På söndagen tar Fikatipset en sväng ut på landet, ut till skärgårdspärlan Vaxholm. Såhär års har turisterna åkt hem, liksom alla Stockholmare och seglingsfolk och stan har börjat gå in i vinterdvala. Vindarna från havet är nu något man helst vill undvika och vad är då bättre än att värma sig på ett mysigt kafé? För några år sen hette ett av stans bästa ställen Waxholmsbagarna och var bland annat känt för sin crossover: lusse-semlor. Då var det ett lite oplanerat svenskt konditori med otydlig inredning i 90-talsstil. Kundkretsen var ofta lite äldre.
Sen maj i år har stället genomgått ett rejält ansiktslyft: från ett bedagat svenskt pensionärskondis till ett väldigt tidstypiskt franskt patisserie. Lokalerna har inte bara omdanats från golv till tak - med nytt möblemang känns lokalen mycket större och mer homogen. Boulangerie är ett ställe som det går dussinet på inne i stan men här ute gör det sig utmärkt, samtidigt som det besitter en utsikt få ställen i stan kan mäta sig med. Vita kakelväggar, svartmålat tak, enhetliga Thonet-stolar till små klassiska franska kafébord i gjutjärn med marmorplatta. Nakna glödtrådslampor. Frukt i gamla trälådor, nybakta limpor i flätade brödkorgar, hemtrevliga glasburkar och konserver på hyllorna.
Det tar faktiskt ett tag att inse att utbudet är detsamma som förut men att inramningen gör så mycket för intrycket. Möbelval, planering och estetik. Med den uppdaterade franska exklusiva touchen har också klientelet gått mot det yngre. Sen är det mycket möjligt att den här stilen om 10-15 år känns väldigt passé och signifikativ för 10-talet, igen.
Vi tycker att det är ett jättelyft för lokalen, även om vi också noterar att man inte nått riiiiktigt hela vägen fram. Vissa detaljer från det gamla kaféet har man sparat / inte hunnit åtgärda och det skär ju lite i herr Fikas OCD-gener. Fikat är helt ok, kaffet sådär, det lokala flödet bra. Under vår vistelse är det en strid ström av besökare och få bord står tomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar