen besöka höstens mest emotsedda kaféöppning. Onekligen spänns bågen med stor hype, en Roy Fares som syns överallt i tv och en kändistät premiär för en vecka sen. Roy Fares och Mattias Ljungberg från Tösse bageri slår ihop sin påsar och gör det i en till synes märklig miljö: i den gamla gråbrutalistiska arkitekthögskolan - även vid flertalet tillfället utnämnd som Stockholms fulaste byggnad. I MR Cakes nuvarande lokaler låg tidigare ett garage men av detta syns ingenting.

Fikatipset förvånas över hur stor lokalen är men hur man samtidigt fått in en intimitet och mysfaktor. Det är genomtänkt, med rolig konst på väggarna. Det är också förvånande att det är så högt tryck, trots att vi besöker stället en vardag, när folk fortfarande borde vara på, eller på väg ifrån, jobbet. Stället är fullsatt och det är hela tiden köer till kassorna, vilket gör att personalen ser lite svettigt stressade ut. Herr Fika noterar också att det är en våldsam övervikt kvinnor på MR Cake. Utan överdrift är det 90% kvinnliga kunder.

Det sätts ytterligare press och frågetecken, när vi beställer en tårtbit, en Prince cake - för 75 kronor biten. Går det att motivera ett så högt pris för en bit tårta? En Prince cake är som ett kärleksbarn mellan den svenska prinsesstårtan och en betydligt större amerikansk cake, med extra lager, grädde och strössel. Så ju mer vi funderar på det... ja, 75 spänn är motiverat. Av två anledningar: att tårtbiten är så galet stor att den gör sig perfekt att dela på och 37.50 för en tårtbit är ett acceptabelt pris. Den andra anledningen är, hands down, att det här är typ den godaste prinsesstårtehybrid Fikatipset ätit, på många, många år. Trots sin storlek så är det så lena och fina smaker och så fantastiskt gott.

Kaffet är perfekt och sen ger vi oss på att dela på en bulle också; en brioche med hallonsylt och hackade pistagenötter. Nu må det här betyget komma ut på ett märkligt sätt men för Herr Fika känns smakerna som Polen 1981 och det är kanske ingen komplimang. Men om man då lägger till att ett kommunistiskt Polen -81 hade just såna här bullar på sina bagerier och att det påminner Herr Fika väldigt mycket om barndomen - så är det ett fantastiskt betyg. Det är väl vad alla kockar och bagare alltid refererar och drömmer sig tillbaka till: sin barndoms smaker. Kort sagt, Herr Fika är tillbaka på mormors gata och bullen är i all sin nostalgi drömskt god. Fikamässigt finns det ingenting att invända mot.

Fikatipsets gamla käpphäst, den heliga treenigheten för ett lyckat kafé (smak, bemötande och miljö) infrias också. Kanske är även miljön genomtänkt. Hur den norra delen av Rådmansgatan och Danderydsgatan skulle bli ett nytt nav - hur de nya kvarteren runt Engelbrektskolan, hur bostadsboomen uppe vid KTH skulle göra gamla Arkitekthögskolan till en alldeles perfekt plats att ha ett kafé på, eftersom det ligger i ett naturlig flöde mellan Valhallavägen, tunnelbanan och Karlavägen.

Så infriar MR Cake stora förväntningar? Ja. Det är en homerun, ett basebollslag ut ur arenan. 

Café Två bönor

Efter ett långt sommaruppehåll och ett samlande av nya ställen drar så Fikatipset igång igen, med massor av nya tips. Fika-hösten ser spännande ut med minst 10-talet nya kaféer och bagerier att besöka och denna söndag styr vi kosan mot Norra Djurgården och det (äntligen) nyöppnade Café Två bönor. Nu har det blivit till en (o)vana att Fikatipset besöker nya ställen precis när de öppnat och att det därför kanske finns en hel del barnsjukdomar kvar men vi försöker bortse från det idag. Vi kan i alla fall konstatera att Norra Djurgårdsstaden verkligen är i behov av fler kaféer och restauranger, så flödet av kunder är konstant under vårt besök. Dessutom är läget perfekt, ut mot Husarviken, vilket kommer att gör Café Två bönor, med sin uteservering till ett perfekt sommarkafé. Kanske inte så mycket i år men väl till nästa.

Fru Fika avnjuter en helt ok kladdkaka och herr Fika äter en mycket trevlig croissant med avocadokräm, kakao och färska hallon. Mycket god faktiskt! Kaffet är också gott. Två bönors specialitet tycks annars vara raw food och nyttiga frukostar, så vi testar också en rätt god raw-cola. På det hela kan man helt enkelt säga att Fikatipset efterfrågade en god fikastund och det fick vi också. 

Fikatipset tror att Café Två bönor har alla förutsättningar till att bli ett bra kafé i ett eftersatt område. Efter en vecka (då allt inte är riktigt färdigbyggt) är det svårt att dra några stora slutsatser mer än att stället behöver få sätta sig, få sin profil och bli lite mer personligt. Vad vill man med kaféet? Vill man vara ett skönt fikaställe, vill man vara ett hälsokafé eller vill man trycka mer på att man också har ett alkoholtillstånd? Och det bör man nog göra rätt snart, eftersom konkurrenterna kommer att bli fler med tiden. Inom en månad planerar åtminstone Fikatipset att göra återbesök i Norra Djurgårdsstaden för att spana in ett nytt spännande kafé som öppnar. 

Fikavandring med Mia Öhrn

För några helger sen bokade Fikatipset in sig på ännu en fikavandring med supertrevliga konditorn och författaren Mia Öhrn - denna gång runt S:t Eriksplan och med avslut runt Odenplan. Nu ska vi inte avslöja exakt vilka ställen vi hamnade på, för att kommande guidegrupper ska ha några överraskningar att se fram emot men det blev några härliga timmar i vackert väder, med en variation av bakverk, kaffe och Stockholmiana. Allt Fikatipset kan önska sig, helt enkelt.

Under promenaden hann det med både nytt och gammalt. Ursvenskt, franskt och georgiskt, inomhus och utomhus och en extra bonus var att flera av ställena var hundvänliga, vilket gjorde att Skrik & Panik kunde följa med. Bara själva idén i sig, med fikavandring i stan, är genial, eftersom den fyller så många olika funktioner. Den sociala komponenten, gott fika, kunskaper om råvaror och en liten stadsguidning - allt i ett. Det enda kanske Fikatipset kan sakna är en liiite större variation av utbud. Om man, som herr Fika, inte är något fan av choklad, så kan det bli lite enformigt. Å andra sidan fick herr Fika veta att canelér är mycket mer populära bland män, än kvinnor. Att det har en manlig smak (pannkakor med rom).

Fikatipset rekommenderar absolut att ta en fikavandring såhär på våren och sommaren och vi lämnar denna promenad med sockerstinna magar. Apropå socker är det en diskussion vi har under promenaden - var går den här sockergränsen mellan att servera klassiska kondisbakverk som är alldeles för sötsliskiga och den kanske lite mer moderna filosofin, med att dra ner på sockret och låta andra smaker komma fram? Och blir Södermalm nästa stadsdel att promenadsatsa på? Det skulle säkerligen gå, samtidigt som Fikatipset insåg  problemet med att det är rätt långt att gå mellan de två måstena, Söders två bästa bagerier: Petrus vid Mariatorget och Robin Delselius på Renstiernas gata. För att anmäla sig till en fikavandring sök på: https://miaohrn.wordpress.com/fikaturer/.

Naked cake

På söndagen åker Fikatipset först ut till Nobelberget för att gå på marknad men efteråt hamnar vi, näst intill av en slump på Naked cake, bakom Dieselverkstaden och utanför Sickla köpkvarter. Vädret är så pass fint också att det får räknas som årets första utefika. Däremot diskuterade vi lite om vi skulle sitta inne eller ute, eftersom interiören var så fin. Som en pastellbomb. Eller som en kund bakom oss uttryckte det: "det här är ju som att komma in i ett dockhus!"

Naked cakes sortiment består av endast glutenfria ingredienser och det ska vara färska och ekologiska varor. Ingen sockerpasta. Det låter ju väldigt bra och tittar man in i disken av alla färgglada maränger och bullar och tårtor så blir man oerhört fikasugen. Vi väljer till slut det intressanta konceptet "tårta på burk" till vårt välsmakande kaffe. Det ser gott ut, det känns som en smart idé - eftersom man får ner tårtorna i storlek och att det mer blir som en munsbit, än som en gigantisk bit. Fikatipset inser dock, att trots storleken, så är tårtan fruktansvärt söt och efter 10 tuggor som vill man inte äta mer. Då är man näst intill illamående av sockret och sötman. Så egentligen borde tårtburkarna antingen vara ännu mindre, eller lite snålare på sötningen.

