Kosterheds

På lördag förmiddag bestämmer sig Fikatipset för att spana in en nyöppnat konditori i Solna, som dessutom är hundvänligt. När vi kliver in med Skrik & panik är det redan två hundar och två papegojor (!?) på besök i lokalerna. Lokalen SER stor ut men mycket försvinner för själva bageridelen - och det är ju egentligen något positivt: att allt är bakat på plats med riktigt smör. Samtidigt blir det lite trångt i möbleringen men det har vi överseende med, eftersom Kosterheds trots allt är nyöppnat och allt inte hunnit sätta sig än.

Fikat är gott, även om man i nuläget bara kan få vanligt termoskaffe. Vi äter en god bulle och svär lite över att vi i kassan missade prinsesstårtan med päronsmak som gömde sig i en kylskåp. Det får bli en annan gång. Hundarna gillar laxglassen, föga förvånande. Kosterheds är mysigt, verkar ligga bra till på en rätt välbesökt gata och personalen är serviceinriktad. Här finns det potential till att med tiden bli ett riktigt bra kafé.

Om Fikatipset ska summera så gillar vi Kosterheds. Lokalen är mysig och det här kommer att bli ett bra fikaställe med tiden. Om man dessutom fixar till en uteservering till sommaren så kommer det bli en hit. Lite trångt är det mellan borden, vilket kanske inte är optimalt när man har hund. Vi noterar också att stället saknar toalett, vilket är ett litet minus. Men det på stora hela: två tummar upp!

Robin Delselius, Gamla Enskede

Sen några veckor tillbaka huserar, på en gammal klassisk bageriadress, Robin Delselius nya kafé i Gamla Enskede. Kul tycker Fikatipset, eftersom sist vi var här så kändes det som att det gamla bageriet slösat bort en så vacker lokal på så miserabel inredning. Den här rätt trista 90-talsstilen a la String med hopplockade loppismöbler och porslin där ingen artefakt är den andra lik. Visst, det kan absolut finnas i en charm i omaka stolar och koppar och ha ett mishmash av stilar men det känns inte så kul när man får känslan att allt är skitigt, att man måste passa läpparna för att inte skära sig på det kantstötta porslinet, eller att man sitter i en gammal stol, utnött på stoppning som pyser iväg dammoln av gammal rumpdoft, när man sätter sig. Så, ibland kan det vara oerhört befriande med att någon bara städat upp, lagt nytt golv, dragit vit färg över väggarna och satt lite enhetliga stadiga bord och stolar på plats. 

För er som inte är bekanta med Gamla Enskede så kan det beskrivas som en väldigt segregerad förort i södra Stockholm. Segregerad på det viset att alla som bor här är vita barnfamiljer i 30-årsåldern och att alla män har skägg och en modest pompadour under sotarmössan. Likriktningen är nästan skrattretande men det är ju förstås inget som Robin Delselius bageri kan lastas för.

Robin Delselius i gamla Enskede utstrålar samma professionalitet som de andra bagerierna. Det är stilrent, genomarbetat och mycket godsaker att välja på. Det känns som ett modernt konditori, ett som inte längre är kvar i gamla klichéer. Fikatipsets fika i form av en chiapudding, en semla och kaffe slinker ner utan anmärkningar. Semlorna är goda, även om det är en smaksak om man gillar stora eller små bitar i mandelmassan. Här får man stora bitar. Fikatipset rekommenderar hur som helst fikasugna att besöka Robin Delselius - det är det värt.

Gast

På lördagen tar Fikatipset en tur till ett ställe som blivit liggande på vår "måste-besöka"-lista en längre tid. På en oansenlig stump av Rådmansgatan 57, vid Spökparken ligger Gast i gamla Matdistriktets lokaler. Det första man slås av är den roliga spökloggan i neon som återkommer överallt i och utanför lokalen. Lokalen i sig är vacker, ljus och rymlig, L-formad med högt i tak och stora bågformade fönster ut mot gatan. Om det beror på att Gast nyligen var nominerade till Gulddraken i kategorin kafé, eller om det bara är ett populärt ställe är svårt att säga. Fikatipset kan i alla fall konstatera att det är fullsatt i lokalen, lätt sorligt och att det är ett högt tryck.

Vi tränger in oss vid ett litet bord och eftersom det är rätt utplockat i disken äter vi en bit rulltårta och en toscamazarin till vårt kaffe. Nu är ju vi lite skadade vad gäller kaffe och brukar kunna avgöra direkt, bara vid en snabb titt på kaffeytan, om det är en god kaffe eller inte. Det här ser man direkt, på den lite brända ytan, att det kommer en rejäl dos beskhet i munnen, om man inte antingen skrapar bort skummet eller blandar i det i resten av kaffet (och därmed riskerar att få hela drycken besk). Vi lyckas ändå rädda kaffet, genom att skrapa bort det värsta.

Fikat är helt ok (levererat från dels det egna bageriet och dels från Bakery & spice), lokalen är mysig, stämningen är god och det är dessutom hundvänligt. Fikatipset anar också att man egentligen borde äta här, snarare än fika, för maten som kommer in till grannborden ser väldigt god och fräsch ut. Personalen känns också glad och service mindad, trots det höga tempot. Vi konstaterar också att andelen kvinnor i åldern 18.25 är väldigt hög. Överhuvudtaget är könsfördelningen på Gast 80/20 i kvinnlig favör och nästan alla ser likadana ut. En slags vit övre medelklass, som varken vill definiera som Södermalm eller Östermalm.

Café Koya

På söndag eftermiddag drar så Fikamobilen ut på äventyr igen. Till hypade Café Koya på Gästrikegatan i Vasastaden. Nu är vi inte 100% säkra men kan detta vara stans första japanska kafé? Då räknar vi inte de pop-up:er som funnits här och var. Fikatipset är i alla fall entusiastiska över denna nykomling, då vi annars bara upplevt japanska bakverk i metropoler som London och New York. Att Stockholm får ett japanskt kafé känns både urbant och som ett mognadstecken. 

Lokalen är lagom stor, med enkla tegelväggar smyckade med japansk kultur i form av leksaker, brädspel och tonårstidningar. För några veckor sedan anordnade man också ett cosplay i lokalerna, så det sätter lite av standarden för vad man vill åstadkomma här. Känslan blir än mer modern av att vi råkar hamna bredvid ett transpar som högljutt växlar mellan svenska och bred amerikanska i sina diskussioner om Marvelserier och könsnormativitet. 

Eftersom vi befinner oss på japanskt kafé så blir det självuppfyllande att äta något bakverk med matcha, dvs. ett finmalet pulver gjort på grönt te. Herr Fika beställer en matcha-spunge cake och så delar vi på en matcha-semla. En svensk-japansk crossover som utöver matchagrädden istället för mandelmassa har en slags chokladkräm / Nutella i botten. Fru Fika testa också chokladmoussetårtan. Den är god, liksom spungekakan är. Saftig och härlig. Både kaffet och yuzu-teet är också smakfullt och gott. Semlan däremot... Det är en helt annan smakpalett att ta in. Fikatipset är nog för traditionella kring semlor för att riktigt få ett grepp om det här. Det är gott - men är det en semla? Det smakar inte som semla.

Sammanfattningsvis tycker Fikatipset att Café Koya fyller ett tomrum i Stockholms fikaflora. Det är befriande med något så annorlunda, unikt och ungdomligt. Det här är precis vad stan behöver.

Churro house

Nytt år, nya fikautmaningar. Sen senaste recensionen av Bullar och bröd har Fikatipset hunnit besöka stället två gånger till och det känns som att någonting har hänt. I positiv riktning. Stället har fått sätta sig i några månader. Det har blivit mysigare och Fikatipset har både ätit goda semlor och en strålande frukost här. Denna helg valde dock Fikatipset att besöka det väldigt hypade och nyöppnade Churro house på Tegnergatan (fd Café Pärlan).

Det är lång kö och efter viss väntetid i den lilla lokalen får vi en fönsterplats och våra churrobites i en stor skål med en dipp med chokladsås och en med dulce de leche-kräm. Tyvärr hade man just idag inte fått någon leverans av frukt. Det känns lite stressigt och nybörjarvimsigt, även om personalen är väldigt vänlig och gör sitt yttersta för att få alla att känna sig välkomna i den anstormning av kunder denna dag. Vi får helt enkelt bortse från barnsjukdomarna och fokusera på varför vi är här.

För er som inte vet så är churros en friterad deg på antingen vetemjöl eller potatis, ursprungligen från Spanien. Man kan få den både "au naturel" eller fyllda med någon kräm. Fyllningen kanske är överflödig här, när man samtidigt rullar friteringen i socker och sen gärna doppar dem i söt chokladsås eller något liknande. Så man kan absolut jämföra spanska churros med vanliga donuts. Och det är också den liknelsen som slår Fikatipset. Att hypen kring churros är likvärdig den som var när Dunkin' donuts var nytt i Stockholm. Då ringlade sig också köerna långa utanför butikerna. Fikatipset noterar dock att andelen spansktalande kunder i lokalen är stort - och det är ju ett gott betyg.

Utan att på något sätt vilja dissa Churro house (som verkar mysigt och serverar väldigt gott kaffe) så kan man ju snabbt konstatera att churros är väldigt enformiga att äta. Utan frukt blir det bara sött, utan något som bryter av. Det blir lite för nischat och det är gott att äta några stycken, men sen inser man att det är samma smak – i 100 tuggor till. Håller det som koncept i det långa loppet? I slutändan handlar det bara om vilken sås man väljer till och variationer i längd, om man vill ha klassiska churros, churritos (hälften så långa) och churrobites (tumlånga bitar).

Nockeby bageri

En regnig och dyster eftermiddag bestämmer sig Fikatipset för att göra slag i saken och besöka världsmästar-bagaren Håkan Johanssons (tidigare bageri Brillo) nya ställe. Redan i dörren noterar vi att en av våra favoritbagare, Petrus, precis varit besök i lokalen och det ger ju också stället extra kvalitet. Ägaren själv, Håkan, är också precis på väg därifrån, efter att vi ryktesvägen fått höra att han bakat oavbrutet i 14 timmar! Och trots detta slavgöra så får herr Fika återigen gamla polska associationer: det är som Polen -82! Tyvärr då ur en negativ synpunkt - då precis allt bröd är slutsålt. Hyllorna gapar tomma och även en novis på matte inser att en öppettid fram till 17.30 inte går ihop sig, när man i stort sett står med två plåtar bullar kvar klockan 14, samtidigt som det är köerna ut på gatan.

Så ett tips till kommande besökare: var ute i god tid! När vi sen sätter oss till bords så kan vi konstatera att Nockeby bageri är väldigt stilfullt och mysigt och att man hakat på Stockholms-trenden (se Haga tårtkompani eller Robin Delselius) med vackra bröstpaneler och gråblå färger. Känns väldigt rätt 2017. Väldigt snygga taklampor också, i form av stora diviga slokhattar.

Förutom utbudet så har Fikatipset väldigt få invändningar. Lokalen är snygg, kaffet är gott, porslinet är fint. Kardemumma- och kanelbullen smakar precis såsom en perfekt kardemumma- och kanelbulle ska smaka. De matiga croissanterna är goda. Och så är hundar välkomna också! Vi lär återvända!

Magnus Johansson bageri och konditori

Det är nästan med en dåres envishet som Fikatipset återvänder till Magnus Johansson i Hammarby sjöstad, trots att vi aldrig riktigt imponerats av varken fika eller lokalen tidigare. Det har känt som fika på undantag i den extremt trånga lokalen. Nu är vi här igen, eftersom man ÄNTLIGEN valt att öppna upp övervåningen och göra den till en kafédel, så att man faktiskt kan sitta ner och avnjuta sitt fika, utan att behöva titta in i andra kunders ryggar på en halvmeters avstånd. Det gör väldigt mycket för helhetsintrycket och kafédelen är spartansk, nordiskt avskalad men ändå mysig.

Fru Fika beställer in en Cruffin, en hybrid mellan croissant och en muffin. Den är dessutom doppad i choklad och blir väldigt god. Om man bortser från chokladen så påminde smaken om en kouign amman med sin karamelliserade och knäckiga yta -  och det är ju alltid gott, en av Fikatipsets favoritbakverk. Herr Fikas solbulle med rikligt lager tärnade äpplen och sylt är också smarrig. Vi delar också på en liten citronmaräng tartelett som är helt ok. Gott kaffe - vilket gör att man lite som Gert Fylking vill utropa: äntligen! Äntligen har Magnus Johansson bageri och konditori nått sin fulla potential. Det tog rätt många år men det gick till slut.

Sen kan man gnälla över att lokalproblemen fortfarande har vissa små brister. Som att det saknas hiss upp till övervåningen och att man kanske, vänligt med bestämt, borde få folk med barnvagnar att lämna dessa utanför. När Fikatipset var på besök var det tre barnvagnar på den småskaliga ytan i butiksdelen och det skapade en absurd trängsel. Det var så att man knappt kunde ta sig ut ur lokalen.

Bullar och bröd

På ett sätt kan de te sig som en otacksam uppgift att följa upp, att vara nästa ställe att besöka efter vår senaste recension: ett superlativ-hyllat kafé. Risken finns att efterföljaren inte motsvarar samma förväntningar. Vi väljer ändå att sikta högt, genom att besöka Årets bagare 2015, Gabriel de Grados nya ställe på Valhallavägen: Bullar och bröd. Mitt emot Schweiziska ambassaden och inhyst i en gammal lampaffär / verkstad får stället med sina blanka betonggolv och höga tak en modern industriell känsla. Väldigt Brooklyn.

Den urbana känslan har samtidigt sina nackdelar i att här skulle krävas lite ljuddämpning, det blir lätt skränigt i lokalen. Fikat är tyvärr, rätt ojämnt. Fru Fikas minibitar är högt och lågt – någon helt ok, någon helt smaklös. Herr Fikas prinsesstårta är rätt klumpig. Grädden är god men tårtan saknar syra (sylt), har en torr och brödsmulig botten i flera lager och sen ett extra lager sockerkaka precis under det alldeles för tjocka marsipantäcket. Så görs väl ändå inte en prinsesstårta? Dessutom konstaterar vi att kaffet är beskt. Det enda positiva fikat är Vinnarbullen, den äppelkakebulle som de Grado vann med 2015. Den är riktigt god.

Bullar och bröd har absolut potential att bli ett bra kvartersbageri och även här har man ett bra flöde av folk och lokalen är läcker och inbjudande. Fikat däremot – där har man lite kvar att jobba med. Kanske är det så att Årets bagare 2015 just är en bättre bagare än konditor?

MR Cake

På onsdagen var det så dags att äntligen besöka höstens mest emotsedda kaféöppning. Onekligen spänns bågen med stor hype, en Roy Fares som syns överallt i tv och en kändistät premiär för en vecka sen. Roy Fares och Mattias Ljungberg från Tösse bageri slår ihop sin påsar och gör det i en till synes märklig miljö: i den gamla gråbrutalistiska arkitekthögskolan - även vid flertalet tillfället utnämnd som Stockholms fulaste byggnad. I MR Cakes nuvarande lokaler låg tidigare ett garage men av detta syns ingenting.

Fikatipset förvånas över hur stor lokalen är men hur man samtidigt fått in en intimitet och mysfaktor. Det är genomtänkt, med rolig konst på väggarna. Det är också förvånande att det är så högt tryck, trots att vi besöker stället en vardag, när folk fortfarande borde vara på, eller på väg ifrån, jobbet. Stället är fullsatt och det är hela tiden köer till kassorna, vilket gör att personalen ser lite svettigt stressade ut. Herr Fika noterar också att det är en våldsam övervikt kvinnor på MR Cake. Utan överdrift är det 90% kvinnliga kunder.

Det sätts ytterligare press och frågetecken, när vi beställer en tårtbit, en Prince cake - för 75 kronor biten. Går det att motivera ett så högt pris för en bit tårta? En Prince cake är som ett kärleksbarn mellan den svenska prinsesstårtan och en betydligt större amerikansk cake, med extra lager, grädde och strössel. Så ju mer vi funderar på det... ja, 75 spänn är motiverat. Av två anledningar: att tårtbiten är så galet stor att den gör sig perfekt att dela på och 37.50 för en tårtbit är ett acceptabelt pris. Den andra anledningen är, hands down, att det här är typ den godaste prinsesstårtehybrid Fikatipset ätit, på många, många år. Trots sin storlek så är det så lena och fina smaker och så fantastiskt gott.

Kaffet är perfekt och sen ger vi oss på att dela på en bulle också; en brioche med hallonsylt och hackade pistagenötter. Nu må det här betyget komma ut på ett märkligt sätt men för Herr Fika känns smakerna som Polen 1981 och det är kanske ingen komplimang. Men om man då lägger till att ett kommunistiskt Polen -81 hade just såna här bullar på sina bagerier och att det påminner Herr Fika väldigt mycket om barndomen - så är det ett fantastiskt betyg. Det är väl vad alla kockar och bagare alltid refererar och drömmer sig tillbaka till: sin barndoms smaker. Kort sagt, Herr Fika är tillbaka på mormors gata och bullen är i all sin nostalgi drömskt god. Fikamässigt finns det ingenting att invända mot.

Fikatipsets gamla käpphäst, den heliga treenigheten för ett lyckat kafé (smak, bemötande och miljö) infrias också. Kanske är även miljön genomtänkt. Hur den norra delen av Rådmansgatan och Danderydsgatan skulle bli ett nytt nav - hur de nya kvarteren runt Engelbrektskolan, hur bostadsboomen uppe vid KTH skulle göra gamla Arkitekthögskolan till en alldeles perfekt plats att ha ett kafé på, eftersom det ligger i ett naturlig flöde mellan Valhallavägen, tunnelbanan och Karlavägen.

Så infriar MR Cake stora förväntningar? Ja. Det är en homerun, ett basebollslag ut ur arenan. 

Café Två bönor

Efter ett långt sommaruppehåll och ett samlande av nya ställen drar så Fikatipset igång igen, med massor av nya tips. Fika-hösten ser spännande ut med minst 10-talet nya kaféer och bagerier att besöka och denna söndag styr vi kosan mot Norra Djurgården och det (äntligen) nyöppnade Café Två bönor. Nu har det blivit till en (o)vana att Fikatipset besöker nya ställen precis när de öppnat och att det därför kanske finns en hel del barnsjukdomar kvar men vi försöker bortse från det idag. Vi kan i alla fall konstatera att Norra Djurgårdsstaden verkligen är i behov av fler kaféer och restauranger, så flödet av kunder är konstant under vårt besök. Dessutom är läget perfekt, ut mot Husarviken, vilket kommer att gör Café Två bönor, med sin uteservering till ett perfekt sommarkafé. Kanske inte så mycket i år men väl till nästa.

Fru Fika avnjuter en helt ok kladdkaka och herr Fika äter en mycket trevlig croissant med avocadokräm, kakao och färska hallon. Mycket god faktiskt! Kaffet är också gott. Två bönors specialitet tycks annars vara raw food och nyttiga frukostar, så vi testar också en rätt god raw-cola. På det hela kan man helt enkelt säga att Fikatipset efterfrågade en god fikastund och det fick vi också. 

Fikatipset tror att Café Två bönor har alla förutsättningar till att bli ett bra kafé i ett eftersatt område. Efter en vecka (då allt inte är riktigt färdigbyggt) är det svårt att dra några stora slutsatser mer än att stället behöver få sätta sig, få sin profil och bli lite mer personligt. Vad vill man med kaféet? Vill man vara ett skönt fikaställe, vill man vara ett hälsokafé eller vill man trycka mer på att man också har ett alkoholtillstånd? Och det bör man nog göra rätt snart, eftersom konkurrenterna kommer att bli fler med tiden. Inom en månad planerar åtminstone Fikatipset att göra återbesök i Norra Djurgårdsstaden för att spana in ett nytt spännande kafé som öppnar. 

Fikavandring med Mia Öhrn

För några helger sen bokade Fikatipset in sig på ännu en fikavandring med supertrevliga konditorn och författaren Mia Öhrn - denna gång runt S:t Eriksplan och med avslut runt Odenplan. Nu ska vi inte avslöja exakt vilka ställen vi hamnade på, för att kommande guidegrupper ska ha några överraskningar att se fram emot men det blev några härliga timmar i vackert väder, med en variation av bakverk, kaffe och Stockholmiana. Allt Fikatipset kan önska sig, helt enkelt.

Under promenaden hann det med både nytt och gammalt. Ursvenskt, franskt och georgiskt, inomhus och utomhus och en extra bonus var att flera av ställena var hundvänliga, vilket gjorde att Skrik & Panik kunde följa med. Bara själva idén i sig, med fikavandring i stan, är genial, eftersom den fyller så många olika funktioner. Den sociala komponenten, gott fika, kunskaper om råvaror och en liten stadsguidning - allt i ett. Det enda kanske Fikatipset kan sakna är en liiite större variation av utbud. Om man, som herr Fika, inte är något fan av choklad, så kan det bli lite enformigt. Å andra sidan fick herr Fika veta att canelér är mycket mer populära bland män, än kvinnor. Att det har en manlig smak (pannkakor med rom).

Fikatipset rekommenderar absolut att ta en fikavandring såhär på våren och sommaren och vi lämnar denna promenad med sockerstinna magar. Apropå socker är det en diskussion vi har under promenaden - var går den här sockergränsen mellan att servera klassiska kondisbakverk som är alldeles för sötsliskiga och den kanske lite mer moderna filosofin, med att dra ner på sockret och låta andra smaker komma fram? Och blir Södermalm nästa stadsdel att promenadsatsa på? Det skulle säkerligen gå, samtidigt som Fikatipset insåg  problemet med att det är rätt långt att gå mellan de två måstena, Söders två bästa bagerier: Petrus vid Mariatorget och Robin Delselius på Renstiernas gata. För att anmäla sig till en fikavandring sök på: https://miaohrn.wordpress.com/fikaturer/.

Naked cake

På söndagen åker Fikatipset först ut till Nobelberget för att gå på marknad men efteråt hamnar vi, näst intill av en slump på Naked cake, bakom Dieselverkstaden och utanför Sickla köpkvarter. Vädret är så pass fint också att det får räknas som årets första utefika. Däremot diskuterade vi lite om vi skulle sitta inne eller ute, eftersom interiören var så fin. Som en pastellbomb. Eller som en kund bakom oss uttryckte det: "det här är ju som att komma in i ett dockhus!"

Naked cakes sortiment består av endast glutenfria ingredienser och det ska vara färska och ekologiska varor. Ingen sockerpasta. Det låter ju väldigt bra och tittar man in i disken av alla färgglada maränger och bullar och tårtor så blir man oerhört fikasugen. Vi väljer till slut det intressanta konceptet "tårta på burk" till vårt välsmakande kaffe. Det ser gott ut, det känns som en smart idé - eftersom man får ner tårtorna i storlek och att det mer blir som en munsbit, än som en gigantisk bit. Fikatipset inser dock, att trots storleken, så är tårtan fruktansvärt söt och efter 10 tuggor som vill man inte äta mer. Då är man näst intill illamående av sockret och sötman. Så egentligen borde tårtburkarna antingen vara ännu mindre, eller lite snålare på sötningen.

Nobelberget och Sickla känns som ett område i utveckling och att Naked cake ligger och kommer att ligga ännu bättre till i framtiden, för att få det här sköna flödet av folk, som kaféer vill ha. Dessutom är det interiört ett av de finaste ställen vi varit på, på länge. Vi lär återkomma hit igen, även om vi då kanske ratar just tårtan.

Ingrid

En ledig fredag passar Fikatipset på att besöka nyöppnade Ingrid på Nybrogatan 23. Man får passa på att göra det på vardagar, då Ingrid har helgstängt, vilket är lite tråkigt. Ingrid är bagarna Helena Bergkvists och Helene Fouriers tredje ställe, efter de två franskklingande bagerierna La violon dingue (på Olof Palmes gata) och Les petits boudins (på Fridhemsgatan) och utbudet känns igen även här. Nybrogatan mellan Astoria och Östermalmshallarna just nu våren 2017 är kanske inte världens roligaste gata då i stort sett hela västra delen är förbommad av byggplank och ställningar men Ingrid är det lilla öppna undantaget i kvarteret.

Till vår besvikelse inser Fikatipset att det inte finns några sittplatser inne på Ingrid, utan att det bara är bageri och en försäljningsdisk i lokalen. "Ni är inte de enda som påpekat samma sak idag", får vi veta av personalen. Intentionen är att vara ett hål i väggen, där man framöver ska kunna servera bullar och lunch via en lucka ut mot gatan. Dofterna från bageriet är ljuvliga och flödet av kunder är stort. Fikatipset får dock ta sitt fika och sätta sig inne på närliggande Hedvig Eleonoras kyrkogård och avnjuta det där. Jubileumsbullen med kardemumma och fikon faller herr Fika på den berömda läppen. Fru Fika är något mer återhållsam med superlativen, även om den är "ok". Vi är dock båda eniga om att kaffet var gott och att Ingrid är ett perfekt ställe (med bra råvaror) för folk i farten som vill få med sig nåt gott på väg mot nästa anhalt.

Café Plissé

Fikatipset kom att läsa om Café Plisse nån gång i slutet av februari, om att ägaren Evelina Blomgren från Systrarna Andersson (och Borgs?) nu ville öppna eget och liva upp den lite döda delen av Norrbackagatan i Birkastan. Listan på ställen Fikatipset har att besök växer sig allt längre men det är förvånansvärt många ställen som valt att inte ha helgöppet? Hur tänker man där? Så vi bockar av ett namn på listan, även om det är lite slumpartat. Till en början står vi tveksamt och håller i entrédörren och tittar in i den lilla lokalen (17 väldigt trånga bordsplatser). Det är helt tomt där inne, sånär som på biträdet som jobbar där och hen ser väldigt uttråkad ut.

Vi väljer ändå att gå in och kanske naivt se vilken makt Fikatipset kan ha på att påverka fler att komma hit. Det är en väldigt konstig känsla att vara helt ensam på ett kafé, dessutom ett väldigt litet kafé. Än konstigare blir det när biträdet inte vill skylta med sin egen tristess och försöker gömma sig i köket - men inte riktigt får plats där inne. Så vi sitter där i vår tysthet och tittar på en halv kropp, som försöker gömma sig i köket. Egentligen är det märkligt att det är så dött på kaféet, då närheten till Karlbergs station (bara runt hörnet) borde vara en tacksam plats att befinna sig på. Trots det känns just den delen av Norrbackagatan som ett blindspår, att det endast är boende som går upp för den gatan medan majoriteten går åt andra hållet för att snabbare ta sig till Rörstrandsgatan och St Eriksplan. Det är intressant ändå, hur mycket läget betyder för ett ställes framgångar.

Inga fler gäster kommer förbi under vår sejour och det känns lite tyst att sitta där ensam, även om herr och fru Fika samtalar med varann. Fikat är helt ok, kaffet är gott och juicerna är också trevliga. En del av bakverken är bakade på plats men i och med att köket är så pyttelitet så levereras de större varorna från Bröd & salt. Tyvärr inser man hur mycket miljö och omgivning spelar in. Att majoriteten av människor som lite planlöst letar efter en restaurang / kafé hellre går in på ett ställe där det sitter mycket folk - än ett där det inte sitter någon alls. Café Plissé är värd ett bättre öde och kanske kommer folk att stanna till här med tiden. Fikatipset är inte så säkra på att så blir fallet, då Karlbergs station dessutom riskerar att läggas ner i och med att Citybanan öppnar i juni. Plissé skulle förmodligen göra sig bäst och komma till sin rätt på en helt annan plats. 

Park konditori

En solig söndag åker så Fikatipset ut till Äppelviken för att äntligen göra slag i saken och besöka Park konditori. Ett av dessa ställen vi haft på vår besökslista men inte riktigt hunnit med. Att Park nyligen för första gången kom med i White guide kan ha snabbat på vårt beslut. För er som inte känner till Äppelviken så kan man säga att det är en segregerad förort. Segregerad åt det andra hållet, i och med att det räknas till ett av Stockholms rikaste stadsdelar och att kundkretsen är nästan rakt igenom blond och blåögd. Det är en lite märklig känsla i en så multikulturell stad som Stockholm, ändå. De gör att man måste drar lite på smilbanden när man sitter bredvid ett gäng välkammade pojkar i 12-13-årsåldern som äter smörgås med bestick och konverserar som vuxna.

