Papa Lee bakery

Som fans av Dessertmästarna har vi försökt besöka några av de ställen som deltagare från Stockholm huserar på. Det kanske inte är det absolut hetaste att därför besöka en deltagare från förra året, Lee Newbys bageri Papa Lee bakery i Finntorp. Men vi kände att det varit lite tyst om denne kompetente deltagare (årets konditor 2000), speciellt efter att avknoppningen på Drottninggatan i city lades ner, så därför styrde Fikatipset mot Nacka.

 

Ett sömnigt Finntorps torg i ett höstblåsigt oktober är å ena sidan inte den mest charmiga miljön men borde å andra sidan kunna erbjuda en utmärkt trygg hamn undan rusket. Första intrycket är lovande. Första rummet känns som ett klassiskt svenskt 50-talskafé med skyltfönstret fullt av nybakt bröd och diverse bullar bakom glasdisken.

 

Vid en närmare titt på utbudet bakom disken inser vi att kaféet har ett identitetsproblem. Herr och Fru Fika är hängivna anglofiler och har spenderat en hel del tid i Storbritannien och ett av våra absoluta favoritprogram är "the great British bake off" (Hela England bakar). Fru Fika hade hoppats på att hitta de engelska bak-klassikerna som Victoria spongecake, fruktkaka och liknande istället för bleka svenska bakverk. Visserligen fanns scones och hemgjord sylt och då undrar vi varför man väljer att använda upptinade jordgubbar i muffinsens fyllning istället för sylten.
 

 

När man sen kliver in i nästa rum ändrar allt skepnad och blir ett mish-mash av 90-talsmöblemang och ledsen matsal. För låga och klumpiga fåtöljer blandas med olika typer av stolar, spartansk inredning, halvdöda blommor och väldigt stora fönster som vetter ut mot en sorglig nedklottrad passage och ett fult modernistiskt litet torg. Socialrealism kontra mormors hemtrevnad, på bara några få steg. De två rummen symboliserar också känslan av ett ställe som varken är hackat eller malet. Det finns ingen konsekvent idé. Allt blir lite svengelskt. Inte sju sorters kakor - men tre. Det är varken genuint svenskt, eller genuint brittiskt. Varken nytt eller gammalt, varken gott eller äckligt. Bullarna är halvgoda: sylten är fantastiskt - frukten upptinad och torr. Det andra rummet skriker desperat efter lite kärlek och ombonad.
 

Det får oss att jämföra Papa Lee bakery med Saturnus. När man kliver in på Saturnus kliver man in i en liten bit av Frankrike. Det finns en helhet, ett tematiskt tänk, en kärlek till såväl råvara som miljö. Det vi här äter känns mest industriellt. Däremot ser vi absolut potential i detta ställe. Kundkretsen finns där, liksom ett genuint bageri i lokalen bredvid. Vi förutsätter att det nybakta brödet som säljs här är gott, även om just vår fika inte var det. Kaffet är väldigt gott. Fru Fika invänder också mot att rum två må vara hopplöst men att det finns en ljusglimt. En tavla som gör reklam för en tesort, medelst en ritad bullterrier. Den tavlan borde vara utgångspunkten och den första byggstenen för att renovera om hela rummet.