Nobelberget och Sickla känns som ett område i utveckling och att Naked cake ligger och kommer att ligga ännu bättre till i framtiden, för att få det här sköna flödet av folk, som kaféer vill ha. Dessutom är det interiört ett av de finaste ställen vi varit på, på länge. Vi lär återkomma hit igen, även om vi då kanske ratar just tårtan.

Ingrid

En ledig fredag passar Fikatipset på att besöka nyöppnade Ingrid på Nybrogatan 23. Man får passa på att göra det på vardagar, då Ingrid har helgstängt, vilket är lite tråkigt. Ingrid är bagarna Helena Bergkvists och Helene Fouriers tredje ställe, efter de två franskklingande bagerierna La violon dingue (på Olof Palmes gata) och Les petits boudins (på Fridhemsgatan) och utbudet känns igen även här. Nybrogatan mellan Astoria och Östermalmshallarna just nu våren 2017 är kanske inte världens roligaste gata då i stort sett hela västra delen är förbommad av byggplank och ställningar men Ingrid är det lilla öppna undantaget i kvarteret.

Till vår besvikelse inser Fikatipset att det inte finns några sittplatser inne på Ingrid, utan att det bara är bageri och en försäljningsdisk i lokalen. "Ni är inte de enda som påpekat samma sak idag", får vi veta av personalen. Intentionen är att vara ett hål i väggen, där man framöver ska kunna servera bullar och lunch via en lucka ut mot gatan. Dofterna från bageriet är ljuvliga och flödet av kunder är stort. Fikatipset får dock ta sitt fika och sätta sig inne på närliggande Hedvig Eleonoras kyrkogård och avnjuta det där. Jubileumsbullen med kardemumma och fikon faller herr Fika på den berömda läppen. Fru Fika är något mer återhållsam med superlativen, även om den är "ok". Vi är dock båda eniga om att kaffet var gott och att Ingrid är ett perfekt ställe (med bra råvaror) för folk i farten som vill få med sig nåt gott på väg mot nästa anhalt.

Café Plissé

Fikatipset kom att läsa om Café Plisse nån gång i slutet av februari, om att ägaren Evelina Blomgren från Systrarna Andersson (och Borgs?) nu ville öppna eget och liva upp den lite döda delen av Norrbackagatan i Birkastan. Listan på ställen Fikatipset har att besök växer sig allt längre men det är förvånansvärt många ställen som valt att inte ha helgöppet? Hur tänker man där? Så vi bockar av ett namn på listan, även om det är lite slumpartat. Till en början står vi tveksamt och håller i entrédörren och tittar in i den lilla lokalen (17 väldigt trånga bordsplatser). Det är helt tomt där inne, sånär som på biträdet som jobbar där och hen ser väldigt uttråkad ut.

Vi väljer ändå att gå in och kanske naivt se vilken makt Fikatipset kan ha på att påverka fler att komma hit. Det är en väldigt konstig känsla att vara helt ensam på ett kafé, dessutom ett väldigt litet kafé. Än konstigare blir det när biträdet inte vill skylta med sin egen tristess och försöker gömma sig i köket - men inte riktigt får plats där inne. Så vi sitter där i vår tysthet och tittar på en halv kropp, som försöker gömma sig i köket. Egentligen är det märkligt att det är så dött på kaféet, då närheten till Karlbergs station (bara runt hörnet) borde vara en tacksam plats att befinna sig på. Trots det känns just den delen av Norrbackagatan som ett blindspår, att det endast är boende som går upp för den gatan medan majoriteten går åt andra hållet för att snabbare ta sig till Rörstrandsgatan och St Eriksplan. Det är intressant ändå, hur mycket läget betyder för ett ställes framgångar.

Inga fler gäster kommer förbi under vår sejour och det känns lite tyst att sitta där ensam, även om herr och fru Fika samtalar med varann. Fikat är helt ok, kaffet är gott och juicerna är också trevliga. En del av bakverken är bakade på plats men i och med att köket är så pyttelitet så levereras de större varorna från Bröd & salt. Tyvärr inser man hur mycket miljö och omgivning spelar in. Att majoriteten av människor som lite planlöst letar efter en restaurang / kafé hellre går in på ett ställe där det sitter mycket folk - än ett där det inte sitter någon alls. Café Plissé är värd ett bättre öde och kanske kommer folk att stanna till här med tiden. Fikatipset är inte så säkra på att så blir fallet, då Karlbergs station dessutom riskerar att läggas ner i och med att Citybanan öppnar i juni. Plissé skulle förmodligen göra sig bäst och komma till sin rätt på en helt annan plats.