Park konditori har funnits i 93 år men de nya ägarna har huserat i det lilla huset sen 2009. Man driver sitt eget bageri och allt från grunden och det märks också på kvaliteten. Inredningen är som ett gammalt vardagsrum och påminner väldigt mycket om Silltruten i Vaxholm. Det är mysigt, traditionellt, hemtrevligt och lite lagom stimmigt. Att det sen är en solig dag men möjlighet att sitta ute gör ju inte saken sämre.

Vår fika är god. Kardemummabullen är fantastiskt god, helt perfekt. Svart vinbärs-tårtbiten är också god, även om fru Fika rynkar lite på näsan åt smakerna men det beror nog mer på att hon inte gillar svart vinbär. Biskvien är lite mäktig, så den rekommenderar vi inte om man redan ätit en bulle och tårta innan. Den räcker i sig som fika till kaffet. Gott kaffe. Park konditori är helt enkelt en liten förortspärla vi gärna rekommenderar och förmodligen återkommer till.

Chaikhana

På söndagen, två dagar efter terrordådet på Drottninggatan, besöker Fikatipset Gamla stan för att lösa in ett presentkort på klassiska tehuset Chaikhana, i Tyska kyrkans skugga. Vi inser snabbt att vi inte är de enda med samma presentkort. Vi beställer in en engelsk afternoon tea-meny och känner kanske att den här mysiga brittiska afternoon tea-känslan inte riktigt infinner sig. Inredningen i lokalen känns lite som ett misch-masch av hopslängda stilar och restaurangdelen harmoniserar inte alls med terummet, där kassan och alla teburkar står. Chaikhana skulle behöva en inredningsdesigner. Det är som att man inte riktigt utnyttjar sin fulla potential, med ett helhetsgrepp.

Smörgåsar och scones, te och sötsaker har vi sen inga anmärkningar på - även om en petnoga person (det är vi inte två dagar efter ett terrordåd) gillar den klassiska serveringen med tallriksställning av något slag. Nu serverades allt i omgångar på olika, helt vanliga tallrikar. Vi avslutar med lite sött och fru Fikas passions- och colatårta är sådär, enligt henne. Smakkombinationer som inte riktigt fungerar ihop, som snarare tar ut varandra än kompletterar. Herr Fikas svartvinbärsmousse-tårta är förträfflig. Väldigt god!

Annas hembageri

Fikatipset har legat lite lågt på sistone, pga. lite privata engagemang och hade förmodligen gjort så även denna helg om det inte vore för ett litet stopp på en ovanligt trevligt kafé i Mariefred på fredagseftermiddagen. I den nya pittoreska stadsdelen Rosvalla (med pastelliga låghus, radhus och nyklassicism) finner vi så Annas hembageri på ett hörn. Utsedd till Årets bästa café i White Guide Café 2016/2017. Stället har också tilldelades guldmedalj och bronsmedalj i SM i Mathantverk 2011, så det finns lite att luta sig tillbaka mot. Vi inser rätt snart att vi hamnat på ett ställe som verkligen brinner för sin sak. Allt känns genomtänkt och passionerat. Från råvarorna till hantverket till inredningen. 

              

Fikatipset äter en fantastisk god macka med lokalt producerade ostar och sylt och avslutar med bulle och kaffe och allt är gott. Har man tur får man sitt bröd fortfarande ugnsvarmt. Trots att Mariefred inte är något stort ställe så är det förvånansvärt mycket ruljans på bageriet. En strid ström av kunder. Dessutom är lokalen väldigt mysig att sitta i. Se och lär Valand - man kan få nya ställen att SE gamla och traditionella ut - utan att behöva tulla på vare sig kvalitet eller renlighet! Här har man utgått från den gamla klassiska handelsboden men allt är rent och fräscht. Man har tagit vara på gamla träkunskaper när man byggt inredningen, för att så mycket som möjligt få det att efterlikna gamla tiders stil. Annas hembageri är ett måste om ni har vägarna förbi Mariefred och kanske hinner även det andra bageriet (som i nuläget är stängt pga. renovering) öppna i sommar. Där har man dessutom möjlighet till fika i det gröna.