Området strax norr om S:t Erikplan, kring skärningen mellan Torsgatan och S:t Eriksgatan tillhör ett av stans med kaféintressanta. Många bra kaféer skapar en kvalitetskonkurrens. Att kliva in på mycket livliga och populära Kaffeverket är att bli påmind om att Stockholms kaféflora uppdaterats några steg, sen hur det kanske såg ut för två, tre år sen. Det är ett i raden av trendiga urbana ställen, i stil med Green rabbit, Pascal eller Snickarbacken. Inte så konstigt, eftersom det sistnämnda är ett större systerkafé till Kaffeverket. Med en allt större medvetenhet kring råvaror och en flod av bak- och matlagningsprogram så har det självklart också speglat av sig på hur allt fler kaféer ser ut idag. Det duger inte att servera inköpta sötsaker. Idag måste du ha ett bageri i ryggen, som levererar dagsfärska råvaror - gärna i en angränsande lokal. Så är det också här och det är en trend vi gillar.
Till själva miljön så kan man snabbt konstatera att flödet av gäster är stort. Kaffeverket verkar ha stor dragningskraft i området, trots en hel del konkurrens. Ljudnivån är hög, det är fullsatt och utbudet av mat och fika är relativt stort. Det stora första rummet ackompanjeras av två mindre, intima rum. Ett ställe med absoluta förutsättningar att bli ett stammishak, om än inte för oss, så för de boende i närområdet.
Vårat fika är.. sådär. Herr Fika provar en minimuffin med kardemumma, serverad i strutform. Innovativt, helt ok, om än lite torr. Brownien med cocostosca föll inte fru Fika helt i smaken. Den var lite för söt. Däremot kunde vi båda enas om att chokladbollen med pistagenötter var riktigt fräsch och god. Kaffet, trots en oroväckande bränd rand på ytan, var gott. Så vårt slutomdöme blir att rekommendera stället, om man befinner sig i närheten. Däremot kanske vi inte skulle ta en extra omväg, för att specifikt åka hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar