Mr Oakbitch och fru brukar roa sig med att besöka det mesta nya ställena i stan men också när vi reser utomlands: att besöka den specifika stadens bästa ställen. Under året har det varit en snackis kring Buzzfeeds högst subjektiva lista på Världens 25 bästa bagerier. Förvånande nog hade vi redan besökt ett antal innan listan kom och i somras hann vi med två till när vi besökte amerikanska västkusten. Som sagt, bara tanken att försöka sig på att göra en bäst-lista över hela VÄRLDEN är helt absurd, eftersom det bara inte går att göra. Det är omöjligt. Taxinge slottscafé är inte Sveriges bästa bageri. Om man nu inte med "bäst" menar kvantitet? I vår mening faller Taxinge på det gamla konditori-greppet: att en hög mängd socker är lika med god bakelse. Fikatipset är av den, kanske djärva åsikten, att lagom alltid är bäst. De bästa bullarna, bakelserna och tårtorna är de som är bäst balanserade i sötma, ihop med de andra ingredienserna. Hafiz Mustafa 1864 i Istanbul har egentligen samma problem som Taxinge: kvantitet och totala sockerbomber och väldigt lite subtila bakverk. Demel i Wien var bra men hur väljer man just det, när stan har 10 andra ställen som är exakt likadana? Demel var bra men Central var bättre. Dominique Ansel i New York kändes för oss, helt subjektivt, som ett ställe där man skulle komma in med mössan i handen och be om ursäkt för sin existens. Så vill man inte börja sin fikastund.
Hur som. I somras hann vi på vår bilsemester längs Stilla havskusten med att besöka ytterligare två Buzzfeed-hypade ställen och kunde väl efter det konstatera att de är galna och har helt fel, fel, fel. Först på vår resa tog vi oss in i livliga stadsdelen The Mission i San Francisco för att besöka Tartine. Det här stället har förutsättningarna för att vara i vår smak. Det har läget och miljön. På hörnet i ett skönt kvarter med ett ständigt flöde av mycket folk. Nu ska det kanske erkännas att vi råkade besöka stället samma dag som same-sex-marriage-lagen gick igenom i alla 50 stater. Det var lite galet på gatorna av firande människor och trängseln var stor. Därmed var också personalen något överarbetade och stressade. Så vårt intryck blev en lokal där folk köade och knuffade på varann för att få bord, där städningen inne hanns med och där fikat var... ok. Inte ett av världens 25 bästa kanske.. men ok. Inte ens bäst i San Francisco men ok. Faktum är att när vi pratade med lokalbor om att åka till det "berömda" Tartine så fick vi frågan "varför"?
Efter ett stopp i Portland, där vi lurades att gå på "stans bästa munkaffär" (Voodo doughnuts) och klassade det som "sämst på hela resan" (pga. den enorma sockerhalten) så hamnade vi i Seattle. Lustigt nog på ett hotell bara rakt över gatan till Buzzfeed-hyllade Macrina bakery. Bra läge, mysigt område, helt ok lokal men där tog berömmet slut. Vi ville verkligen ge stället en chans så vi beställde in tre olika bullar och bakelser men tyvärr var ingenting gott. Paul Hollywood, om han vore död, skulle rotera i sin grav, väsandes "under baked, it's under baked!". Resten var en torr muffin och en inte god bakelse. Juicen var godast och det är inget bra betyg för ett utpräglat bageri.
Så vår slutsats är att man ska ta tips och hyllningar med en nypa salt. Det mesta är bara subjektivt tyckande. Resans bästa fikor enligt oss, gjordes på Breka bakery i Vancouver och Nuvrei i Portland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar