En iskall, vindpinad och hal novembersöndag bestämmer Fikatipset sig för att dra iväg till Vaxholm och vårt tidigare stamställe: Café Silltruten. Under de år vi på Fikatipset bodde här var Silltruten tillsammans med Lena Linderholms ställe de två bästa fiken i stan. Det sistnämna hade söndagsstängt så vi valde därför Silltruten och det är ändå märkligt att ha varit ifrån stället i säkert ett år, om inte mer - men att allt är precis som vanligt. Det är som att vi aldrig lämnat det. Som om stället stått orört i 50 år. Det är en väldigt trygg och trevlig känsla, som att komma hem till farmor och farfar en kall höstdag.
Vintertid är Silltruten perfekt som skydd undan skärgårdsvindarna och den heta gulaschsoppan brukar vara spektakulär. Fikatipset passar dock på att enkom fika och utbudet är klassiskt. Det är genuint svenska klassiska pajer och kakor, allt liggande på upphöjda fat och under glaskloshar. För oss på Fikatipset som är rätt Stockholmsfärgade så är såna här klassiska gamla svenska konditorier börjar bli sällsynta i Stockholm men att de förmodligen är betydligt mer vanliga ute på landet. Där är allt är bevarat såsom det var förr: från tapeter och möbler och inredning till bakverken och den musik man spelar på transistorradion. Idel gamla svenska kupletter och örhängen.
Gillar man det klassiska och sentimentala är Café Silltruten väl värt besök. Trots allt är man inte bara ett roligt tidsdokument utan också ett bra kafé. Sen är det kanske ingen större hemlighet att Vaxholm gör sig bättre på sommaren än på vintern men Silltruten håller alltid jämn kvalitet, samt att man har en stor mysfaktor. Fikatipset lämnar i alla fall Vaxholm nöjda, varma och med en efterhängsen melodi på hjärnan: "Anna, du kan väl stanna..?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar